Vad förlovning innebär
Jag är så trött på alla feldefinitioner som folk slänger sig med. Jag har vänner som "förlovar" sig och ser det som en handling som är skild från frieri/giftermål. Jag har också märkt att många här inne har det felaktiga intrycket att dessa är skilda från varandra.
Wikipedia har en bra saklig definiering:
"Förlovning är ett tillkännagivande av att en parrelation avser att leda till äktenskap. Efter att ena parten friat till den andre, och denne svarat ja, så är paret förlovade fram till dess att vigseln fullbordats."
Varför är det så många som "förlovar" sig? En förlovning sker när två parter kommer överens om att en dag ingå äktenskap. Om man sen väljer att säga "ska vi gifta oss?" eller "ska vi förlova oss?" är väl inte relevant, men det har samma innebörd.
Så, varför "förlovar" sig så många utan att koppla det till äktenskapet? Jag tror att det dels är trendigt, men trenden måste bero på något? Det verkar som att många står och stampar i sin relation, de vågar inte riktigt gifta sig men de vill ändå känna att de har något mer, att de inte "bara är ihop" och "förlovar" sig då som nästa mogna steg i en vuxen relation. Om teorin stämmer, varför är det så? Är det en fråga om bekräftelse från sin partner eller ifrån omvärlden?
Och varför är det svårt att ta nästa steg att gifta sig? Handlar det om att hålla dörren på glänt och kunna byta upp sig till någon bättre partner ifall en sådan kommer förbi? Vad består egentligen rädslan för att binda sig av? Vad är det som känns farligt?