Akupunktur & depression??

Silva79 förlåt för min fråga, du behöver inte svara på den!

Usch, inte kul... Jag har haft låga doser i alla år, men visst känner man ändå att man blir blank, det är varken upp eller ner och det mår man också dåligt av.
I vinter har jag bara ätit ½ tablett varannan dag och tack vare ljusterapin har det fungerat. Hoppas att slippa tabletter nästa år.
Fick en sorts lyckopiller en gång som man dessutom skulle sova ganska bra på (kunde inte sova alls i princip), enda nackdelen med dom var att man gick upp 10 kg på 1 månad, slutade illa kvickt med dom trots att jag sov som ett litet barn varje natt på dom. Som att välja mellan pest eller kolera ju.
Läkare har för dålig kunskap om depression, det är iaf min erfarenhet.

Jag måste prova akupunktur o hoppas på det bästa + ljusterapi! Tack för dina tips/råd

Så lite så :) Vet själv hur svårt det är att hitta något som fungerar. Hoppas att det fungerar för dig och berätta gärna hur det går
Kram

Silva79 ja det ska jag göra! Kram på dig!

Har aldrig provat akupunktur. Långa promenader i skog och mark, frisk luft och mycket solljus brukar däremot fungera väldigt bra.

För mig är det som om depressionen tar över och jag på något vis blir helt paralyserad, jag orkar inte ens gå upp ur sängen vissa dagar! Hur gör ni?? Jag lyckas ibland tvinga mig själv att komma upp ur sängen och inte i duschen, då kan jag säga som så att jag gråter hela vägen från sängen till duschen! Så vi får väl se hur det blir till hösten med ljusterapi o akupunktur! Tips på hur man tvingar sig ut i solljuset o friska luften mottages gärna?? Är enda sättet liksom att bara tvinga sig själv, eller kan man på något vis hmm.. få sig själv att vilja fast kroppen inte vill??

Usch vad jobbigt, känner igen mig så mycket från ett par år tillbaka. Har aldrig testat akupunktur eller ljusterapi men vet de som blivit bättre av båda metoderna så jag tycker absolut det är värt att testa. Frisk luft, ljus och lätt motion är så klart jättebra. Har du en iPod eller annan musikspelare? För mig är det så mycket lättare att ta mig ut och promenera om jag lyssnar på riktigt bra musik samtidigt. Ett bra sätt är också att bestämma med en vän att man ska gå ut tillsammans, kanske att man tar en halvtimmes promenad och sedan dricker té eller något annat trevligt som "morot" efteråt.

Men de viktigaste råden som jag önskar att någon hade gett mig när jag mådde som sämst, det är dels att INTE vänja sig vid depressionen och acceptera den som normaltillstånd. Det är så lätt att glömma hur det ska kännas att leva och tro att det alltid kommer att vara likadant. Men så är det ju inte, det finns alltid hopp och det är aldrig någonsin kört.

Det andra är det att inte skämmas för sin depression och börja leva något slags dubbelliv där man är "duktiga flickan" utåt medan man rasar ihop inuti. Det är okej att sätta gränser och prioritera sig själv. Och om andra runt omkring vet om hur det ligger till, blir det så mycket lättare att lösa situationer som annars skulle ha blivit till stora problem.

Hoppas verkligen du ska hitta din väg ut ur detta. Jag vet att det är fruktansvärt kämpigt, men det är värt allt när man väl kommer fram och börjar se allt det underbara i livet igen.

Kramar!

misstrixie hur kom du är din depression? tog du antidepp eller kom du bara ur det av sig självt?

Jag provade antidepp i flera omgångar men hittade tyvärr ingen som passade mig, biverkningarna blev så kraftiga på alla jag provade... så till sist bestämde jag mig för att klara det utan. (Därmed inte sagt att antidepp per automatik är ett dåligt alternativ för det finns ju jättemånga som verkligen blir hjälpta!) Jag gick i terapi länge, först KBT och sedan psykoterapi. Det behövde jag nog verkligen för jag fick lära mig att se mig själv på ett annat sätt och acceptera mig själv mer. Har alltid varit en sån person som varit stark på utsidan men burit på mycket smärta och osäkerhet inuti, och haft extremt mycket prestationsångest. Så jag kände det alltid som om det var så otroligt stor skillnad på den människor såg, och den jag verkligen var... som om jag "lurade" alla omkring mig. Men så känner jag inte nu längre. Jag har blivit mer hel på något sätt. Kan inte säga direkt att det var ett resultat av att jag gjorde si eller så, utan det var nog många faktorer som spelade in. Men det var värdefullt för mig att få ha någon att prata med och lära känna mig själv lite bättre.

jag har gått KBT men det var inget för mig, jag funderar också på psykoterapi, berätta gärna mer om du har tid/ork/lust
Jag vill helst inte ha antidepp. medicin...

KBT tror jag säkert är jättebra för människor med många sorters problematik men jag är glad att jag fick byta till PT för jag hade verkligen behov av att prata om saker och inte bara hitta lösningar direkt utan att analysera dem på djupet... Jag läste i din andra tråd att du har gått igenom en del jobbiga saker och det kanske du behöver bearbeta... du behöver inte gå in på detaljer här och det gör inte jag heller, men jag har också saker i bagaget som varit svåra att hantera, som jag tror låg bakom min depression eller åtminstone förvärrade den. Förr eller senare tror jag att såna där spöken alltid kommer upp till ytan och måste tas itu med, tyvärr. Det är en jobbig process men jag kommer aldrig ångra att jag tog mig igenom den med hjälp av terapi!

misstrixie, jag håller faktiskt på att hitta en bra terapeut nu, jag har ju nyligen flyttat, men jag tänker nog inte gå till en KBT terapeut i a f...

Saken är den att jag också bara behöver få ut skiten, prata av mig, jag har gått i KBT i många år och det har inte hjälpt mig, kanske för stunden men inte mer än så.

Jättebra att du letar, hoppas verkligen du träffar på rätt person som du kan öppna dig för. Ska hålla tummarna.

tack misstrixie!

Jag har haft svåra depressioner och idag är jag helt "återställd". JAg lider inte av de svåra ångestanfallen jag hade, jag kan gå i affärer igen och gråter mig inte tills sömns längre..

Jag började med homeopati, och det har hjälp mig igenom depressioner och social fobi. JAg har blivit mycket starkare psykisk, och nu när jag fick MS, så har jag accepterat och tagit det ganska bra, och jag tror det beror mycket på att jag blivit så stark, att jag klarar av det på ett annat vis...

Det finns många sätt att bli av med sin depression, det viktigaste är att försöka komma på grundorsaken, och försöka ta sig igenom det... ibland med lite hjälp!

Sweetsun, grattis! berätta gärna mer om homeopati... ska man äta mediciner? jag tänkte finns inte det naturmediciner inom homeopatin som man ska ta??

och vad gör en homeopat? hihi alltså hur har homeopaten hjälpt dig?

Jag själv utbildade mig till djurhomeopat och gick samtidigt i behandling för min lärare (som är människohomeopat).

Homeopati är en naturlig behandling som bygger på "lika botar lika" d.v.s att ett symtom botas med ett medel som orsakar just detta. Som tex, om du har torr hud, depression och väldigt sötsugen, så behandlas du med ett medel som orsakar just dessa symptom om du hade varit helt "frisk".

Homeopatiska medel är utspädda till den grad att de får helt andra egenskaper än den rena materian, och av vetenskapen även kallat "bluff" och "placebo". Men det är upp till alla att göra en bedömning av vad som passar just dig. JAg vet hur jag har mått, och jag ser hur djuren jag behandlat mår efter behandling.

Tyvärr finns det många klåpare som kallar sig för homeopater här i sverige, med allehandla knepiga metoder.

Jag behandlar med små vita piller, som man tar först med ca 4 v mellanrum, och sen ökar perioden mellan doseringarna. (På djur)

När det gäller människor, så är vi lite mer avancerade och kan kräva lite tätare behandling. JAg kan ge dig tips på homeopat om du vill, bara inboxa mig så får du det. Kram till dig!