Otrohet.

Svårt... jag hoppas att jag skulle kunna förlåta honom. Beror såklart på omständigheterna... Om det bara hade varit en dum engångsgrej så önskar jag att jag kunde förlåta. Beror såklart på var man drar gränsen för otrohet... Vid fysiskt otrohet skulle jag nog utan större problem kunna förlåta kyssar etc som görs med kläderna på. Hade han däremot gått längre så skulle det vara betydligt svårare. Sex "händer" ju ändå inte bara utan kräver trots allt lite arbete vilket borde ha gett honom lite tillfälle att tänka efter vad han egentligen håller på med...
Om det ej är fysisk otrohet så är det ännu svårare att veta... Det är ju så svårt att ta sig in i någon annans hjärna.
Komplicerat!!

Utan att riktigt veta hur starka känslor en sådan fruktansvärd händelse, som att min man var otrogen, skulle väcka hos mig, säger jag dock att jag skulle förlåta otrohet.

Det låter krasst men jag tror på ?förmildrande omständigheter?. Jag säger inte att omständigheter kan göra orätt rätt utan att vi alla gör misstag. Hade jag bara ett kärleksförhållande men min man, skulle otrohet ta slut på det. Men vi har också ett vänskapsförhållande och familjeförhållande, som jag kallar dem för att skilja mellan saker som passion, förälskelse, kärlek, tillit och delade värderingar. Svårt att förklara med ord, men i huvudet på mig är det solklart.

Så otrohet skulle knäcka vårt kärleksförhållande för ett tag, men inte ta livet av resten. Med tid kan man förlåta och bli kär igen, hoppas jag.

En sak som jag dock skulle ha mycket svårare med är om min man kom till mig för att avlasta sitt dåliga samvete och berätta om sitt strul med en annan. Varför berättar han?, skulle jag fråga mig själv. Varför måste jag bära på en tung sanning när jag inte gjort något fel? Och ändå fortsätta vårt liv tillsammans?

Svåra frågor att besvara kort? och ännu svårare är det att veta hur man reagerar om det väl händer.

Hej igen! Det var skönt att läsa att det är fler som kan tro på förmildrande omständigheter....även om otrohet självklart INTE är ngt bra!

Jag har alltid varit starkt emot otrohet, men på sista tiden har jag börjat vekna lite - skönt att det finns fler.

Iofs är det härligt att se att så många här tar äktenskap/förhållanden på allvar - för det skall man göra så långt det går!!

Det har ar en intessant fraga. Jag har sjalv aldrig blivit utsatt for otrohet, eller varit otrogen, men jag har flera kompisar som har varit med om bade och. Det jag har lart mig av deras situationer ar att det ar valdigt latt att saga att man aldrig skulle tillata det och sedan verkligen ga igenom med det beslutet nar man val sitter i situationen. Det ar ett otroligt svek, men har man varit tillsammans lange har familj och liv ihop ar det inte sa himla latt att bara sluta helt och plotsligt.

Tror som EmmaPemma att det ar stor chans att man blir utsatt for otrohet pa ett eller annat satt under sitt liv. Kanske cyniskt, men jag har sett sa manga klanta sig, att det vore naivt att inte tro att jag kan bli utsatt med, (darmed inte sagt att jag total litar pa min sambo. Tror bara det ar bra att inte leva i nagon rosa moln varld dar inget fel nagonsin hander!!).

Tror inte pa det har att man bestammer sig for nagot och sedan gor man bara inte nagot. Det ar jattesvart att forutse sina handlingar da man mar skit och ar i ett forhallande som far en att ma annu samre.

Tror dessutom att jag skulle bli hundra ganger ledsnare om jag blev psykiskt bedragen an fysiskt. Det ar val lite svarare att bli bedraged psykiskt sa det ar val mindre chans att det skulle handa, men jag skulle bli jattesarad om jag inte skulle vara min sambos absolut basta van langre.

Otrohet- förlåta?

Aldrig aldrig aldrig!! Det finns inte en endaste ursäkt som på något sätt skulle kunna förlåta otrohet, så tycker jag iallafall.

Glomde ju svara pa sjalva fragan!! jag vet inte om jag skulle forlata. Det beror helt pa situationen. Tror att det finns vissa sitautioner da det gar att forlata och ga vidare. Har sett flera par som har gatt igenom det och nu har det battre an de nagonsin har haft det. Otroheten oppnade en kommunikation som inte fanns innan och gjorde att livet blev battre pa nagot konstigt satt. Forstar det inte riktigt sjalv, men de ar geniuinskt lyckligare nu an jag nagonsin sett dem!!

Den värstas otroheten är den när man är otrogen med någon flera gånger utan att ha intentionen att göra slut med sin partner. Sen om man ser att det inte "blir nåt" men den man var otrogen med så "går man tillbaka" till sin partner utan att informera denna om att vissa ändringar skett i förhållandets viktigaste förutsättningar. Usch och fy!!

All otrohet är verkligen vidrig när man inte säger som det är.

Jag skulle förmodligen för något ögonblick försöka förlåta men skulle aldrig göra det på riktigt.

Tror också att ett äktenskap är så viktigt, det är stort för mig att lova inför Gud, att om min sambo och jag var gifta skulle anstränga mig mer för att stanna kvar och förlåta. Som det är nu har vi ju hara det att vi vill vara ihop som binder oss. Inte så bara kanske, men ändå. Den dagen jag säger att jag vill gifta mig då...

Jag ser äktenskapet som något otroligt viktigt och värt att kämpa för. Jag tror också att alla förhållanden har svackor. Den stora frågan är då vad man gör under svackorna. Väljer man att vara otrogen så har man bevisat för sin partner att man inte sätter så stort värde på äktenskapet. Jag anser att man spottar på äktenskapet och de löften man givit varandra och Gud. Då finns ingen återvändo. Mycket kan jag förlåta men inte att man spottar på kärleken.

Vad tycker ni tjejer härinne om otrohet?

- Illa såklart. Hoppas verkligen att mitt förhållande inte kommer innehålla någon!

Har ni/skulle ni kunna förlåta otrhohet?

- Har ej behövt men skulle absolut kunna förlåta en "fyllekyss" eller kanske lite mer men när det kommer till sex... Nej, det tror jag inte!

Är sexuell otrohet det värsta man kan utsätta sin partner för??

- Nej, det finns mkt värre saker tycker jag. Fysisk/Psykisk misshandel är åtminstone i samma kaliber, kan ju också vara samma sak som otrohet iofs.

"Känslomässig" otrohet skulle nästan vara det värsta, att han var kär/hade känslor för ngn annan tjej. Hellre då ett snabbstrul på fyllan som han ångrar bittert.

Otroligt svår fråga det här med otrohet som sagt!

Forvanar mig nagot over de rigida meningar som yttrats i denna traden.
Naturligtvis ar otrohet som koncept inget positivt, men jag tror att det ar riskabelt att tanka for mkt i svart/vitt, Vad jag vidare tycker ar intressant ar att de flesta som skrivit ovan uttrycker sin radsla for att deras partner skulle vara otrogen- inte for en situation dar deras egen trohet skulle ifragasattas. Detta tycker jag har en del med sjalvkansla och tillforsikt i sin egen person att gora. Jag tror namligen att det ar fullt mojligt att bade jag och min man skulle kunna hamna i sana situationer dar vara VAL avgor om vi ar otrogna eller inte- man kan namligen inte ga genom livet och hoppas pa att sana situationer inte uppstar. Men det ar som sagt hur man valjer att agera i dessa situationer som ar avgorande. Jag tycker att bara den insikten gor en nagot mer odmjuk som manniska och darfor kan jag inte langre saga helt rigid: att otrohet ar oforlatligt. Omstandigheterna avgor som bade EmmaPemma och NYC svensk sager.

Nagon namnde ovan att man spottar pa sina loften om man ar otrogen. Ma sa vara, men jag skulle oroa mig mer for att spotta pa min partner och ha en relation dar man inte kan se varandra som manniskor, med alla vara fel och brister och vara beredd att forlata. Efter att ha varit lyckligt gift i snart 2 ar sa har jag insett att det hade varit battre om vi i kyrkan hade lovat att "konstant jobba pa vart forhallande och utveckla oss som manniskor i det team vi valt: namligen varandra". Later naturligtvis inte sa romantiskt, men kanns mera reellt an att lova blind karlek...
Men det ar ju sa klart bara min asikt...

Catty

Att välja att inte vara otrogen när en sådan situation uppstår är att välja att arbeta med sitt förhållande. Själklart har ett livslångt äktenskap sina problem men att då slänga sig i famnen på någon annan är inte direkt en smart lösning på problemet, vilket det än må vara.

Sen tycker jag nog att i och med att man lovar i "nöd och lust" så lovar man också att "konstant jobba pa vart forhallande och utveckla oss som manniskor i det team vi valt: namligen varandra"

Vad tycker ni tjejer härinne om otrohet?

*Att det är dåligt och svekfullt.

Har ni/skulle ni kunna förlåta otrhohet?

*Det beror på situationen tror jag. Det värsta skulle nog vara att jag ärligt tror att det inte förekommer i ett förhållande där ingenting annat av vikt är fel. Jag vågar inte svara kategoriskt, det är så mycket komplexare än så. Det finns ju också olika grader.

Är sexuell otrohet det värsta man kan utsätta sin partner för??

*Absolut inte. Det är dock det värsta som man inte kan gå till polisen och anmäla någon för, tror jag.

Vad tycker ni tjejer härinne om otrohet?

Var otrogen i mitt förra förhållande och det var verkligen en positiv upplevelse!!
Men inget jag skulle vilja göra om mot min nuvarande.

Har ni/skulle ni kunna förlåta otrhohet?

Det tror jag nog att jag skulle, iallafall i dagsläget.

Är sexuell otrohet det värsta man kan utsätta sin partner för??

Nja, det är väl ett av de värsta sakerna, men misshandel kanske är värre?

So Vanessa, what's your point? Det du sager ar ju bara ett annat satt att uttrycka vad jag sagt. Eller??!!

Jag var otrogen mot min förre sambo. Det är absolut inget jag är stolt över, och inget jag rekommenderar.... Han fick aldrig reda på något, men det är bara att gå till sig själv för att inse hur illa man gör den personen man är otrogen mot.... Tycker riktigt illa om mig själv när jag tänker på det...

Numera är jag superlycklig med min man och skulle aldrig kunna tänka mig att vara otrogen. Klart att man inte är skyddad hela livet, men jag tycker att man ska tänka både en och tio gånger innan något händer. Varför har jag hamnat i den här situationen, är det verkligen värt det etc...

Om jag skulle förlåta?
Vet faktiskt inte.... Det är lätt att säga att man skulle hugga sn*ppen av honom eller liknande om det skulle hända, och att man aldrig skulle förlåta. Men innan man varit i den situationen vet man nog inte. Vill gärna tro att omständigheterna kan påverka hur man reagerar.
Skulle han ha utvecklat känslor för någon annan skulle nog det kännas som ett större svek än ett engångsligg (på fyllan)... Därmed inte sagt att engångsligg är ok! (säkrast att poängtera det... vet ju att han är här inne och läser... ;) )
Vet faktiskt inte.... Sviken, lessen, förkrossad blir man nog oavsett... Sen beror det på hur starkt ens förhållande och ens känslor är vid det tillfället om man lyckas hålla ihop det eler inte.
Och förtreondet har ju fått sig en törn för alltid.

Mycket svammel bli're, men det är svårt att ge ett konkret svar på en sån stor fråga....
Vet i alla fall att min man aldrig skulle förlåta mig om jag var otrogen mot honom....

Är lite inne på samma linje som Charlize, för mig är nog det känslomässiga engagemanget ett större svek än ett fylleligg. Jag hoppas jag aldrig blir utsatt för något av det, men skulle ha lättare att förlåta och gå vidare om något hänt i fyllan och villan, än om han varit förälskad i någon annan i flera månader utan att något alls hänt. Samma sak gäller det här med hur planerat det är, ju mer medvetet och planerad en handling är, desto värre att förlåta.

Jag har själv varit otrogen i mitt förra förhållande, sådant kan tyvärr hända när man har det riktigt dåligt. Jag var bortrest en längre tid och hade bestämt mig för att göra slut när jag kom hem, istället blev det försoning. Det höll inte så länge iallafall, men lik förbaskat var jag otrogen.

Otrohet är förödande, men knappast värre än misshandel, mord och tortyr.

Den värsta typen av otrohet är väl ändå den som pågår år efter år, med din väninna. Alla vet, utom du. När du får veta är du sviken av "hela världen", förlorar din man och din bästa väninna. En släkting till mig råkade ut för det. Eller om din man bedrar dig med en annan man, då kan man ju inte ens konkurrera, vad har man varit? Ett dåligt substitut, en fasasd? Det hände en av mina väninnor.

Catty
jag uppfattade det du skrev lite annorlunda