kommer jag någonsin kunna bestämma mig? Kärleksgrubbel.

Aurelia - ja det är ibland respektlöst. han menar inget illa men ibland blir d sååå fel, o han lär sig inte av sina misstag. Största problemet vi har tror jag är att han är svartsjuk och han litar inte på mig. Vet inte ens om att han är svartsjuk vilket är jobbigt....

Phu, jag tror nästan att jag har kommit fram till ett beslut. Jag vill vara ihop med någon som känns som en bästa vän men som man även är väldigt fysiskt attraherad av. Och så har jag det inte nu. Vi är inte tillräckligt "tighta" och jag känner att jag hellre gör saker mer mina vänner än med honom. Plus att jag sldrig känner mig sexig inför honom. Då hjälper det ju inte hur msyig han än är... eller hur?

sant, absolut. men jag kan vissa stunder känna att allt är helt rätt samtidigt som nästa sekund inte.... Vi bråkar VARJE dag vilket kanske inte är så bra??
Så du har bestämt dig? Bor ni ihop?

Tar gärna emot tröst, råd och pepp idag... i morgon ska jag prata med min sambo om vad jag kommit fram till. Känns jobbigt förstås. Samtidigt känner jag mig lite gladare och lättad av att ha kommit fram till vad jag vill, även om det gör ont. Men jag försöker tänka som så, att om jag tvivlat så många gånger och känner att jag inte vet vad jag vill, så betyder det nog att jag inte vill. Jag känner inte att min framtid tillsammans med honom blir ljusare än en oviss framtid som kanske innebär att jag kan träffa någon som är mer lik mig.

Någon som vill peppa mig? Ser inte fram emot morgondagen...

Aurelia:
Vet precis hur du känner dig! Jag var i samma sits i våras och jag mådde skit. Jag ville ju inte såra honom men jag kände inte att det fanns något hopp för oss. I vårt fall så var vi som bästa vänner men det kändes som om kärleken och känslorna var helt borta...

Jag har nog aldrig gråtit så mycket som jag gjorde den helgen (berättade det en fredag) men när det väl var sagt så kändes det ändå som en lättnad, att man äntligen fick gå vidare.

Det kommer att vara skitjobbigt men, som du själv säger, så känns det lättare när man väl bestämt sig.

Jag vet inte om ni bor ihop men om ni gör det så kan det vara bra att ha en plan på vart du ska ta vägen. Ni vill kanske inte sova i samma säng den kvällen...

Hmm... det var kanske inte så mycket pepp direkt.

Följ ditt hjärta och var sann mot dig själv, och honom, så kommer det att lösa sig!

"sms å fotboll" sa kloka saker...
var ärlig på dig och honom, det blir bra! Jag vankar fram o tillbaka, jag vill inte längre men jag vill ändå inte flytta heller...? *suck* önskar jag, som du, kommit fram till nått..
Lycka till. kramar

Jag vet ju inte hur era relationer men jag tänkte att "min" historia kan visa på lyckliga slut trots att det känns mörkare än mörkt...

Jag berättade att jag inte ville fortsätta för att det kändes som att vi bara va goda vänner men inte mer. Kärleken var borta. Jag kände mig mer som en hushållerska än livskamrat...

Jag kan tillägga att jag försökt prata med honom innan men det inte känts som att det gått in, eller så har det varit bra en vecka och sen har allt fallit tillbaka i gamla vanor.

Han blev ledsen och förstod ingenting och han kände det nog som att jag dragit undan mattan för honom. Eftersom jag kände att han inte ville släppa mig så kläckte jag ur mig att jag varit otrogen (inget jag är stolt över direkt). Det slog helt slint för honom och han stack iväg till en kompis. Detta var på fredagen.

Han skickade flera sms med mindre genomtänkta ord och jag kunde bara svara förlåt. Lördagen gick och vi pratade knappt med varandra. Jag var ledsen att det blivit som det blivit men kände ändå att det var rätt.

På söndagen var jag på IKEA med mamma, behövde rensa huvudet. Då ringer han. Han vill prata igenom allt.
Den kvällen, på söndagen så pratar vi relativt lugnt och sansat igenom allt och det känns som att vi är överens om att dela på oss. Vi bestämmer att vi ska ta en lunch på måndagen och prata lite till. När jag varit på lunchen och sticker iväg till jobbet så kändes det som att det var avslutat.

Den kvällen, när jag kommer hem, så vill han ha en andra chans. Han tycker han är värd det och eftersom det aldrig varit en sådan urladdning som denna gång (och för att jag inte kan säga nej) så säger jag okej.

Det är det bästa jag någonsin gjort! (Tack älskling för att du övertalade mig!)

Det har varit ett kämpigt halvår och hans förtroende börjar sakta komma tillbaka för mig och nu är vår relation bättre än någonsin. Vi delar på allt mycket mer nu och nu känns det som att det kommer hålla för evigt.

Ledsen att det blev så långt!

härligt m lyckligt slut

Hej. Hur mår du nu efter allt som har hänt? Massor med kramar till dig!

Elin K, vad gullig du är som frågar hur jag mår. :)
Jag konfronterade honom med hur jag kände i tisdags kväll. Han blev helt knäckt. Han började storgråta och kramade mig och sa att det bara inte fick vara sant. Han blev verkligen förkrossad - ingen tidigare pojkvän har reagerat så när det börjat bli tal om att avsluta relationen. Han sa att ingen någonsin betytt mer för honom och att han verkligen verkligen inte ville att det skulle ta slut. Vi kom inte fram till mycket mer den kvällen, på morgonen nämnde jag paus för att jag skulle få tänka efter. Han såg jätteledsen ut och vi sms:ade varann flera gånger under dan när vi var på våra jobb. På kvällen kom han till mig med ett långt brev på flera sidor där han skrivit hur mycket jag betydde, att han inte tvivlade ett dugg på sina känslor för mig och att han verkligen ville att vi inte skulle ge upp det vi har. Han analyserade dom problem vi haft och skrev att han var säker på att vi skulle lösa dem tillsammans och att han kunde tänka sig parterapi om jag ville det. Brevet var så otroligt fint och kärleksfullt skrivet och när jag läst det så grät vi båda två och höll om varann jättelänge. Jag blev så stolt över honom och beundrar honom för att han vågade vara så modig och sårbar och ärlig trots att jag "dömt ut" vår relation dagen innan. Nu känner jag mig verkligen glad över att ge oss en andra chans!

Vet precis hur du känner dig! Visst är det alldeles fantastiskt! :)

Grattis och lycka till med er framtid!

Ni behövde verkligen rensa luften och prata ut, vad skönt att ni också gjorde det!! Många gånger beror det nog på att man blir riden av "slentrian-djävulen" eller så utgår jag bara från mig själv =)

Aurelia
Härligt o höra att ni kommit på rätt köl igen. Hoppas allt blir jättebra nu! kramar

Varför skall ni kvinnor älta isönder era förhållanden istället för att bara flyta med och leva i nuet?
Är inget fel så analyserar ni fram ett problem.