Förlova sig utan att samtidigt fria

Ja det är bara att läsa alla svar i denna tråd för att inse att det finns lika många åsikter som det finns människor.
Jag tycker inte att det spelar någon roll hur eller varför man förlovar sig... det är ju någonting mellan 2 personer och ingen annan. Vi förlovade oss för 10 år sedan, utan en tanke på giftermål då. Men nu så har vi kommit till steget att vi planerar bröllop, utan varken frieri eller några andra "måsten". Vi gör detta tillsammans...=)

trolovning låter bättre än förlovning om man inte tänker gifta sig inom närmaste åren

Jag och min karl förlovade oss utan frieri.
Vi bestämde oss för att förlova oss som ett gemensamt beslut med intentionen att eventuellt gifta oss någon gång längre fram när det passar, framförallt ekonomiskt.
Att vår förlovning enbart skulle vara "matchande smycken",... pfff! Jag blir ledsen över att någon förringar vår förlovning på det sättet...
Fel och rätt - vad är det?
I så fall är ju de som väljer att mannen ska ha en vigselring lika fel ute och att den ringen är då bara ett "matchande smycke" och betyder ingenting. Det är ju så de gamla sederna säger; bara kvinnan ska ha en vigselring.

ario skrev 2009-04-27 09:15:35 följande:

Ja, BT är då ett ytterst levande bevis på att det går att ha åsikter om precis vad som helst ...det är jättebra tycker jag...däremot så skulle det vara trevligt med lite mer respekt för varandras skiljda åsikter- det saknas verkligen här i många, många trådar!

Det är sällan man ser att folk går in i en tråd men kort och gott enbart säger "Såhär gjorde vi", utan det ska gärna läggas in åsikter om alla andra?

håller helt och fast med!
jag och min sambo förlovade oss för att vi ville höra ihop lite mer än "bara" vara sambo och visst vill vi gifta oss men just nu händer det så mkt i livet att det inte finns ekonomisk möjlighet och tid men snart, vi har ändå varit förlovade i snart sju år...och det funkar alldeles utmärkt!

när vi väl vill gifta oss kommer sambon att fria och världen går nog inte under ;)

Om man vill spara ett frieri till senare varför inte spara förlovningen också? Låter som att man vill vara lite 'lillgammal' och vara förlovad för att det på något sätt skulle göra förhållandet mer legitimt, men utan själva ansvaret och tyngden som ett frieri och framtida äktenskap ger.

Folk får göra precis som de vill men jag tycker att hela grejen med att förlova sig utan att fria/ha tankar på att gifta sig är en tonårsgrej. Oftast när folk i min närhet gjort så har det varit för att tjejen vill ha en ring och killen inte vill fria/gifta sig. Så då har det blivit en 'kompromiss', som de sedan berättar om på ett otroooligt romantiskt sätt. Om man inte är redo att fria/säga JA så är en förlovning lite småfejk enligt min mening. Men visst, whatever makes you happy. Förstår inte poängen bara.

Jag har funderat mycket på det här, för att komma fram till hur jag personligen skulle vilja ha det.

Jag har alltid förknippat förlovning med bröllop. När två personer bestämmer sig för att gifta sig, antingen genom att en av dem friar eller genom att komma överens utan att veta vem som egentligen tog upp det från början, så blir de förlovade. Sen kan det gå olika fort från förlovning till bröllop, men jag tycker att en förlovning innebär en aktiv tanke på bröllopet. För mig känns inte förlovningen i sig så viktigt. De viktiga stegen i ett förhållande tycker jag är att flytta ihop, att gifta sig och att skaffa barn. Förlovningen kommer då på köpet med giftermålet.

Jag kan ändå förstå att det för många finns ett behov av att ha ett ytterligare steg. Idag är det ju inte lika nödvändigt att vara gifta, om man ordnar juridiken på annat sätt. Men att gifta sig innebär bland annat att uttrycka att man faktiskt siktar på en gemensam framtid. Det kanske man vill göra utan att gifta sig av olika anledningar och därför använder man sig förlovningen som ett tecken på löftet (eller snarare den ömsesidigt uttalade önskan om) att dela livet. Jag tycker att en sån förlovning på ett sätt är onödig eftersom jag tycker att två personer kan vara överens om att vara tillsammans hela livet utan kalla sig förlovade, det räcker med överenskommelsen. Men jag förstår att man kan vilja ha ett lättförståeligt tecken på löftet och då använder något redan etablerat. Då kan det lätt bli krockar mellan olika uppfattningar eftersom man ensam inte väljer innebörden av ord m.m.

Jag kan däremot känna att det är konstigt att förlova sig bara för att t.ex. visa att ett förhållande är seriöst, alltså utan någon egentlig mogen överenskommelse om att hålla ihop. Det ligger för långt ifrån förlovningens egentliga innebörd, det känns lite pubertalt och jag förstår inte meningen med det, men kan säkert göra det om någon förklarar hur han eller hon tänker.

Angående ringarna så ser jag dem i stor utsträckning som smycken. Det viktigaste är löftet bakom. Av ringarna påminner man sig själv och andra av löftena. Om man sen har en eller två ringar, eller ingen, det är en fråga om tycke och smak.

Kyrkans åsikt om förlovning har jag ingen aning om hur den är. Bryr den sig så mycket?

Trolovning finns inte längre juridiskt, och jag tycker inte att vi ska ta tillbaka den seden!

Och en sak undrar jag: förlovade som inte planerar giftermål, kallar de varandra för fästman/fästmö?