Anna, kul! Där ser man!
Antonia, du har ingen aning om hur fel (jag tycker att) du har med denna kommentar;
"Tycker att det är rätt skönt att både min blivande och jag har gifta föräldrar för det känns mer som man har en annan syn på livslångt äktenskap. Behöver ju inte vara så men oftare är det nog så iaf."
Den som ej har varit med om en skilsmässa har inte en susning om hur det känns, hur ont det gör och hur mkt ilska, sorg och svek alla inblandade känner (det finns naturligtvis fall där skilsmässan är en befrielse också).
Mina föräldrar skilde sig när jag var 17, de hade aldrig bråkat och min uppväxt var underbart trygg och lycklig. Vi är alla tre helt överens om att det är det värsta som hänt oss och jag vet hur otroligt mkt mina föräldrar skäms över att de krossat min familj, i stor mån också min grundtrygghet (har inga syskon och anser mig således inte ha ngn riktig familj mer) och svikit mig så.
Jag är oerhört besviken på dem, att de inte lyckades sköta sitt äktenskap bättre och jag önskar INGET hellre på hela jorden än att de lyckats hålla ihop. Deras skilsmässa är min största sorg hitills och jag är ledsen än idag, sju år senare. Detta trots att jag pratat massor med dem båda och alla tre tillsammans och även med en psykolog för att komma över den sorgen.
Nu sitter jag med tårar i ögeonen på jobbet t.ex. Ditt uttalande var i mina ögon oerhört fördomsfullt och enkelspårigt, endast en person som ej varit med om en skilsmässa kan kläcka ur sig något sådant! Jag försår vad du menar tror jag men då kan man precis lika gärna vända på det! Skilsmässa kan drabba alla och jag kan trots allt bara hoppas att du slipper...