Hur ofta?

Nej men 1.5år och innan dess var vi arbetslösa och innan dess exjobbsstress så det har varit upp och ner i 3-4år...

Abra

Ja man får ligga i

Jag är den som oftast tar initiativ för vill inte jag är det svårt att få mig att vilja om man inte tar det väldigt lungt. Jag säger det bara ibland och ibland försöker jag förföra honom. Eller så kelar vi (eller sover) och det bara händer.

Smutt: Ja, det är väl så!

Lena+Mattias=sant: Jag missförstod dej nog förut. För du menade att innan bröllopet hade ni pga "bröllopsplanerandet" s_x ca 1 gång/v. och nu efteråt ca 5 ggr/v., eller?... OK, jag förstår - det är du som oftast tar initiativet. Men "vill" han alltid då, om du vill?...

((Kram))

Jag tycker man blir så negativt påverkad av att veta hur många gånger i veckan det är "normalt" att ha sex.

Jag har deiskuterat detta väldigt mycket med mina kompisar och alla håller med. Vi kan typ få panik om vi inte har haft sex 3 gånger en viss vecka. Då har vi sex bara för att fylla den kvoten.

Det är hur stört som helst. Att man börjar analysera på en gång och börjar undra vad det är för fel på vårt förhållande. Jag har börjat lägga ner dessa tankar men det kan fortfarande slå mig ibland.

lilltass: Jo, det är iofs sant... Men jag ser inte så "allvarligt" på det hela, utan kan väl mer konstatera att det är _väldigt_ varierat hur sexfrekvensen ser ut! Det jag tycker är mer intressant är eg-. Detta med initiativ - hur det eg. går till och om det oftast är en som "alltid vill" och vice versa? Och "planerar" man inför att ha s_x, eller bara "blir" det? Hur sker kommunikationen - med kroppsspråk eller verbalt?... Typ sånt är iaf jag mer 'nyfniken' på!

((Kram))

precis så är det, han vill oftast när jag vill iaf om vi inte har haft sex tidigare på dagen. Oftast går det iaf att förföra honom efter 2-3ggr på en dag blir det lite svårare...

Lena+Mattias=sant: OK! Får jag fråga hur länge ni vart tillsammans, och hur gamla ni är?...

Kanske sånt spelar in - vad vet já!?

((Kram))

jag är 28 han 29 och vi träffades första gången i hösten 99, blev ihop december 1999 det varade några månader. Har haft sex från och till sen dess, blev ihop igen 2003 (tror jag)

Lena+Mattias=sant: På det viset. Men då är ni ju inte 'puuurunga' heller, utan unga "bara", som vi oxå, jag är 31 och min sambo 35. OK, vi är lite äldre då, men iaf. Och vi har varit ihop i 4 år. Så inte behöver det spela nån roll eg. för se*livet hur länge man vart ihop och hur gammal man är. Det måste ju handla om andra, mer svårdefinierade faktorer som spelar in. Eller vad tror ni andra?...

Hur länge man har varit ihop spelar viss roll men andra saker som risken att vardagen tar överhanden och man prioriterar andra saker över närhet och sex är ett större problem.

Ja, det är väl det som är risken, iaf då man varit tillsammans ett tag. Hur gör ni för att inte gå i den "fällan"?Några "knep och tips" eller så kanske?...

Hmm vi hamnar i den ibland. Det gäller att vara öppna och säga till när man vantris och då ändra på rutinerna. Vi har blit ganska duktiga på att säga till.

Jo, det är ju viktigt att kunna kommunicera bra och ha en öppen attityd och en vilja att förstå varandra...

Sist jag älskade med min tilltänkta så var det snö ute.

Anledning till detta får väl anses vara cipramil och bristande intresse från hennes sida...

Men min likgiltighet bekommer henne inte ens- och hon är mest glad att jag slutat tjata. -så vafan..

pumpa - Vill inte vara elak men jag har läst dina inlägg om ämnet ganska många gånger och du låter precis som min pappa.. Du låter som en martyr helt ärligt.. Du kan ändra situationen, du kan leva lycklig, du behöver inte sitta här och vara olycklig och beklaga dig resten av livet... Jag säger inte att det är enkelt men man styr faktiskt sitt eget öde och ens lycka ligger i ens egna händer och är ens eget ansvar.

Hoppas det löser sig!

Pickolina:

Ja, visst har du rätt. Kanske är jag motvikten som upprätthåller balansen i diskussionen

För inget förhållande är väl perfekt...

Jag är nog rätt bitter men mest av allt saknar jag en rejäl ömsesidig rullning i sänghalmen...

Sen har jag kommit till den punkten att jag knappt vet hur jag ska tackla skiten, och vad jag än säger om det till henne så får jag det vräkt mt mot mig att det är det enda jag tänker på. Men då rukar jag kontra med; ja, och det är ochs det enda jag aldrig gör... ...

hon är ovillig att diskutera det och vill barra tänka på att hon måste få bra nu. Visst men nu har hennes terapi pågått i närmare 4 år och jag vet inte om jag är dum i huvet som inte ställer krav på 6. Hur kul är förresten 6 som man tjatar sig till...

pumpa - Hoppas att ni hittar en lösning på problemet till slut.. Förstår att du känner dig lite bitter, frustrerad och rådlös.. Det kan verkligen inte vara en lätt situation. Blir lite ledsen för din skull när jag läser dina inlägg. I en perfekt värld skulle ingen behöva leva så. Världen är inte perfekt så klart, men jag tror att vi själva har mer makt än vi själva tror/inser. Tyvärr är vägen ditt ofta rejält svår och prövande och jag tror att det är där många faller/ger upp... Efter att ha sett mina föräldrar på nära håll under alla dessa år så blir jag skraj när jag läser inlägg som ditt. Huah.. Hoppas du/ni tar er ur det.