Barnledighet för män?

Dea

Det måste ju vara det ultimata att låta frugan sitta och pumpa ut mjölk på
e.m när hon kommer hem från jobbet så
jag har till dagen efter....

Tror nog hon föredrar att vara hemma
och njuta av föräldrarledigheten själv
då istället.......

Cheeks:
Det är ju inte alla som planerar att få barn, men väljer att bli det ändå om hon skulle bli gravid...

"Det handlar om prioriteringar, om man väljer att låta pappan jobba och mamman vara hemma så har man ju valt bort barnets bästa till förmån för högre materiell levnadsstandard. " skriver du....
Skriver du det bara för att du vill ha en hetsig debatt? Man kan ju tro det...
Vad är det som säger att man inte kan välja det bästa för SITT barn och ÄNDÅ ha en högre levnadsstandard... Vill man inte ha råd att ge sitt barn allt det vill ha och behöver? Eller föder man upp henne/honom till att bli en hemsk fruktansvärd kapitalist då....?

Jag tror knappast att en lagstadgning av delad föräldraledighet löser problemen med skillnaderna i lön på kvinnor och män.
Varför inte se till att lagstadga att en arbetsgivare inte har rätt att särberhandla kvinnor och män pga att vi är de som föder barn och oftast är hemma längst. Det är ju lkiksom inte så att vi har valt själva att vara barnaföderskor. Det har Gud eller naturen gjort... Hade inte det bästa varit att kunna säga till sin man att "jag födde faktiskt barn sist, nu är det din tur att gå med stor mage, bli tjock, full med vatten, få foglossningar och ha illamående varje morgon....." och så är han automatiskt ledig längst tiden...

Sen kan man inte TVINGA någon att vara hemma. För oss till exempel skulle det aldrig funka att dela på ledigheten. Visst, jag skulle tycka att det är bra, men min man KAN inta vara hemma så länge. Även om han skulle vilja...

Intressant diskussion!
Jag lägger mig inte i diskussionen om huruvida det ska lagstiftas om rättvis fördelning av föräldraledighet eller inte, för jag tror att vi ska söka orsaker och lösningar på ett annat plan. Jag tror att detta med pappans inkomst ofta är en orsak man drar till med av gammal vana. Som någon klok skrev i ett tidigare inlägg; det handlar om prioriteringar. Prioriterar man en högre materiell standard så gör man det, men man ska vara medveten om att det i många fall är just en prioritering och inte ett måste.

Jag själv tror att denna fråga egentligen handlar om att det fortfarande är förknippat med makt, prestige och pengar att hålla sig i det offentliga rummet; arbetslivet, medan det är låg prestige och dåligt med pengar i det privata, dvs hemmet. Och vilka är det som haft monopol på det offentliga genom historien? Jo, männen. Klart de är tveksamma till att släppa ifrån sig makt och pengar till kvinnorna (apropå att kvinnor har låglönejobb, vilket absolut är betydelsfullt i den här frågan). Och vilka har haft monopol på(OCH varit hänvisade till)det privata? Jo, kvinnorna. Och nu visar det sig i DN:s artikel att kvinnorna inte gärna släpper in männen i det privata. Det handlar helt enkelt om att vi kvinnor måste ta steget fullt ut och släppa in männen i det privata, med ansvar, rättigheter att bestämma om barn och hem och allt. Då måste vi också, precis som flera i denna diskussion har påpekat, vara redo att släppa efter lite på våra "självklara" rättigheter som mödrar. Dessutom måste männen vara beredda att kliva in och därigenom släppa lite av makten och pengarna från det offentliga. man kan inte få allt varken som man eller kvinna. Klart det svider för männen att ge avkall på det som trots allt värderas mest i vårt samhälle!

bra analyserat! håller med fullt

Det är inte alltid så att barnet tar bröstet heller. Alla kan inte amma.

Ärligt talat, och fullständigt politiskt inkorrekt, så tycker jag bara det verkar så oändligt tråkigt att sitta hemma själv hela dagarna när barnet är så litet. Jag skulle hellre vara hemma senare när ungen lär sig gå eller prata. Jag blir jämt deprimerad när jag inte arbetar.

Så visst vet jag att det kanske inte funkar, men om det finns nån möjlighet skulle jag hellre varva jobb och moderskap.

//Gnutten

Ett barn behöver inte rent fysiskt och psykiskt sin mamma mer än sin pappa under det första levnadsåret. Ett barn blir inte bättre, friskare och tryggare om barnet är hemma med mamma hela året än om pappa tar över när barnet är 6 månader.

Om du tror och anser att det är så, då bygger det på ett rent personligt ställningstagande och en personlig åsikt, inte någon vetenskaplig sanning.

Vill nog tillägga något i debatten. Om mamman och pappan skall dela så blir det automatiskt så att hon är hemma när bebisen är liten dvs nyfödd till 6-7 månader. Hon får bebistiden och mannen får upptäckar tiden, det är inte heller speciellt "rättvist" skall man även lagstadga vilken period man måste vara mamma och pappaledig? Dessutom är det så att man väljer hur mycket dagar man tar ut. Mamman kan i terorin vara hemma 15 år (jag vet att det är innan 7 år)om hon tar ut en dag i månaden, medans pappan då kan vara hemma 6 månader på raken med full pappa penning eller ta ut 2 timmar ledigt i ett visst antal år för att slösa bort sin pappa penning utan att vara ledig nämvärt mer. Dessutom kan han ta ut sina pappadagar på semestern och ta ut semesterersättning i pengar om företaget tycker att det är bättre. Ännu hellre låt oss alla gå tillbaka till arbetet efter 1 eller två månader, barnen kan vara på dagis och alla kan arbeta så att alla får lika lön!!
Snacka om att vi skulle få friska hälsosamma barn som relaterar till oss som förebilder!

Ett klipp från Scarlett: "Jag tror att det här är en av de viktigaste jämställdhetsfrågorna i dag. Så länge kvinnor inte inser att man måste ge upp vissa privilegier (tid med barnet) för att uppnå andra (en jämställd arbetsmarknad)har vi inte mycket till argument att komma med."

Vad är viktigast att ta bra hand om ditt barn eller synas ute på arbetsmarknaden???
VÅRA BARN.

Charlize:

"Vad är det som säger att man inte kan välja det bästa för SITT barn och ÄNDÅ ha en högre levnadsstandard..."

Tror att Cheeks menar att om man i en valsituation väljer att flytta till det där huset som man knappt har råd med, och därmed måste pappan jobba istället för att vara hemma med sina barn - då har man valt hög materiell standard istället. OCh det håller jag ju med om. Sen att man kan ha både och, det är ju bra.

"Vill man inte ha råd att ge sitt barn allt det vill ha och behöver?"
Allt vad barnet behöver, ja det är ju ganska subjektivt det! Jag har vänner som använder oerhört olika summor på barnen, men de verkar ganska nöjda ändå (barnen alltså).

Och för min egen del har jag absolut inte tänkt ge eventuella barn "allt de vill ha". Då kan man nog bli ganska odräglig !

Argumentet "men min man KAN inta vara hemma så länge. Även om han skulle vilja..." soom Charlize använder hör jag ofta ("han är egen företagare" etc) men jag förstår det inte!
1. Ingen människa är så oumbärlig på sitt arbete.
2. Det finns kvinnor i alla yrkesgrupper i Sverige och jag har aldrig hört någon kvinna säga att hon pga sitt arbete inte KAN skaffa barn!

Dea: En kollega till mig (trebarnsmor) jobbade varannan vecka och hennes man varannan vecka från det att barnen var ca 3 månader!