Förlova sig utan att samtidigt fria

anne på grönkulla skrev 2009-04-27 21:52:15 följande:

För mig (jag accepterar självklart vad andra tycker) är det samma ska som att säga att pi/=3.14**** som att definiera om ett ords betydelse..

Men det är som sagt bara ett ord, så folk får väl kalla sina ingångna "lovningar" vad dom vill

det kan det säkert, den dag majoriteten använder det i en annan betydelse som har en annan innebörd som förstås på samma sätt. Men så är det ju inte än. Personligen tycker jag bara det låter pretentiöst att hävda att man är trolovade - historielöst och som att man försöker vara märkvärdig utana tt veta vad det eg betyder på svenska. Men smaken är ju delad...

Och förlovningen vet jag inte om den i sig ändrat innebörd - rättsligt sett har den ingen definierad innebörd - varje par kan ju avgöra formen själv...

anne på grönkulla skrev 2009-04-27 21:55:05 följande:

Det står inte i en lagtext någonstans att ordet stol betyder just en stol heller. Men ändå har jag aldrig hört någon kalla det en soffa...

Men lika uppenbart använder folk ordet förlovning för att beteckna lite olika exakta former - det kan man ju se bara här i tråden. Men att de menar allvar med sina respektive relationer i det ögonblick behöver vi nog inte tvivla på. Att det inte regleras exakt betyder kanske att det inte behövs men att man då också kan vara försiktig med att döma hur andra gör?

Men jag vet!

Kjell Präst skrev 2009-04-28 04:11:39 följande:

MEN SKRIV INTE KYRKAn DÅ!!! alla kyrkor har inte samma regler!

skriv den svenska kyrkan tycker så eller så, dra inte in alla kyrkor tack!!!!

Och vilken kyrka tror du ts menar när hon skriver just "kyrkan kommer aldrig att acceptera detta"?

det vet jag inte, jag syftar på kjell som skrev att krykan accepterar sambo och sex innan äktenskap.

man måste faktsigt skriva den kyrkan man menar, det finns flera olika samfund.

Ja det är det jag tycker att ts borde gjort från början, eftersom hon drar in kyrkan i sammanhanget och uttalar sig om vad den accepterar och inte.

Allmänt när man talar om Kyrkan så tror jag nog de flesta ändå tänker på just Svenska kyrkan, och först när man menar någon annan definierar det särskilt. Det är nog av vanan.

Jag är fortfarnde nyfiken på vad ts menar att kyrkan inte accepterar.

Vilken trevlig ton du använder! Ha en bra dag ändå, vetja!

Tyvärr fungerar inte inbördes testamente när man har barn, laglotten har barnen rätt att få ut när de är 18.

Nu kan man förvisso resonera som en kompis till oss; "om jag har så dålig kontakt med mina barn att de tvingar mig från mitt hus när deras mamma dött då kan jag lika gärna sitta ensam i en lägenhet för då är livet rätt misslyckat ändå".

Vi hade också skrivit samboavtal, inbördes testamente etc men konstigt nog finns det inget lika bra skydd som äktenskap, när man har barn inblandade. Det är fortfarande äktenskap som är normen för en familj.

jag var trolovad innan jag förlovade mig, det betyder som sakt inget för sig som inte vet innebörden av trolovad. Men för mig betyder det mkt, dels för att det ingår i vår kultur att vara trolovad innan, men för den här avlånga landet och dess kultur kanske det inte har innebörd.

anne på grönkulla skrev 2009-04-27 21:55:05 följande:

laglotten men inte hela arvet då alltså?Vi skrev vårt testamente 1992 och fick det även bevittnat på banken och genomgånget för att det skulle vara till fördel för oss , att kunna bo kvar i huset om en av oss gick bort så att inte våra föräldrar skulle ärva.

För mig känns det som att många svenskar idag tar något som är en tradition, tar den delen i det som är intressant och skiter sedan i vad det innebär.

Att vara förlovad är inte alls vad det var förr. Nu om man säger att man är förlovad vet inte den man talar med om det är dags att gratta för att man ska gifta sig eller om det är något att säga "jaha" till för att det ändå inte betyder något. Det innebär ingen skillnad mot tidigare förutom kanske en ring mer på fingret, men annars ingen skillnad.

Visste ni t.ex. att ett stort antal av alla killar och tjejer runt storstadstrakten har varit "förlovade" någon gång redan innan de börjar gymnasiet nu... Ringen har blivit en statussymbol som visar att man är poppis. Många tjejer har dessutom en tävling i vem som kan få tag i flest förlovningsringar... (för tro inte att alla är så snälla så att de ger tillbaka ringen, nej den ska sparas som en trofé!) Frågar man eleverna så får man höra att det är vanligt och någon av dem håller upp handen om frågan kommer upp. Det här startade redan för x- antal år sedan när jag själv gick i högstadiet. Nu är många av dessa personer vuxna och är kanske inne på den tredje/ fjärde ringen, men nu är det inte tre veckors förhållanden som gäller... utan mycket längre. (När jag gick i skolan hade de flesta tjejerna varit förlovade i nian, det var sååå mycket tuffare än att ha bryhjärtan för att det var så töntigt och bara småglin som hade den traditionen...) Jag jobbar nu på en gymnasieskola där man ser var och varannan tjej gå runt med en förlovningsring. "Den här saken? Visst är det en fin förlovningsring... ah! inte för att den är dyr... Nä, den har jag för att visa att jag är upptagen. Inte tänker jag gifta mig... jag vet inte ens om jag kommer att vara med honom när det väl är dags för giftermål... Det är en kul grej..." Det är väldigt roliga saker att höra när man själv är nyförlovad och följer den gamla traditionen. Det är inte längre något speciellt att vara förlovad.

Detta är en stor orsak till att jag verkligen blev ännu mer av en traditionalist i att man verkligen ska gifta sig snart efter att man förlova sig. Sambon fick nästan från start dessa stränga förhållningsregler då han var nära att vilja förlova sig snart efter att vi blev tillsammans.
Vi gör symbolerna till vad det är. Anser man att en symbol kan få användas på ett sådant sätt så visst får man väl göra det. Men då ska man inte påpeka att man inte får göra andra saker för att det symboliserar något. Vi kan ju bara ändra på den symbolismen, det är så simpelt, varför inte göra det även med den andra saken då.

Varför får man inte behålla vissa "traditioner"... som att förlovning betyder att man har inom en inte allt för lång framtid tänkt sig att man ska gifta sig. Att det ska ske inom ett år har jag bara hört är någon skrock som tillkommit på senare år. I många fall fick man vänta längre än så. Men det var åtminstonde på tapeten ungefärligt när giftermålet skulle kunna ske.

Dessutom så kan jag inte förstå de som tänker att man kan vara förlovad utan att ha haft ett frieri. Hur kan man annars få för sig att man är förlovad om det inte framkommit någon form av frågeställning från någon sida. Det behöver inte direkt vara att en verkligen har ställt frågan: "Vill du gifta/förlova dig med mig...". Utan det kan ha kommit upp i en diskussion där man kommer överrens om att man ska gifta sig. Man vaknar inte helt plötsligt en dag med ringen på fingret och geom magi så var man helt plötsligt förlovad. (om man inte var knökfull kvällen innan och inte kommer ihåg ett jota förståss... då kan det nog kännas som detta. Men då tror man nog även på att det är storken som kommer med bebisen också) Även om det är ett gemensamt beslut så har väl åtminstonde någon tyst fråga ha ställts på något sätt... eller framförts som ett påstående. Det är den frågan/påståendet som är frieriet. Jag kan förstå att vissa efteråt kanske känner sig snuvade på att det inte blev ett ordentligt frieri med den stora frågan knäböjandes. Sen har vissa tur som får minst ett frieri till då med knäböjen och hela altet... men det är bara en extra bonus. Men räknas det då som att man är dubbelt förlovad eller? Eller gör man det igen för att man vill vara söäker på att man inte har missuppfattat allt från början. "X kanske inte fattade att det var det jag menade förra gången..."

Visst, har man varit förlovad länge länge och man vill kunna ta steget mot giftermålet så kanske man behöver ställa frågan på nytt för att verkligen visa att "nu är det dags", men det blir ändå gång nr 2.

Dessutom, har ni tänkt på det att det är oftast killen som inte tycker att det spelar så stor roll om man gifter sig eller inte inom en snar framtid... Det är ju inte som att man ser någon skillnad på honom om han är gift eller endast förlovad. Om han nu inte väljer att ta den nya trenden med två ringar...

Långt meddelande jag vet, men kände att jag ville göra min röst hörd.

Det fungerar alldeles utmärkt med inbördes testamente om man är sambor så länge man inte har barn. Skulle det finnas barn inblandat så kommer testamentet dock inte att gälla fullt ut.

Ett exempel:

A och B är sambor. Tillsammans har de två barn. A och B har 500 000 kr var i tillgångar. A dör och det finns inget testamente. De två barnen ärver då A:s tillgångar. Varje barns arvslott har ett värde av 250 000 kr.

Skulle A och B ha ett inbördes testamente som säger att de ärver varandra har barnen fortfarande rätt att ta ut en del av arvet. Det är nämligen inte möjligt att göra bröstarvingar arvslösa i Sverige. Skulle barnen bestrida testamentet har de rätt att få ut sin laglott vilket är hälften av arvslotten. I det här fallet 125 000 kr.

Myndiga barn kan avsäga sig rätten att ta ut sitt arv och låta efterlevande sambo leva kvar i orubbat bo enligt testamentet men är barnen omyndiga utses en förmyndare åt dem som har till uppgift att se till barnens ekonomiska intresse. Den efterlevande sambon kan därför bli tvungen att lösa ut sina egna barn för att kunna bo kvar i det gemensamma huset t ex.

Skulle A och B istället varit gifta hade B ärvt A hade de gemensamma barnen fått sitt arv först när B avlider.

För de flesta är det därför juridiskt mest fördelaktigt att vara gifta om man har barn.

Salta katten - du var betydligt snabbare än vad jag var!

allehanda - av obegripliga skäl fungerar inte inbördes testamente, precis som salta katten skrev, när barn är inblandade. Faktiskt ger äktenskapet bästa skyddet. Även efterlevandeskydd i försäkringar bygger ofta på att man är gifta - eller på att man anmäler sin sambo separat.

Hade vi inte haft barn (tillsammans) hade vi inte varit gifta för enligt oss finns då "ingen anledning".

OBS OBS OBS jag har inga synpunkter på folk som gifter sig utan att ha barn! Jag bara redovisar hur det är för mig (oss). OBS OBS OBS

Har varit förlovad två gånger i "ungdomen".
Första gången var jag 17 år och visst, det var nog lite pubertalt. Först senare insåg jag att det var ett led i hans plan att binda mig ännu hårdare till sig... Han visade sig nämligen vara både missbrukare och en sån som misshandlar sina tjejer. Men det visste jag inte då och tyckte det var såååå romantiskt. Knappast några planer på att gifta sig hade jag då. Som tur var. Lyckades lämna honom med livet i behåll men med ett blåslaget yttre och ett mycket sargat inre.
Andra gången var jag 21 och hade mött mitt livs kärlek. Som det kändes då. Det var så rätt, precis vad jag behövde då. Vi planerade absolut att gifta oss, datum var dock inte satt, vi bara visste att vi ville det. Ett år senare friade han och vi gifte oss efter ytterligare ett halvår. Vi var gifta i 8 år.
Min nuvarande man sa redan från början att han ALDRIG skulle sätta ring på sitt finger. Mig spelade det ingen roll, jag visste också att den där ringen inte har nån större betydelse. Däremot kände vi snabbt att det var VI och att vi ville bilda familj tillsammans.
När jag var gravid med vårt andra barn så ringde han från juveleraren och frågade om jag ville förlova mig med honom. Han kommer från ett annat land och förlovningen har en annan betydelse där, ingen juridisk dock. Det var inget snack om giftermål, kanske han bara kände att det var jobbigt med alla frågor där i hemlandet om att vi inte var gifta, att han inte hade ring på fingret osv. Jag vet inte, och det kvittar. Jag tyckte ändå det var ett steg i rätt riktning och blev jätteglad! En förhoppning om giftermål framöver fanns dock hos mig, vilket jag upplyste honom om.
Efter ytterligare ett par år började vi prata om att gifta oss, mestadels pga juridiska och praktiska skäl.
Han gick inte ned på knä direkt, men efter tio år tillsammans och två små barn, så kändes det MER än rätt att gifta sig. Nu är jag lyckligt gift!