Barnledighet för män?

Ytterligare en sak i debatten. Om man nu för saks skull hävdar att lönen kommer att bli lika för alla om man lagstiftar föräldraledigheten, kommer inte arbetsgivarna som har anställda med fysiskt tunga arbeten eller personer (som jag) som får foglossning, uppdragen livmodertapp och allt annat som kan hända under ens graviditet som gör att man blir sjukskriven TIDIGT dra öronen åt sig lika mycket som idag när det gäller att anställa kvinnor.

Graviditeten kan vi inte lagstifta bort och det är svårt att få bukt med det som hör till. Vad händer då med den kärriars inriktade kvinnan. Kommer inte chefen att hoppa över henne nästa befodran om han tror att hon inte har fått alla barn som hon och hennens jämställda man som är hemma halva tiden vill ha??

Santa Fe

Vad gör du om barnet inte vill ha något annat än mammans tutte??? Förnekar du då din bebis det bara för att du ska kunna jobba??

Charlize skriver "och visst finns det säkerligen kvinnor som inte kan skaffa barn pga sitt jobb, och väljer att inte göra det. So what? Är de sämre kvinnor då?"

Det jag vill protestera mot är ordet KAN. Jag tror det finns dem som väljer bort barn (och de är absolut inte sämre kvinnor!) men jag är övertygad om att de kvinnorna inte VILL ha barn. Vill de ha barn fixar de det! Männen däremot ska både äta kakan och ha den kvar...

Charlize.. inte bara BORDE jag tror faktiskt att det är lagstiftat! Föräldrarledighet är en RÄTT arbetsgivaren inte kan vägra dig!

En sak till, jag är övertygad om att det är bristen på jämställdhet som gör att kvinnor bränner ut sig!

AnnaKajsa:
Det kanske även här handlar om prioriteringar.
En kvinna kan inte skaffa barn på grund av sitt jobb, men hon vill hemskt hemskt gärna, men som sagt kan inte, hon måste välja, jobb eller barn. Hon väljer jobbet. Inte för att hon vill det helst men för att det kanske är det bästa ändå för henne "in the long run".

Är hon då sämre för att hon inte offrar sitt jobb för ett barn...?

Puppan

Mitt svar byggde på att Gnutten ifrågasatte om det fanns vetenskapliga bevis för att ett barn kan klara sig med någon annan än mamman den första tiden. Och ja, det kan ju barnet.

Många barn vill ju inte ha tutte heller, utan föredrar flaskan. Andra har ingen egen mjölk att ge osv osv. Andra avstår från att amma helt pga en eller annan anledning.

Som svar på din fråga:
Om jag hade ett barn som föredrog bröstet, då skulle jag antingen vända om barnet och sakta vänja det vid flaskan i god tid innan jag ska börja jobba igen.
I dina ögon är jag kanske en hemsk mamma som tänker så egoistiskt, men jag tycker inte kärleken till sitt barn kan värderas utgående från hur jag gör med amningen.

AnnaKajsa:
Säkert.... För det finns inga män som bränner ut sig..... De får väl skylla sig själva som anser sig vara så oumbärliga på sitt jobb med sin höga lön, eller......?

"Jag har aldrig tvingat i min dotter flaskan för att jag skall kunna arbeta. Hon ville inte ha den, ville inte ha den med bröstmjölk, inte med ersättning inte med välling förens hon var 10 månader. Hur skall man lösa detta har ni tänkt er?"

Det är märkligt - i alla andra länder där man inte har ofantligt lång föräldraledighet (dvs. typ alla andra länder i världen) så på något sätt löser man det här med barn som inte vill ha flaskan... kanske svenska barn är av en särskild sort som inte har samma fysiska möjligheter att dricka (t ex bröstmjölk) ur flaska!?

ijkå citerade och kommenterade mig 14:05:

Ett klipp från Scarlett: "Jag tror att det här är en av de viktigaste jämställdhetsfrågorna i dag. Så länge kvinnor inte inser att man måste ge upp vissa privilegier (tid med barnet) för att uppnå andra (en jämställd arbetsmarknad)har vi inte mycket till argument att komma med."

Citat: "Vad är viktigast att ta bra hand om ditt barn eller synas ute på arbetsmarknaden???
VÅRA BARN."

Jag blir minst sagt paff när jag läser sånt. För det känns som om du inte har förstått vad hela debatten handlar om. Först och främst formulerar du din fråga väldigt orättvist - som om det handlade om min vilja att "synas" på arbetsmarknaden eller att ta bra hand om "mitt" barn. Vad deet handlar om är ju att få till stånd en rättvis arbetsfördelning BÅDE i hemmet och på arbetsmarknaden - nu är den ju orättvis och uppdelad för både kvinnor och män. Och det handlar om att kvinnor inte ska behöva göra de valen du pratar om - mellan karriär och barn. Och det handlar om att man som kvinna ska slippa ses som självisk (=vilja synas på arbetsmarknaden) och okänslig (=inte ta bra hand om barnen) om man jobbar och pappan är hemma.

Vi är två som ska få barn. Det är lika mycket bådas barn. När barnet har fötts har jag EN ENDA funktion som barnets pappa inte har - jag kan producera barnets mat. (OBS: Barnet behöver inte nödvändigtvis matas av mig för det.) I övrigt är barnets pappa minst lika ömsint, vårdande, gosig, trygg och påhittig som jag är. Jag har inga illusioner om att jag besitter några fantastiska kvinnliga superegenskaper som gör att jag tar bättre hand om vårt barn än vad han gör. Det är hans rättighet att få vara hemma med sitt barn precis som det är min rättighet att inte behöva åsidosätta hela karriären när VI GEMENSAMT har beslutat att få barn. Då är det vårt gemensamma ansvar. Och det behövs inget val mellan två i grunden viktiga saker eftersom både jämställdhet i arbetslivet och våra barns bästa gynnas av en sådan uppdelning.