• Mumstessan

    bortprioriterad

    Jag måste få skriva av mig lite , och det här forumet är perfekt för det ändamålet. Min fästman tenderar att när han har mycket att göra eller känner för att vara ensam, att stänga ute mig totalt. Han ringer mig aldrig, inga sms och när jag ringer så har han aldrig tid för mig. Ringde honom nyss och pratade med honom och då sa han att jag får ta honom som han är och att jag borde acceptera att bli bortprioriterad och att han såg inget fel i att jag skulle sitta o vänta på tills han hade tid för mig. Det jag vill är ju att han också ska känna att han saknar mig och att han vill prata med mig. Ett telefonsamtal, en promenad eller vad som helst. Men nej... Jag önskar att när han hör mig gråta över telefonen ha en önskan om att få vara hos mig o hålla om mig o trösta mig , men tyvärr, den önskan finns ej där.

  • Svar på tråden bortprioriterad
  • Mumstessan

    Prinsessa nja, jag har ju bara två vänner och de gillar inte varandra så... Ikväll känns det tungt igen :(

  • Ejlis

    Hej Mumstessan!
    Jag var i din situation för några år sedan. De flesta i min omgivning sa "Han är inte värd dig" och "Han är en skitstövel" et c. Men, det tog jag inte till mig för jag älskade ju honom. Det som till slut hjälpte mig var insikten om att han inte kommer att göra mig lycklig eller rättare sagt: han kommer att göra mig olycklig, (för sin egen lycka ansvarar man för själv). Av dina tidigare inlägg att döma gjorde han dig olycklig, under de omständigheter som rått de senaste månaderna inte i somras/höstas.

    Det finns ingenting man kan göra för att komma igenom hjärtesorg lindrigt. Inte vad jag vet iallafall. Man måste igenom det, krossas och knådas och omformas och så till slut kommer man ut som en annan varelse på andra sidan. Bättre eller sämre än man var innan. Förhoppningsvis har man någon att prata med det om. Vänner, kuratorer eller nätkontakter. Du har en klok Mamma och ett helt gäng trevliga tjejer här på BT som gärna stöttar dig, och lyssnar när du vill prata. Ur min smärta föddes några låtar och ett par texter jag ännu inte orkat tonsätta. Men, de är omöjliga att sjunga för sorgen finns fortfarande kvar...

    Jag känner med dig!
    /Ejlis

  • Mumstessan

    Eljis tack! vad jag inte kan förstå är hur han kan tro att vi ska vara kompisar efter det här.

  • Ejlis

    Mumstessan:
    Han vill säkert inte såra dig mer än "nödvändigt" och så vill han kanske inte klippa banden. Vill du att ni skall vara vänner eller vill du inte ha någon kontakt?

  • Ejlis

    Mumstessan:
    Jag har fortfarande kontakt med mannen jag pratade om. Vi har känt varann i 13 år och det är nu 8 år sedan vi slutade försöka vara ihop. Vi har periodvis inte haft kontakt och det har känts hemskt. Jag är förlovad med en fantastisk man idag som verkligen älskar mig (och jag älskar honom!). Men, om jag inte träffat min blivande man under en period då jag INTE hade kontakt med den förste mannen, så hade jag nog inte farit ihop med honom idag.

    Nu måste jag sluta!
    Sov gott och dröm vackra drömmar!
    /Ejlis

  • Mumstessan

    såra mig mer än nödvändigt? Han säger dagarna innan att han älskar mig och kommer stanna hos mig för alltid , att han bestämt sig för vem han vill leva med. Dagen innann går han o fikar med sitt ex, som jag var emot. Och dagen efter det gör han slut med motiveringen att han inte har tillräckligt med känslor för ett förhållande. Sen ska han tänka på vårt förhållande i en och en halv vecka, men istället för att göra det umgås han med henne hela tiden och tar med henne hem efter en kväll på krogen och försöker ha sex med henne. Till mig har han förklarat att han gjorde så för att testa sina känslor för mig. När vi sedan träffas berättar han inget för mig om det här, inte förräns en gemensam vän ringer honom och säger till honom att vara ärlig mot mig. Då berättar han att de har träffats o fikat o sett på film etc. men inte den där raggningen. Det får jag reda på av vår gemensamma vän några dagar efteråt. Ringer upp honom , men då blånekar han för att sedan skicka ett sms om hur det var. Vi träffas på stan för en fika för att prata igenom det, och det slutar med två timmars fikande och en promenad, han ville även att jag skulle med på bio. Dagen efter det hör man inget från honom igen. Helgen kommer och jag går ut med mina vänner, skickar ett sms till honom där det står: idag skulle jag egentligen ha skrivit grattis till ett årsdagen, hoppas du mår bra ändå. Han dyker upp på samma ställe som jag var , men jag såg honom inte, får ett sms där det står : vi kan väl ta en fika imorgon? ville inte prata med dig på ankan i onyktert tillstånd, men jag tycker om dig djävligt mycket även om det inte verkar så nu... Det sms:et förklarade han senare betydde: jag bryr mig om dig och om du verkligen inte har någon annan att prata med får jag ställa upp. Elak? nja, det har han varit tillräckligt tycker jag.

  • miss luxor

    Mumstessan:
    Hej.
    Jag har precis läst det mesta av din bedrövliga upplevelse. har själv varit i samma sits. Kan du äta igen? Har du fått tillbaka vikten? Kan du sova?
    Om du bläddrar tillbaka till det datumet han gjorde slut och ser vad du skrev då, hur känns det idag? Det känns bättre, visst?
    Du verkar vara en stark individ, du går ju ut och träffar kompisar och går i skolan! Jag tror att du kommer att klara detta galant. Om du tänker närmare på det, var detta det bästa som kunde hända. Han kunde ju ha dragit ut processen i flera år, och brytit ner dig fullkomligt.

    Lycka till
    Kram

  • miss luxor

    man brukar gå igen olika stadier efter en separation.
    Illamående (svårt att äta)
    Smärta (Ångest)
    Desperation
    Förtvivlan
    oro (svårt att sova)
    Frustration
    Depression
    Isolering (akta dig för det, då utvecklar man andra åkommor = social fobi)
    Sen blir man arg (låter som om du kommit hit? Jättebra!)
    När ilskan lagt sig, brukar man komma på att det faktiskt var rätt bra, det som hänt. Jeehudamig, tänk om du skulle vara tvungen att dras med honom hela livet.. han är ju inte ens speciellt snygg... inte var han bra i sängen heller, rätt ego faktiskt..
    rätt vad det är har du massa andra saker som känns viktigare att göra, än att tänka på honom.

    Du har med andra ord kommit en bit på väg

    lycka till

  • lundabrud

    Argh... det där med att vara vänner - det funkar tydligen för vissa men själv kan jag inte förstå det. För evigheter sedan när min M2B fick för sig att göra slut med mig så blev jag naturligtvis superledsen, kunde inte äta och allt det där... men till honom sa jag att jag är flickvän eller inget. Vi kom överens om att ha kontakt med varandra i en vecka för att "se hur vi mådde" (= han velade fram och tillbaka i sin hjärna) men sedan sa jag att nu drar jag jag orkar inte med att träffa dig och jag kommer aldrig att bli din vän så det kan du bara glömma.

    Nu blev det så just för oss att vi blev tillsammans och löste de knutar som fanns på tråden, men så blir det ju inte för alla. Men vänner... nej det ser jag mer som en persons längtan och den andra personens dåliga samvete...

    Mumstessan - jag får inte igång min MSN här hemma! Har aldrig hänt tidigare men datorer kan man ju aldrig lita på. Nu är det läggdags för mig men vi hörs!

  • Ejlis

    Mumstessan:
    Eftersom det är svårt att se hela bilden dels eftersom man bara får relativt korta texter och dels eftersom man bara får din syn på det hela är det jättesvårt att välja rätt bland alla möjliga förklaringar. Med orden "såra dig mer än nödvändigt" menade jag att han säkert tycker att situationen är jobbig han också och att han vill förmildra sina handlingar iom att han vill att ni skall vara vänner.
    Jag tycker som Miss Luxor att det är bra att du kan vara arg mitt i alltihop.

    (Lundabrud:
    "Men vänner... nej det ser jag mer som en persons längtan och den andra personens dåliga samvete..."
    Nej, så behöver det inte alltid vara. Man kan nå ett stadium där man känner sig nära som syskon, men där grunden för ett romantiskt förhållande inte finns. )

Svar på tråden bortprioriterad