Otrohet.

Jag tycker att otrohet är vidrigt, rent ut sagt!
Jag kan inte förstå hur någon människa kan bete sig så s-inaktigt mot den som man påstår sig älska?!
Påstår är det rätta ordet då man inte behandlar någon man älskar på det sättet.

Jag skulle aldrig förlåta om min sambo varit otrogen, för han har ju visat att han inte respekterar mig, inte älskar mig, bedragit mig, ljugit, gått bakom ryggen och gud vete vad.

Jema

Otrohet är bland det värsta jag varit med om i ett förhållande.
Det är ett svek utan dess like. Jag tappade självförtroendet helt.
Dessutom är det väldigt svårt att förlåta och krävs otroligt mycket av en för att man skall kunna lita på varandra igen.

Otrohet är ett svek och svek är det värsta man kan göra mot sin partner. Jag skulle aldrig kunna utsätta min partner för otrohet och jag skulle aldrig förlåta honom om han var otrogen.

Jag instämmer helt och fullt. Trohet är något av det viktigaste i ett förhållande. Ett sådant svek skulle jag inte komma över, det skulle aldrig bli detsamma igen. Själv skulle jag aldrig vara otrogen.

Tror att jag skulle ha svårt för att förlåta min partner om han var otrogen, skulle nog aldrig kunna lita på honom igen. Det är lika för honom, i sitt förra förhållande blev han utsatt för det & det slutade med skilsmässa.

Det handlar om en relation där två personer ingår. Mellan dem ska finnas kärlek och finns kärleken mellan dem så respekterar de varandra. Otrohet tycker jag är visar på en respektlöshet och det är väl därför det är så sårande. Varför händer det då? Jo, för att människor är människor och ibland tvivlar vi på saker och ting. Under tvivel så kan de mest tråkiga tankar slå rot och ge öppningar för sådant som kanske egentligen är otänkbart.
Min relation är för dyrbar för mig för att göra något sådant och jag är inte i behov av att ens fundera på att vara otrogen. Jag kan med ovanstående resonemang dock förstå varför en del gör det.

Tummen ner för otrohet. Jag hatar allt vad lögner innebär. Spelar ingen roll vad man döljer el ljuger om. Är man otrogen lindar man in sig i massa lögner.
Nä fy...f-n för det. Kan försöka förstå att vissa söker sig till andra förhållandet är jättedåligt men man ska i sådana fall avsluta sitt förhållande först innan man går steget längre med någon annan. Har någon kompis som inte kan vara ensam och när hennes förhållande är dåligt söker hon något nytt...och när hon då hittat någon ny gör hon slut. Vilket jag tycker är fel.
Först avslutar man sedan nytt. Det med basta.

Här var det hårda bud *ler*.

Kan det aldrig finnas en "giltig" anledning till varför man är otrogen?

Med "giltig" menar jag inte att man skulle ha fri kort att göra vad man vill, utan mer att det skulle kunna finnas förmildrande omständigheter....som gör att man har förståelse för vad som hänt?
Man gör ju mkt tokigheter som man efteråt ångrar och förstår att man gjorde pga underliggande orsaker.

Anledningen till att jag tycker denna fråga är intressant, är att statistiken pekar på att nära hälften av alla män och kvinnor är otrogna ngn gång. Då kan man ju fråga sig varför man själv skulle slippa undan???

Vad är det för skillnad på fysisk och psykisk otrohet egentligen???

Nej det finns aldrig en giltig anledning till att vara otrogen. Vilken skulle det vara?

det finns aldrig något som gör det legitimt, däremot kan omständigheterna göra att man kan ha en viss förståelse att det inträffar. Även om omständigheterna aldrig kan fungera som en ursäkt.

Själv har jag valt att förlåta otrohet eftersom jag insåg att jag mådde dåligt själv av att gå omkring å vara bitter. Och varför göra det ännu jobbigare för sig själv? Innan detta hände så tänkte jag precis som er, eftersom ärlighet är så otroligt viktigt. Sen kanske jag inte hade klarat av att förlåta om detta hade pågått en längre tid och de hade haft sex. Då hade jag gjort slut ögona böj!