Pappas nya fru=pain in the a**

Din far är antagligen kär i henne, men ni är hans barn. Ni kan ju berätta för honom, på ett milt sätt... stryk de starkaste "misstycket" och lägg upp det så att ni tycker att ni förlorat kontakten och vill umgås med er far ensamma, utan henne.
Lycka till

Fy tusan vilket svårt problem! Det vore så enkelt att skriva hur man skulle gjort själv, men faktum är att man aldrig kan sätta sig in i situationen om man inte är mitt i den. Jag misstänker att jag inte alls skulle varit särskilt balanserad eller mogen om någon av mina föräldrar blev tillsammans med en liknande person. Det är nämligen den sortens människor jag har svårast för, gnällsorten. Det finns ju något hos denna kvinna som din pappa verkar uppskatta eftersom han ger henne så mycket både kärleksmässigt och materiellt. Jag tror inte att han kommer att förstå era synpunkter eller er kritik, men det är ändå nödvändigt för din skull att prata med honom. Kanske kan du tala med kvinnan ifråga i enrum också så att hon inte känner att ni talar bakom hennes rygg. Då blir hon säkert ännu värre.

M.

Din pappa är en vuxen man och man måste väl ändå förutsätta att han av egen vilja valt att leva med denna kvinna och älskar henne precis som hon är, eller ?

Min sambo sitter i ungefär samma sits men han, hans syskon el. vi andra i familjen har aldrig ens funderat över att prata "förstånd" med hans pappa och tala om vad vi anser om henne utan fortsätter att träffas, vi behandlar henne som vi behandlar övriga medlemmar i släkten dvs. med respekt.

Vänder man på steken så tycker jag att det vore fruktansvärt om tex. min föräldrar hade ifrågasatt mitt val av sambo och hans personlighet....

Tänk er för innan ni frontar pappan med era åsikter om hans fru. Är ni beredda på att ta konsekvenserna om han blir så sårad och ledsen å hennes vägnar, att han inte heller vill träffa er?

Jag förstår verkligen att det är trist att inte kunna tycka om sin styvmor, men det är ju som Zippolina säger viktigt att ändå respektera din pappas val. Hoppas ni kan hitta ett sätt att umgås civiliserat trots era olikheter.

jag accepterar absolut min pappas val och jag är glad för hans skull, och jag hoppas att han är lycklig. men jag vill inte behöva utsätta mig själv för att träffa en människa som jag inte gillar över huvudtaget. min uppfattning är också att hon inte gillar mig, eller någon annan för den delen.

det handlar inte om att prata "förstånd" med min pappa, han är vuxen och gör sina egna val. däremot vill jag träffa honom själv utan att hon är med. Om min pappa ska hjälpa oss med något, vilket händer, följer hon alltid med och står och glor. Min pappa och jag skulle spela golf tillsammans vilket vi inte gjort på länge, helt plötsigt ska hon följa med, hon gillar inte ens golf.
Ang. julfirande så brukade vi vara varannat år hos pappa och varannat hos mamma. när det var pappas "tur" frågade hon mig vad ska vi skulle göra, och sa att själv ska vi till mina syster. det fanns inte ens alternativet att fira med dem. Hon vet mycket väl att det var deras tur eftersom hon själv har samma arrangemang med sin dotter.
Hon skiter i oss och vad vi gör så varför ska jag bry mig om henne?
Jag är för snäll för att säga något till henen och jag behanlar henne med respekt (mer än hon är värd).

Det är inte heller kul när alla, inklusive deras arbetskamrater, mina släktingar vänner och jag min sambo och bror frågar varför inte min pappa kan hitta någon bättre människa att leva livet med.

I din situation hade jag velat ha mer tid med min pappa på tu man hand, utan henne. Försök att förklara för det er pappa. Kan förstå att hon känner sig lite hotad av er kanske och vill alltid vara med. Dels vill hon kanske bevisa för sin man att hon bryr sig om hans barn fast egentligen känner att ni inte skulle prata gott om henne när hon inte är med.

Tycker att ni borde få tid att umgås med er far bara och ser ingeting konstigt med det. Tycker inte heller att ni skall prata om henne då utan utnyttja tiden för att ha kul med er far. Det verkar han behöva om hon är så gnällig som du skriver

Jag borde väl inte uttala mig, eftersom jag inte alls sitter i samma situation.

Men kan du inte lite fint säga till din pappa att du gärna gär saker själv med honom, för att du tycker att du får mer ut av den tiden ni tillbringar tillsammans då... Du behöver inte nödvändigtvis säga att det har med hans nya kvinna att göra.

Om någon ska frontas så är det väl just den nya kvinnan. Blir det ohållbart så är det väl hon som ska få höra att hon uppträder dumt och oförskämt. Jag skulle inte ta det med min pappa... Ni är vuxna och hon är vuxen och därför så kan ni ta upp det här utan att blanda in din far direkt... kanske...

Jag vet inte... men jag har under åren ofta rykt ihop med min mamma, så jag har föredragit att fira jul på egen hand flera gånger - och det har varit jätteskönt! Det _går_ att göra det också...!

Oj vad jag känner igen mej!
Jag ogillar min mammas "nya" val lika mycket som du din pappas.
Min mamma och "han" har varit tillsammasn flera, fler år. Denna man är högljudd och lystnar bara till sina egna ord, vilket vi har fått förklarat med att han hör dåligt på ena örat (skaffa hörapparat??).
Allt han säger är bästa metoden, lösningen eller svaret på världens alla krig- typ.
Han va bara bjuden till vårat bröllop för att han hör ihop med mamma. Han sa varken: hej, skål, grattis eller likanande till oss under hela dagen. Satt på sin stol under hela kvällen och talade om hur dåligt allt va, kanske inte just bröllopet men om allt annat i livet! Han hade som tur va vett nog att avvika efter middagen
Min mamma ser naturligtvis inte något av detta utan passar upp på denna man, och "han vet ju väldigt mycket, hör dåligt på ena örat, har jobbat mycket med detta" osv, osv.
Min mormor och morfar (som båda är pigga, dock 90 år) tycker också väldigt bra om honom. Men övrig släkt fattar inte hur min mamma som är ungdomlig, glad, pigg och ser bra ut (66 år)kan orka med honom och inte se det vi andra ser.

Jag vet inte heller hur man ska göra. Det känns - som du säger, inte kul alls att åka hem till mamma så länge han finns där och förpestar luften! Jag vågar inte säga något, utan undviker bara honom så mycket det går.
Vi åker aldrig till min mamma för att bara hälsa på utan bara då det verkligen finns en anledning.

Tidigare har jag varit mycket avig mot min mamams tidigare förhållande med en annan man. Jag va mitt i tonåren och började skolka, va ute sent och umgås med "fel" människor, eftersom det ju inte va kul att vara hemma.
Hon insåg till slut att den mannen va otrogen med flera andra kvinnor, och han va aldrig varken trevlig eller otrevlig mot mej som va enda barnet hemma då. Jag tyckte inte om honom heller, men efter uppbrottet kom mina morföräldrar och bad om ursäkt för att dom aldrig förstått hur illa jag mådde att bo med honom. Han behandlade min mamma på samma sätt som denna man gör. En stor sten lättade från mitt bröst i just samma ögonblick!

Jag har ingen lösning, jag avvaktar till hon förhoppningsvis inser sitt misstag själv.
Kanske kommer jag nämna något om hur han noncharlerade oss på vårt bröllop, vid ett bra valt tillfälle för jag vill inte att hon ska tycka att jag är den som beter mej illa -igen.

Hur vet du att hon skiter i er? Jag tycker bara det låter som att hon vill ha ett vuxet förhållande med sin nya mans vuxna barn. Är inte du vuxen nog att köpa en egen bil? Är inte du vuxen nog att fira jul utan föräldrar? Det är väl jättebra att hon följer med er ut på golfrunda för att ta del av hennes mans intresse. För mig ser det bara ut som att ni inte har lärt känna varandra ännu. Fråga din pappa vad det är som gör att han älskar henne för uppenbart gör hon honom lycklig. Hon kanske har något i sitt bagage som du inte känner till. Jag tror att du och hon skulle må bra av att göra något tillsammans så att ni lärde känna varandra bättre.

Försök införa en ny familjehögtid!

Far-dotter-dagen!!

Då får du lägga beslag på din pappa under en hel dag och verkligen få rå om varandra o vårda ert förhållande...

om kvinnan ifråga själv har barn borde hon fatta att man håller sig utanför den sortens aktiviteter...

O kanske din pappa helt enklet har svårt att säga nej?? Att den träff du tror ska bli på tu man hand förvandlas till "familjemiddag" för att han inte säger något till henne för att undvika bråk eller liknande....?

O eftersom du är vuxen kan du gott säga till hans fru lugnt o vänligt att du skulle uppskatta mer tid med din far eftersom ni båda har egna familjer o inte längre har tid att umgås som far-dotter..

Smöra!! invig frun i diverse påhitt.. även om du inte gillar henne kan du faktiskt ha nytta av hennes tjänster... Tex du golfar med pappa på dagen o så smörar du lite och får frun att fixa middag till kvällen eller hittar på något annat som gör honom nöjd o glad...
O så får hon känna sig viktig också...

Går det att prata väder med henne så passa på att försök byta recept o liknande som lite extra smörande samtidigt som du försöker få extra tid med din pappa..