känna sig hemma i annans lägenhet?

Det är väl lite grinigt av honom att inte vilja vara med och köpa möbler... Om ni nu bor i "din" lägenhet känns det ju mer "er" lägenhet om det finns gemensamma möbler. Han får ju oxå vara med och jobba för ett allt ska bli ert och inte mitt och ditt. Har haft lite av samma problem men det blir bättre med tiden (även om min kille fortfarande säger t ex "min sax" om en sax han köpte innan vi flyttade i hop... jag gnäller och säger att det heter saxen och att den är vår

Kan ju bara säga lycka till!

Låter som om ni har en hel del problem?
Din sambo verkar inte riktigt vara med på noterna.
Ni frå nog sätta er ner och ta en låååång diskussion. Bor ni ihop så gör ni ju det. Ska du betala hela hyran också? Det är ju din lägenhet? Nä det låter inget bra. Så som sagt sätt er ner och diskutera om hur ni har tänkt framtiden...

Min kille flyttade in hos mig men det är inte längre min lägenhet, det är vår. Tycker att du ska prata med din kille, förstår inte varför han inte har lust att göra om i Ert sovrum. Fråga honom varför han fortfarande tycker att det är din lägenhet. Vet att min kille kände lite i början att det var min, men sedan köpte vi lite nya grejor ihop & då kändes det mer som vår för honom.

Vi flyttade till en ny gemensam bostad.
I vår stad är det inga bekymmer att hitta vettiga hyresrätter.
Min 2:a var ändå för liten för oss bägge och alla våra saker.
Vi hyrde en 3:a istället och valde ut vilka möbler som vi ville ha kvar och gav resten till mina syskon som snart skulle flytta hemifrån.
Jag tror att det kan vara lite svårt att "bo in sig" när man flyttar in i sin partners lägenhet, men om bägge verkligen vill, så går det säkert bra ändå.
Din sambo verkar ju inte ens vilja anstränga sig!
Jag vet inte hur du ska få honom att fatta att lägenheten nu är ER!
Han bor ju där! Då är det ju inte längre bara din.

Jag flyttade in hos Jonas och det blev aldrig nåt annat än Jonas lägenhet... Först när vi flyttade till gemensam lya blev det vårt på riktigt och jag kan inte se hur det skulle kunnat känts på nåt annat sätt...tyvärr. Tycker dock att det är lite taskigt av din kille att inte ens försöka göra hemmet till delvis sitt...

Jag bor i hans lägenhet, - men i vårt hem.
I hans lägenhet, som är vårt hem, finns mina saker, hans saker och våra saker.
Det funkar bäst för oss.

Såna här situationer är inte helt lätta, man behöver nästan ett halvt rum eller en hörna som är bara ens egen i början.

Och så samarbeta när det gäller inredning, så det blir mer och mer bådas efterhand.

Jag har en kompis som blev särbo för att hon inte stod ut med att hon inte "fick plats" i lägenheten. "Ett eget skrivbord!" har blivit ett slags grundkrav bland mina kompisar.

Men om han verkligen VILL se sig själv som inneboende hos dig, så är det ju svårt att göra nåt åt det.

Man kan hoppas att det löser sig om man skaffar sig ett gemensamt boende, men risken finns att man aldrig lärt sig bestämma tillsammans, så det blir den enes hem i alla fall.

Du får prata med honom, helt enkelt, och höra hur han ser på mitt+ditt+vårt och hur han vill bo, och framtiden med gemensamt hem, ansvar och kanske barn. Det är ju rätt naturligt att reagera som han i början, att treva sig fram när det gäller integriteten er emellan.

Han kanske inte trivs?
Han kanske är rädd att sabba nåt?
Han kanske är rädd att känna sig som han snyltar?
Han kanske är snål?
Han kanske vill slippa städa?

Jag hoppas verkligen att det inte beror på bristande engagemang.

Lycka till. Kommunicera, kommunicera.

När jag o sambon flyttade ihop och jag flyttade hit mina saker, möbler och annat, så kändes det lite jobbigt i början, kände mig inte riktigt hemma, men nu när man vet vart allt finns och känner sig fri att öppna garderober, skåp och så, känns det som om jag alltid bott här. Vi har nu bott ihop sen augusti och det känns verkligen som att allt som finns här inlusive lägenheten, är vårt.

Ett bra tips är att du själv pratar om tex saxen som vår sax, vår lägenhet, vår matta, vår soffa osv. Då kanske han känner sig mer bekväm och så småningom känner att dina saker är hans saker också?
Fast jag utgår iofs från att du redan gör det, men det kanske är något annat som stör honom?

Om ni har en hyresrätt så kanske det skulle vara en smart gest att se till att hans namn också blir skrivet på kontraktet?

Då är det ju inte din, utan er.

Är det en bostadsrätt, så blir motsvarigheten att sälja honom halva, antar jag.

Nu kanske detta blir en aning OT, men jag funderar lite på hur alla ni som bor sambos/är gifta ser på de saker som finns i er lägenhet. Är "allt" bägges, eller har ni fortfarande mycket "mitt och ditt"?
Frågan blev inte helt klar och tydlig inser jag, men jag kan ta några exempel ur mitt och min mans liv.
Vi äger det mesta tillsammans, men jag har några saker som är "mitt".
Mina böcker, mina cd-skivor och mina dataspel t.ex. Visst, de står blandade med min mans, men jag har koll på vilka som är mina och vilka som är hans och vilka som vi har köpt in tillsammans.
Det knäppa är att vi har gemensam ekonomi, så egentligen är ju allt bägges (utom möjligtvis de som vi hade var för sig innan vi träffades)

Jag vet inte om det kanske kan bidra något, men jag läste din tidigare tråd om dina katter som din sambo uppenbarligen har lite svårt för....
Det blir ju lite speciellt att flytta in till den andre. Katterna har "sina" ställen att ligga på, du har "dina sätt att sköta andra saker på osv.

Självklart måste han försöka bjuda till lite själv och vara med om du erbjuder dig att köpa saker gemensamt!!
Ni får nog prata med varandra och se vad båda vill.
Han kanske helt enkelt behöver en helt ny lägenhet tillsammans med dig.