Berättat för föräldrarna
Igår var det uppesittarkväll hos mina föräldrar med hela familjen inklusive min fästman. Vi hade redan tidigare bestämt att detta skulle vara ett bra tillfälle att berätta om vårt kommande bröllop för mina föräldrar. Idag, julafton, ska vi berätta för hans familj.
Till saken hör att att mina föräldrar vet om att vi planerar bröllop men inga detaljer, såsom datum eller plats. Så som jag tidigare uppfattat dem så har de varit väldigt positiva till allt.
Men... Så tar jag till orda och berättar, helt naturligt, att vi nu bokat datum och plats. Att vi såg fram emot att de skulle komma och att detta kommer bli en högtidsstund för mig och min fästman.
Dom blev helt tysta. INGEN sa något.
- Men det blir väl roligt, försökte jag.
Fortfarande tystnad och min fästman kände sig MYCKET obekväm. Jag också.
- Men ni kan väl åtminstone säga grattis? sa jag då. Väldigt ledsen.
Den enda som gjorde det var min lillebror.
- Vi får nog sätta oss ned och diskutera det här, sa min pappa.
Kort därefter åkte jag och min kille hem.
Vill absolut inte dra några förhastade slutsatser om det här men man undrar ju?! När min fästman friade till mig och vi därmed förlovade oss fick vi fina presenter och lyckönskningar från mina föräldrar och de sa att de verkligen såg fram emot vårt bröllop. Fattar ingenting! Och det är ju knappast själva datumet och platsen de har något emot.
Fortsättning lär följa. Ska ringa min mamma och försiktigt fråga vad det hela handlade om. Men inte idag. Det är ju julafton.