Pappas nya fru=pain in the a**

Tuve04:
hon är långt ifrån ute efter ett vuxet förhållande till mig. Hon ser ner på allt och alla, och kan utan problem säga men lilla vän vet inte du...jag, min sambo min bror och andra släktingar hon har gjort det emot är inte 15 år som hon verkar tro. Vi har alla bättre utbildning än henne (om det nu har något med saken att göra, men hon är inte allmänbildad)
hon är mer barnslig än någon av oss.

Både jag och min sambo har pluggat de senaste fyra åren och har inte haft råd att köpa en bil, men vuxen nog för att göra det annars är jag!!! Att vi skulle ha möjlihet att ha tillgång till bilen var en jättebra sak, tex. om vi behövde köra till IKEA eller bara ville ta en höstutflykt i naturen. Jag har under dessa år frågat ca fem gånger om jag kan ha bilen, och nej det kan jag inte för hon behöver den, för att köra tex till jobet, som ligger 1 km bort, hon kan gå eller cykla om jag behöver köra till vetrinären med min fågel. men nej det går inte.
Angående julen är jag överlycklig att slippa fira jul med dem! detta ger mig möjlighet att vara med männiksor som jag vet uppskattar mig, sen om det är med min mamma eller med min sambos släkt spelar ingen roll, alltså, jag är vuxen nog att fira jul utan mina föräldrar. Jag vill bara göra det rätt eftersom jag vet att pappa vill spendera tid med oss oavsett om det är på julafton eller annars.

Hur ofta vill du spendera tid med människor som inte du gillar? om jag vill umgås med min pappa behöver väl inte hon följa med och ta del av hennes mans intresse? det kan hon väl göra när inte jag är med.
Jag har lärt känna henne tillräckligt och att andra människor som också lärt känna henne har samma åsikt stärker väl bara det. Jag har gjort mycket med dem just för att pappa gillar när vi kommer och hälsar på, vi har till och med varit på skidweekend tillsammans, vilket var innan jag lärde känna henne.

och återigen jag är inte ute efter att min pappa inte skall vara tillsammans med henne, det är hans val och jag ska inte ifrågasätta det. jag vill bara slippa träffa henne och hade det gått hade jag inte bjudit henne på mitt bröllop heller.

Om du talar i telefonen med din pappa tex, kan du inte be honom "-fråga henne på en gång, om ni kan ta bilen i helgen för ni ska til IKEA". Då kan han ju fråga på en gång och du slipper tala med henne.
Jag skulle, om jag va dej va lite uppstudsnig och fråga så alla hör det: vaddå "lilla gumman"?? Om hon sagt det till dej. Är du en liten gumma, nej säg det till henne?
Att nervärdera någon är helt fel och väldigt lågt. Visa henne att du inte tål att bli behandlad hursomhelst! Stå på dej. Du verkar ju ha en "dialog" med henne, till skillnad mot mej( i mitt fall)

Hej Christians brud!
Jag känner precis igen mig! Mina föräldrar skildes också "lyckligt" för 10 år sen. Nu är min far omgift. Hans nya fru njuter av sin nya goda ekonomi - bor i nybyggt hus, bär päls och kör ny bil. Dessutom försöker hon vara mamma åt mig och min syster - 30 och 35 år. Jag förstår att pappa vill ge allt gott åt sin fru, men dessutom bor hennes 20-årige son hos dom och har bara märkeskläder och massa nya dyra prylar. När man ska träffa min far och frun kommer dom alltid försent eftersom sonen ska köras någonstans eller måste ha middag innan. Jag och min syster var tvungna att flytta hemifrån direkt efter gymnasiet och fick aldrig något ekonomiskt stöd av vår far under tiden vi studerade eller som min syster - var arbetslös ett tag. Frun ska alltid klänga sig på mig och min syster och beklaga sig om sina sjukdomar, mm. Vi är ju vuxna och har redan en bra och "vuxen" relation till vår riktiga mamma. Relationen med pappas fru kan aldrig bli mer än som till en vän. Vi har försökt prata med vår far - men han blir rasande. Sen säger han allt till frun som blir lika rasande. Så som läget har blivit sker allt på deras villkor. Sen är det upp till oss att acceptera det eller att välja att inte ha nån kontakt med dom. För att träffas utan frun vägrar min far. Nu ska både jag och min syster ha barn (syster har ett sen tidigare) och då blir allt ännu värre eftersom vår mamma dessutom blir irriterad när pappas fru försöker leka mormor åt våra barn. Och som om det inte vore nog kaos med mina skilda föräldrar och deras nya (allt funkar bra med mammas sambo) så är även min sambos föräldrar skilda. Är ett heltidsjobb att underhålla alla dessa föräldrar och deras respektive! Kanske lika bra att avsäga sig pappa och hans fru...det finns så det räcker ändå...
Jag har egentligen ingen lösning på problemet - kan bara säga att jag förstår hur du känner dig!

Kram / Hejsan

hejsan:

känner igen mig i din situation också!!
jag är jätteorolig för hur det ska bli när vi ska skaffa barn. min sambo har sagt att han aldrig vill att hon skulle passa dem någonsin. Vilket kan bli svårt.
skönt att höra att man inte är ensam!
/ChristainsBrud

Grrr... det dyker upp egna små minnen när jag läser.

Min pappa skaffade en ny kvinna som han han flyttade ihop med och hon ändrade helt allt.

Lillbrorsan fick t ex inte fira sin skolavslutning med mig och min mamma utan han släpades iväg med henne och pappa. Dessutom "glömt" honom när de istället för att träffa honom, drog iväg till Kanarieöarna.

Hon kallade mig "jävla skitunge", vilket gjorde att jag sa upp kontakten med pappa i över 5år.

Hon ville dessutom bestämma vart de skulle bo någonstans.

Men droppen kom den dagen jag och min mamma hade bestämt att vi skulle på semester och vi frågade om lillbrorsan kunde bo hos dem så länge. Nej sa pappa och vi var helt övertygade att hon hade med det o göra. Så vi ordnade boende hos en kompis till brorsan ett par dar och sen kunde han vara hemma, han var ju ändå 14år så han kunde ta om sig själv.
Några veckor senare fick vi ett brev ifrån socialen. De hade fått en anmälan ifrån pappa att vi hade försummat honom och att vi hade lämnat honom ensam utan att någon tittade till honom. Såklart så fanns det inga som helst bevis för påståendet och pappa fick istället en bakläxa. Allt var hennes påhitt och idé. Då fick också pappa nog och flyttade till det nybyggda huset och hon fick lägenheten. Än idag har det inte pratat med varandra sen dess och det finns en hel del saker kvar hos henne som är pappas.

Pappa är idag lycklig med sin nya kärlek och jag och hon kommer bättre överens. Men sveket från pappa att han valde lusten framför oss kommer alltid sitta kvar.

Oj, vilket dilemma! Men jag tycker verkligen att ni ska berätta för eran pappa hur ni känner! För ni är ju hans barn och erat tycke betyder säkert mycket för han! Berätta på ett vänligt sätt, så vänligt det bara går,....!!
Lycka till!

OJ!!!!
I våran familj är det pappa o jag som alltid stått varandra närmast!
För 7 år sedan dog mamma o efter ca 8 månader så ringer en skämmandes pappa till mig o berättar att han har träffat en kvinna som han tycker om!

Jag sa att jag är glad om han är glad... Det är hans liv o bestämmer själv hur det ska se ut.

Han blev tillsammans med denna kvinna o några månader senare var de gifta!

Till saken hör den att jag TÅL inte henne...Första gången som jag träffade henne blev jag illamåendes. Svårt att föklara här, men jag bara kände att det var nått som var galet med henne, att det hade med pengar att göra! Fråga mig inte vart jag fick den känslan ifrån...(kanske ärvt nått medialt från min mamma som var en av mellansveriges främsta medium) Vad vet jag?! :-P

men jag höll god min, var trevlig o tänkte att jag ger människan en chans...
Sen är jag en människa som säger mina åsikter rätt ut, om jag inte håller med om nått så säger jag det på ett bra sätt o delar med mig mina tankar om det hela...
Det tål inte hon!

Det började hända småsaker...
Pappa ringde mig o frågade varför jag snackade skit om honom till hans fru! Att jag måste väl förstå att hon berättar det för honom! VA!!! Jag har väl inte sagt nått illa om min älskade pappa!
Sen ringer han o säger att det är dax att betala tillbaka de tusenlappar som hans fru lånat ut till mig!!!! VAAA!!!!???? Jag har inte lånat några pengar!!

Sen berättar min lillebror som bodde med dem att han hörde dem prata en kväll o att hon krävde av pappa att han skulle betala hennes skuld som hon hade, o pappa sa att han inte hade pengar till det ...(hon sjukpensionär, 56 år) Men hon sa att han fick ut mammas försäkring....

Nu har han gjort det oxå, finns bevis för det!
Jag saknade min pappa, bjöd med honom på spa en dag. men han hann inte, bjöd med på bio, men han hann inte...
Jag bad om att han skulle följa med mig o kolla efter en bil åt mig, men han hann inte....
Jag försökte verkligen, men han var styrd hemmifrån vilket är så svagt av honom!!!!

Jag hade förlorat min mamma o ville inte förlora min pappa oxå!

Men så är det tyvärr idag bara för att jag sa att jag var ledsen! Var inget gp o skrik, inga dumma ord eller nått men han sa att han o hon hade diskuterat o det är lugnast om de inte har någon kontakt med mig (o hans barnbarn)
1 månad senare bröt de även med min syster, o 2 månader efter det även med min bror..... o nu för 2 år sedan bröt de även men lilla farmor!

Så vad du än gör...
Tänk på vad som KANSKE kan hända om du pratar med din pappa!

prova med att bjuda med honom ut som bara ni två kan göra! Han kanske vill det oxå!

LYCKA TILL TJEJEN!

Jag tycker att det är väldigt viktigt att ni pratar med er pappa. Hur ska ha annars veta att ni inte gillar hans fru. Försök att förklara så att det inte blir bråk. Om nu er pappa inte har en aning om att ni inte gillar tanten så kan han ju inte göra nått åt saken. Risken finns ju annars att ni bara kommer längre och längre ifrån varandra.

Hej!
Jag har faktiskt ett tips.
Vet inte om det fungerar för dig men det är ett knep som jag brukar ta till med folk jag inte riktigt kan med. Ring henne och prata med henne. Fråga varför hon inte verkar tycka om er andra eller kanske bara dig, iaf till att börja med.Men gör det samtidigt som du låter glad. Det kan ju vara så att hon känner sig osäker och på något sätt hotad av din pappas "gamla" liv. Det kan nog vara lite svårt att gå så där rakt på sak så ett annat tips är att när du ringer för att prata med din pappa och hon svarar så småprata lite med henne, hör hur hon har det etc., verka intresserad. Du kan åxo försöka med att träffa bara henne någon gång då och då. Be henne hänga med på något som du tror hon skulle uppskatta. Lär känna henne och låt henne lära känna dig. Hon kommer förmodligen vara lika otrevlig som vanligt de första gångerna men förhoppningsvis når du slutligen fram. Funkar det tror jag du har vunnit mycket. Inte så att ni ska bli de bästa av vänner men acceptera och respektera varandra är väl gott nog. Detta har funkat för mig även om jag nog tror att ditt problem är större än de jag haft. Jag tror hon låst sig på något sätt. Om inget hjälper så ställ henne mot väggen.

Kram
Leeloo

Jag hade berättat för min pappa hur jag känner, men med budskapet att jag vill ha hans hjälp till att förbättra relationen. Jag menar, han älskar ju denna kvinna av någon anledning och då måste hon vara bra på något vis. Sen är det uppenbart att ni förväntar er dåligt uppförande från varandra och då är man ju arg redan innan man träffas...

Det låter som att ni allihop kommit in i en ond cirkel. Jag tror ni behöver rensa luften. Jag hade problem med en släkting som jag knappt stod ut med. Sen rensade vi luften och sa exakt, ohämmat vad vi tyckte om varandra. Sen lärde vi oss leva med att man är olika.

En människa som klagar och gnäller är i själen olycklig. Försök få henne må bättre istället, så ska ni se att det blir andra bullar. En människa är inte elak i grunden. Det är omständigheter som gör en sådan.