Berättat för föräldrarna

Sikken otroligt korkad kommentar... Jag gifter mig definitivt inte för att stå i centrum! Det finns sååå många anledningar till varför jag VILL och tycker det är viktigt att gifta sig!

Kanske timingen inte var den bästa att säga det på men jag kan hålla med din syster. En anledning till att vi gifte oss på det sätt vi gjorde var att jag skulle känna mig fruktansvärt obekväm med att stå i centrum som man ju gör som traditionell brud. Det skulle kännas både fånigt och näst intill pinsamt.
Vi är alla olika och jag önskar dig lycka till med stundande bröllop och jag tror också att reaktionen hos föräldrarna mycket väl kan vara de skäl som redan nämnts här.

För vår del var timingen verkligen den allra bästa eftersom helgen kring julen är den enda gång alla är samlade tillsammans. Skulle vi berättat nyheten i olika etapper, låt säga för hans storebror först, sen hans systrar, så hade det GARANTERAT blivit ett herrans liv.

Nej, det här med att stå i centrum förstår jag inte alls. Vi ska liksom inte har något stort bröllop (och om vi hade haft det så hade det inte heller varit för att någon vill stå i centrum utan för att man vill att alla ska vara med....) utan vi ska bara vara tillsammans med våra familjer och de allra närmaste vännerna.

My style, håller med dig. Förstår inte helller varför det är så himla svårt att visa lite glädje när det går bra för sina närmaste. Och jag är väldigt tacksam för att jag själv inte är sådan. Jag är alltid uppmuntrande och översvallande om det så gäller att hans syrra bytt jobb eller om hans brorsa med familj ska på semester.
Kan tänka mig att det kommer bli precis likadant den dagen vi berättar att vi väntar barn. Och det är trist.

Till saken hör ju också att vi kommer få en hundvalp i februari som vi längtat efter i över ett år. Sparat pengar till (mitt i alla bröllopsbesparingar...), besökt kennlar och förberett oss. Ända sedan min hund som jag växt upp med dog för ett par år sedan.
- Jaha, vem ska ta hand om den när ni tröttnar? undrade samma syster som tyckte att bröllop handlar om att stå i centrum.
Helt utan orsak! Jag har haft hund hela mitt liv, vet vad det innebär och det är mitt största intresse. Attans, vad sådana små kommentarer gör ont.

Så vi får nog summera det hela som att mina föräldrar är känslokalla och har svårt för att visa spontan glädje. Hans syskon är avundsjuka och tycker att det handlar om att pocka på uppmärksamhet.

Som ni hör behöver jag uppmmuntran och jag är glad för det fina stöd jag får genom er. Har faktiskt varit riktigt ledsen denna julen. Kram på er, kompisar!

Kan bara säga att jag så väl vet hur ont de där små kommentarerna kan göra, oavsett om personen gör det medvetet eller ej. Ibland känns det som att det är så lätt för människor att komma med små spydiga kommentarer om precis allt - men så mycket svårare för de flesta att säga något snällt! Tyvärr. Själva går vi fortfarande runt och försöker hitta ett tillfälle att berätta för m2b's mamma... Hon är expert på att säga "fel" saker och jag är rädd att det ska bli så nu när vi berättar om den dag som vi vill ska vara vår lyckligaste!
Hoppas att det finns andra personer i din närhet som kan glädjas tillsammans med dig, detta får ju inte förstöra era planer!

Nilsa in love skrev 2007-12-26 13:10:40 följande:
[citat]
För vår del var timingen verkligen den allra bästa eftersom helgen kring julen är den enda gång alla är samlade tillsammans. Skulle vi berättat nyheten i olika etapper, låt säga för hans storebror först, sen hans systrar, så hade det GARANTERAT blivit ett herrans liv.Nej, det här med att stå i centrum förstår jag inte alls.

Jag menade givetvis timingen av systerns kommentar, det kanske blev konstigt formulerat av mig. Att ni skulle berätta under julen när alla är samlade är helt förståerligt.

halloj TS: Vill bara säga: GRATTIS!!!!!

Skit i de där systrarna och allt vad det var, vem vet...Lite avundsjuka kanske?

Kör ert race bara!

Grattis Nilsa! Själv förlovade jag mig igår och från alla vännerna fick jag en massa glada tillrop, medan mina föräldrar lät mer svala, till min stora förvåning och besvikelse. Kram

Grattis Nilsa=)

Har du pratat med dina föräldrar efter julen? Tänkte att du kanske fått reda till bakgrunden till deras reaktion nu?

Kramar

Coffeegirl - Det var ungefär samma sak för oss när vi förlovade oss också. Våra vänner blev jätteglada och slog på stora trumman men inför våra föräldrar var det mest pinsamt. Och det är ju de som alltid pratat om hur viktigt det är att leva i en fast relation och de vill helst att man väntar med att skaffa barn tills man gift sig. Traditionella och gammeldags som de är! Men sedan, när man väl tagit detta stora beslut, beter de sig bara likgiltigt.
Hade det inte varit flr att vi ENBART GÖR DET FÖR VÅR EGEN SKULL så hade vi struntat i det. Men väljer vi att strunta i deras nonchalans istället. Gör det, ni också.

Lade lovelylock - Nix. De har inte sagt ett ord. Ingenting. Har tagit upp bröllopet flera gånger i telefon med dem och rådfrågat om detaljer men de visar inget intresse. En del som läser detta tycker kanske inte att det är så märkvärdigt men i detta fallet är det verkligen det. Känner mina päron ganska väl men hade ALDRIG kunnat förutspå denna tystnad. Men visst, som jag nyss skrev så var de ju inte heller utom sig av glädje när vi förlovade oss.

Och det beror inte på min fästman. Han är SÅ trevlig, hjälpsam, ordentlig. De tycker inte illa om honom. Men ibland tror jag att de förväntade sig något mer av mig, eller rättare sagt min av min tilltänkte man. Att han skulle "varit något mer" med finare jobb, dyrare vanor... Status är viktigt för min far. Detta kan, hemska tanke, vara en orsak. En annan orsak kan vara att de tjurar för att vi inte valt att gifta oss i min "hemma-kyrka" då religion är viktigt för pappa. Nu har vi istället valt att viga oss i Smögen dit jag och min fästman varje sommar åkt på semester.

Vill inte måla fan på väggen men som svar på din fråga, Lady lovelylock, så är allt som det var dagen innan julafton. Tyvärr. Jag känner mig otroligt ensam i min planering och avundas de som har föräldrar som visar intresse och lägger sig i.

Nu fyller min sambo i slutet av januari och vi hade tänkt att bjuda samman våra föräldrar och syskon på en bit smörgåstårta. De har träffats förut men aldrig några längre stunder. Det KAN ju föra något gott med sig men det vete katten...

Kram och fortsätt stötta mig.

Nilsa:
Usch vad tråkigt! Förstår att du är nere, för mig är det väldigt viktigt med familjen och deras åsikter. Fast ibland får man inse att de inte alltid har rätt och leva utefter ens egna beslut och mål. Och efter en tid inser även föräldrarna att de haft fel och kommer glädjas med en... Kommer bli så även för dig=) det är jag säker på! Fram tills dess finns vi här på BT för dig!

kramar