• Forsfors

    hembiträde eller livskamrat

    just nu är jag så förbannad. var nyss ner i tvättstugan och hämtade upp tvätten som sambon tog på sig att fixa. Berättade exakt vad jag ville ha tvättat, och nu när jag tar ner tvätten så visar det sig att han gjort precis som han brukar och bara tvättat sina egna kläder (om man räknar bort 5 par trosor som är mina och en handduk). så nu har jag varit tvungen att boka en ny tid tidigt i morgon bitti för att slippa gå naken resten av veckan...jag blir så arg för att jag tog upp det här med tvätt, diskning och städning senast för några dagar sen då jag var jättearg över att ha varit tvungen att diska och städa undan sånt som han lovat att göra...känns inte som att jag gör annat än diskar och städar snart, är inte pedant för 5 öre, men jag vill ändå ha det lite rent omkring mig och förväntar mig att vi ska dela på hushållsarbetet. det säger han också att vi ska men det blir aldrig så i praktiken, han städar och diskar men först efter att jag bett snällt om det i två dagar, sedan skällt om det i 2 dagar till och till slut exploderat och antingen gjort det själv för att jag inte står ut eller för att det ska komma folk eller tvingat honom att göra det för att jag hotat att lämna honom annars. Vi har bott ihop i två år, i början var det inget problem, men det senaste året har han börjat så här. . och det värsta är att det känns som att han inte lyssnar och bara skiter i vad jag säger och det gör mig så frustrerad och ledsen och tär på andra delar av förhållandet också...jag blir riirterad på honom och irrtationen leder till tråkiheter i form av gräl etc.

    Hur gör ni andra?

    säg inte att jag bara ska låta allt vara för det gör inte honom något, han skulle inte bry sig om hela hemmet grodde igen totalt, det skulle han inte se, det är jag som inte skulle stå ut.

    Förlåt om jag öser ur mig av våra problem, men jag kände mig så ledsen nu efter tvättstugebesöket och behövde bara skriva av mig.

  • Svar på tråden hembiträde eller livskamrat
  • titioo

    om du inte vill låta allt växa igen vet jag inte riktigt vad jag ska råda dig till... Jag är säker på att han nog skulle märka att nånting var mycket fel så småningom...

    Betala tillbaka med samma mynt:
    laga bara mat åt dig själv
    tvätta bara din egen tvätt
    handla bara mat åt dig själv
    diska bara din egen tallrik

    Du kan göra upp en prislista:
    Tvätt 100 kr
    Städning 1000 kr i timmen
    matlagning... osv

    Ge honom en saltad räkning.

    Att flytta ut kanske är drastiskt, men det skulle säkert hjälpa ett tag.

    Har han aldrig gjort sin del?
    Aldrig bott ensam?

    Jobbigt när nån tror att det bara är att luta sig tillbaka och njuta av servicen...

  • Leone

    Usch fy vad jobbigt. Vet precis hur det kanns, man vill inte vara hembitrade at sin livskamrat som du sager. Har ni dessutom nyligen pratat om det sa borde han ju veta hur viktigt det ar for dig att ni kan hitta en losning som passar er bada!

    Vad sager han sjalv nar du papekar att det inte blivit gjort?

    Har tyvarr inget rad att ge, for mig funkar bara att explodera gang pa gang tills han lart sig. Och hota att flytta ut och hitta en livskamrat som respekterar mig, och skaffa barn med denne. For det *ar* brist pa respekt att inte gora det man lovat, och jag har gjort det mycket klart for min man att jag vagrar att utsatta vart forhallande for annu mer stress, i form av barn (missforsta mig ratt, men det blir ju mer jobb nar de kommer) innan hushallsarbetet fungerar mellan oss.

    Manga undersokningar visar dessutom att par som inte ar jamstallda innan de far barn (dvs i betydelsen att de gor lika mycket hemma) far en annu mer skev fordelning nar barnen kommer. Sa det galler att fa till den biten forst.

    Enda tipset ar som sagt att du bokar dina egna tvattider och tvattar *dina* klader. Bryr han sig inte om du gar naken, sa varfor skulle du bry dig om han inte har rena klader? diska din egen disk osv. Men det ar egentligen ingen langsiktig losning.

  • Ellte

    Vi har just gjort ett städschema...Ett sånt som mamma gjorde när vi var små ;)

    Nu har vi delat på hela lägenheten och städar halva var (byter område varje vecka så det inte blir orättvist ;)) och lagar mat och handlar varannan dag. Vi får se hur det funkar, just nu är det välstädat här :D

  • tessideluxe

    Jag har själv inte det här problemet i mitt nuvarande förhållande men i ett tidigare förhållande hade vi listor, vi diskade, tvättade och städade varannan gång osv. Det var väldigt ansträngande. Min dåvarande kille var inte lika egoistisk som din (om man bara tvättar sina egna kläder tycker jag att man är egoistisk) men han gjorde inte mer än han var tvungen till heller. Vi är inte ihop längre och en av anledningarna var att jag inte orkade jobba heltid och pendla och sen komma hem på fredagen och lägenheten såg ut som ett bombnedslag. Man pratar mycket om att man ska ha en man som respekterar en vad gäller åsikter, fritidsintressen och vad det nu kan vara, men att man har en man som uppför sig som en femåring är tydligen helt ok. När man sätter sig själv i första rummet och bara tvättar sina egna kläder är det minst lika respektlöst som att kalla någon fet eller ignorera folk när de pratar.
    Varför blir vi inte argare över att vi måste behandla vuxna män som tonåringar?(tjata, gråta, gnissla tänder, göra listor, dela upp lägenheten osv)
    Man vill väl ha en jämlike, inte ett barn, att dela sängen med?

    Min nuvarande kille är precis tvärt om. Om tvättiden inte räcker till tvättar han MINA kläder först av ren och skär omtanke om mig. Jag ångrar inte en sekund att jag inte härdade ut med mitt X utan fann denna underbara man som sätter mig före sig själv.

    Mitt råd är: Sluta tjata och flytta ut. Låt honom bevisa att han tycker att ert gemensamma liv är viktigt för honom genom att VILJA dela på hushållsarbetet. Vill han inte så, tyvärr, kanske ni inte ska gifta er eller ens vara ett par. Alla ni tjejer förtjänar någon som behandlar er med respekt!!

    /Tessideluxe

    Ps. Kärlek är en bra början men inte allt i ett förhållande.

  • StinaS

    tessideluxe- absolut att det handlar om respekt!!!
    Jag tror att killar OCH tjejer för den delen slutar att göra sitt om de märker att det går bra ändå. Struntar jag i att diska så går det bra ändå, FÖR NÅN ANNAN GÖR DET! Och till sist blir det en vana av det. Jag tror som ovanstående. Gör din del, strunta i hans.

    Jag har heller inga problem. Har aldrig haft. Storstädning gör vi alltid tillsammans. Jag plockar och dammar, han fixar golven. Det är en bra fördelning eftersom jag hatar att torka golv och han hatar att damma. Jag skulle ALDRIG ALDRIG vara hushållerska till min sambo hur mycket jag än älskar honom. Då fick han hellre gå. Som sagt, respekt.

  • Ellte

    Kanske ska tillägga att i vårt förhållande är JAG sämst på att städa...så att ni inte förutsätter att det är maken min som är kass ;)

  • StinaS

    Ellte - hos oss är vi usla båda två. Det är inte så bra det heller. Fast å andra sidan blir man aldrig sur på nån annan för att det är stökigt.

  • EmmaPemma

    Vi har tur, vi är ungefär lika pedantiska/lata (beroende på hur man ser det ) båda två.

    Jag skulle aldrig kunna leva med en man som behandlar mig som ett hembiträde. Jag skulle faktiskt flytta. Precis som ngn skrev så är kärlek en bra början men inte allt. Det finns många män att välja mellan, varför ta en latmask som är egoistisk och inte visar respekt?? Jag bara undrar....

    Visserligen tror jag att det i många fall är tjejens fel. Har man en gång börjat göra saker åt killen så kommer han naturligtvis utnyttja det. Jag har varit lite av en feminist ända sedan tonåren, så jag har aldrig passat upp på ngn kille - vilket har lönat sig i längden! Min sambo skulle aldrig våga att slänga kläder i kring sig eller att låta bli att dammsuga, tvätta eller ta hand om disken.
    En bra grej är att dela upp det i ansvarsområden. T ex att den ene lagar mat/diskar och att den andre sköter tvätten och städar badrummet osv.

  • A-K78

    Vi har pratat rätt mycket om detta hemma hos oss och då har diskussionen ofta gällt ambitionsnivån i hemmet. Jag tycker det är mycket viktigare med ordning och reda och ett välstädat hem (nästan åt det pedantiska hållet) än vad min man tycker. Då är det ju inte så konstigt om jag jämt är först på disken eller plockar undan hans kläder. Dock är han mycket snabb att ta tag i något om jag påtalar det, för även om hans ambitionsnivå är något lägre, så tycker han inte det känns bra när jag "sliter" och han inget gör.

    Se´n är det en bra idé att ha lite olika ansvarsområden, beroende på hur ens vardag ser ut. Exv. har jag bilen till jobbet varje dag och då blir det naturligt jag som handlar. Min man tränar mycket mer än jag och det skapar en hel del smutstvätt och därför tar han lite extra ansvar för tvätten osv.

  • Forsfors

    Tack för allt stöd och alla råd.

    jag tog ett långt och lugnmt snack med honom i natt om att jag inte står utb en sekund till med att ha det som vi har det, inte egentligen för att det är stökigt utan för att det känns som att han bara ignorerar det faktum att jag blir ledsen när han inte gör sin del och det han har lovat, att jag stressat får göra allting påp en gång när jag väl exploderat och att den irritation som uppstår tär på vårat förhållande.

    han skyllde på att han inte hittade mina kläder igår, vilket är konstigt eftersom att jag laggt fram dem och tydligt instruerade honom om vilka han skulle ta...och så sa han att han känner sig jagad av mig när jag tjatar och jag försökte förklara för honom att jag hatar att tjata, att jag inte vill vara nån jävla tjatkärring utan att om han gör det han ska på en gång så blir det inget tjat. då sa han att han glömmer vad jag sagt som ska bli gjort. Jag tycker att han har ögon att titta med och själv kan se vad som behövs, men det har till och med hänt att jag skrivit en lista på vad som behöver göras om jag tillexempel åkt bort och vi ska få gäster samma dag jag kommer hem, och ändå så har han bara gjort hälften.

    När han bodde ensam så städade han sin egen lägenhet väldigt lite, men då brydde jag mig inte för där bodde ju han. Däremot så sa jag åt honom att om vi skulle bo ihop så fick han skärpa sig för jag ville inte ha det som han. Innan vi flyttade ihop så lärde jag honom dessutom att tvätta och såg till att han syrra slutade springa där och hjälpa honom utan att han gjorde det själv (lärde honom laga mat och sånt också).

    Sen flyttade vi ihop och det funkade bra, jag är inte världsbästt på att städa jag heller, men jag ser när det behövs och då tar jag tag i det. Vi var till och med så artiga att vi tackade varandra när vi gjort något, typ "tack för att du diskade" och det gick åt båda håll. Sen fick jag en depprission och sov bara när jag inte pluggade, vilket ledde till att inget blev gjort här hemma, han all lagade maten och diskade och bokade tid i tvätstugan 8sen delade vi på tvättjobbet), och jag är honom evigt tacvksam för att han såg till att jag fick mat annars så hade det inte blivit någon mat för mig. Det har jag sagt till honom också. Sen nu det senaste året ungefär när jag vaknat upp ur min dvala och börjat ta tag i saker, och vill att vi ska dela på allt, så funkar det inte. han har alltid varit seg på att städa och det tar tid, en disk kan ta två timmar (alltså ingen stordisk utan en vanlig liten), dammsugning inkluderar tydligen inte ytor under soffor etc, på toa behöver man aldrig städa och bordet dukar av sig självt, sängen byter tydligen lakan också....

    Så hela alltet slyutade i allafall med att jag sa åt honom att han kunde åka hem till sin Farmor "och äta pannkaka och bli tvättad i stjärten" (det är tydligen hon som gjort allt hemma hos honom och hans papa under uppväxten), sen gick jag och lade mig för det kändes som att det hela höll på att spåra ur. i morse var han jättegullig, disken var diskad och fåglarna hade till och med fått mat...

    så jag hoppas att han börjar ta åt sig av det jag säger. men jag håller med er, man ska inte passa upp på en kille, och jag är inte den uppassande typen alls, och blir det inte som jag sagt nu så flyttar jag så kan han bo i sin egen skit. Ska ge honom EN chans till, kanske ska pröva med den där städlistan och ha olika områden etc som någon av er föreslog, till att börja med i allafall. Ananrs får han väl fölaj med till familjerådgivning eller något sånt och lära sig att lyssna, jag har i allafall tjatat färdigt, kommer bara göra min del av listan och hoppas för vårt förhållandes skull att han gör sin. För jag vill inte le´va resten av mitt liv med någon som jag måste städa efter...

    man brukar säga "att städa när barnen är små är som att skotta när det fortfarande snöar" och det verkar stämma på vuxna karlar också iblan. tack för att ni lyssnade och tröstade, ni är bäst!!!!

Svar på tråden hembiträde eller livskamrat