bortprioriterad

Hej Mumstessan!
Jag var i din situation för några år sedan. De flesta i min omgivning sa "Han är inte värd dig" och "Han är en skitstövel" et c. Men, det tog jag inte till mig för jag älskade ju honom. Det som till slut hjälpte mig var insikten om att han inte kommer att göra mig lycklig eller rättare sagt: han kommer att göra mig olycklig, (för sin egen lycka ansvarar man för själv). Av dina tidigare inlägg att döma gjorde han dig olycklig, under de omständigheter som rått de senaste månaderna inte i somras/höstas.

Det finns ingenting man kan göra för att komma igenom hjärtesorg lindrigt. Inte vad jag vet iallafall. Man måste igenom det, krossas och knådas och omformas och så till slut kommer man ut som en annan varelse på andra sidan. Bättre eller sämre än man var innan. Förhoppningsvis har man någon att prata med det om. Vänner, kuratorer eller nätkontakter. Du har en klok Mamma och ett helt gäng trevliga tjejer här på BT som gärna stöttar dig, och lyssnar när du vill prata. Ur min smärta föddes några låtar och ett par texter jag ännu inte orkat tonsätta. Men, de är omöjliga att sjunga för sorgen finns fortfarande kvar...

Jag känner med dig!
/Ejlis

Mumstessan:
Han vill säkert inte såra dig mer än "nödvändigt" och så vill han kanske inte klippa banden. Vill du att ni skall vara vänner eller vill du inte ha någon kontakt?

Mumstessan:
Jag har fortfarande kontakt med mannen jag pratade om. Vi har känt varann i 13 år och det är nu 8 år sedan vi slutade försöka vara ihop. Vi har periodvis inte haft kontakt och det har känts hemskt. Jag är förlovad med en fantastisk man idag som verkligen älskar mig (och jag älskar honom!). Men, om jag inte träffat min blivande man under en period då jag INTE hade kontakt med den förste mannen, så hade jag nog inte farit ihop med honom idag.

Nu måste jag sluta!
Sov gott och dröm vackra drömmar!
/Ejlis

Mumstessan:
Eftersom det är svårt att se hela bilden dels eftersom man bara får relativt korta texter och dels eftersom man bara får din syn på det hela är det jättesvårt att välja rätt bland alla möjliga förklaringar. Med orden "såra dig mer än nödvändigt" menade jag att han säkert tycker att situationen är jobbig han också och att han vill förmildra sina handlingar iom att han vill att ni skall vara vänner.
Jag tycker som Miss Luxor att det är bra att du kan vara arg mitt i alltihop.

(Lundabrud:
"Men vänner... nej det ser jag mer som en persons längtan och den andra personens dåliga samvete..."
Nej, så behöver det inte alltid vara. Man kan nå ett stadium där man känner sig nära som syskon, men där grunden för ett romantiskt förhållande inte finns. )