Förbannad på killen!

Vi gör allt ihop och fattar alla beslut gemensamt men han fick välja efternamn och jag kyrka

Jag läste i en tråd för ett tag sedan om en tjej som tyckte att han tyckte och tänkte för mycket så att bröllopet inte blev som hon hade drömt om .
När vi gifte oss så var det mest jag som planerade - fast jag tyckte att det var kul. Samtidigt som det var viktigt för mig att han var med på det så att det blev vårt bröllop.
Jag kan förstå din frustration. Samtidigt som han säkert menar väl och tycker att det viktigaste är att få gifta sig med dig.
Och som min man brukar säga - tjejer börjar planera bröllop när de är fem år. Vi män funderar över hur vi ska vara bra män, pappor osv.
Men försök på ett fint sätt säga att du skulle uppskatta att han tänkte och gjorde mer inför bröllopet och ge honom konkreta förslag - männen kan inte läsa våra tankar .
Som en kompis sa; Om mannen kommer och frågar om han får gå på fotboll med kompisarna så kan du itne säga ja med munnen och nej med ögonen. Sådant ser inte de.
Lycka till!

Han friade - och det kom verkligen som en överraskning! Jag hade slutat vänta på det.

Jag började kika på festlokaler när vi enats om ungefärlig tidpunkt för giftemålet. Då visade det sig att vi var för sent ute - allt var redan bokat. Då fick han också fokus på planeringen för det var ju uppenbart att vi hade ont om tid om allt redan var bokat.

Hittade ett återbud här på BT, en lördag som plötsligt blev ledig på ett av de ställen vi kunde tänka oss. Det slutade med att vi tidigarelade bröllopet med fyra månader jämfört med vad vi hade tänkt - och fick bara tre månader att planera allt.

Det gick jättebra och vi delade upp ansvaret och tog olika frågor. Vissa saker gjorde vi gemensamt; hans kläder, mina kläder och bordsplaceringen samt valet av mat och vin.

Han gjorde inbjudningarna, festprogrammet och tackkorten samt ordnade brudbuketten.

Jag fixade musiken, dukningen, välkomstdrinken, vigselplatsen (fast den var hans idé), toastmastern, fotografen, presentbordet och transporterna.

Han fixade hårspray åt mig på bröllopsdagens morgon - för det hade jag missat att köpa. I övrigt var allt välplanerat och flöt på jättefint.

Här är det mest jag som planerar, mycket av så enkla anledningar som att han faktiskt inte tycker det är kul att planera. Frågar jag honom med 7 förslag o frågar om nått låter lockande eller bra är svaret "äktenskap med dig" av den enkla anledning att Bröllopet i sig är inte viktigt för honom så länge det sker inför en i hans ögon troende präst (schartauan) i en kyrka, trerätters middag - sittande, och att de närmsta är där.
Eftersom vi är överens på de punkterna (utom det där med prästen men där får han som han vill för jag bryr mig inte så mycket om den delen) så blir det min uppgift att fixa o dona o ge honom färdiga förslag som han bara kan säga bu eller bä till.
Klart det är tråkigt ibland att han inte själv frågar mer, men samtidigt vet jag att det inte faller sig naturligt för honom.
Han har hjälpt till o fixat solist till kyrkan o trubadur, han tycker till om maten och han ska "godkänna" lokalen jag valt nästa vecka... Inbjudningskort och liknande bryr han sig inte om - gissar att han inte är den enda man i landet som känner såhär..

J D
Bara för att mannen inte är med och planerar så mycket när det gäller bröllopet behöver det inte innebära att förhållandet i övrigt är ojämnställt.
Här är det mest min man som lagar mat, tvättar och dammsugar och jag får nästan dra ur honom uppgifter att göra för egen del. Nu överdriver jag lite. Men när vi gifte oss var han arbetslös så då hade han inga problem med det och nu när jag varit gravid har han tagit stort ansvar hemma för att jag inte mått så bra. Så ibland känner jag att vi har det ojämnställt - fast åt andra hållet . Men det håller han inte med om, han tycker att jag gör andra saker.
Samtidigt är inte min man en person som vill stå i centrum, han är inte den planerande typen när det gäller ex ett bröllop och det får jag förhålla mig till. Utan att han för den skull inte har några åsikter alls - vi är väldigt olika på vissa områden och får kompromissa en hel del.

nja han har bättrat sig men det är för att det börjar "närma" sig...
han har börjat ge tips på inbjudningskortenas layout mm...
men visst jag känner igen det där med att planera överlag... - ta det du tycker är bra... ????????????????????????????????

Ha ha... det är likadant här!

Hihi...
Och det är en himla tur att jag som verkligen tycker är kul att planera och "bestämma" i just det här, har en m2b som tycker det är bra att jag gör det....

En kompis till honom hade sagt att "försök inte bestämma nåt utan henne för då #¤%&¤#&%...
Och har hon redan bestämt nåt, så säg bara att det är bra."
*asg*

Ha ha...ja, jag känner igen det där
Jag tycker ju att det är så himla kul med planerandet så jag skulle ju bli sur om han försökte ta ifrån mig det ens lite grann...

Han har ju naturligtvis fått vara med och tycka till men han väljer nästan alltid den smartaste vägen och håller med mig..

Här var det jag som planerade vårt bröllop. Han hjälpte till lite med små pyssel men inte mycket.

Vilket jag är glad över. Sen lyssnade och tittade på vad det var jag hade planerat när jag lade fram det till honm.

Men han var med på allt som tex tårta, hotell och lokal.

Resten lämnade han till mig.. Och jag ÄÄÄÄLSKADE det!!!