Hur vet man om personen älskar en?

Nej, han är inte normal. Även om det VORE normalt att bete sig så är det inte med en sån man man vill dela sitt liv med. Ledsen, men jag förstår verkligen inte hur du står ut. För mig låter det bästa vara att försvinna från honom så fort som möjligt, innan han har knäckt dig.

Om han verkligen älskade dej så mycket som han sa skulle han tillåta dina barn att vara i huset. Jag fick läsa din mening en gång till för jag fick för mej att det gällde en hund eller nå´t!! Låt honom ha sina 20-åringar så kan du få något bättre som du förtjänar.

iblad blir jag fundersam - kanske finns det folk som skriver provocerande saker här bara för att se hur man engagerar sig och vill hjälpa till...

Men, fast jag nästan hoppas att detta är en fake (bara för att det låter så förskräckligt, Lolita 38), så finns ju risken att det är sant.

Och alltså är enda sättet att svara dig:
Gör dig av med den där mannen snabbt som attan, oavsett om du tycker om honom, behöver honom, känner dig svag, ensam, rädd m.m. utan honom.

Killen är paranoid och har grava problem, och kommer att dra med sig dig ner om du inte aktar dig. Han verkar vara en sån som måste få sin kvinna totalt osjälvständig och osäker, så att han vet var han har henne.

Det finns mängder med bra män. Massor, jag lovar. Och endast 1 milliontedel av dem är lika dum som din pojkvän verkar vara. Ursäkta om jag är elak... jag menar väl.

Läs igenom ditt eget inlägg... Att stanna med en sådan person är total självförnedring.
Er relation har ingenting med kärlek att göra. Du har två barn ta dem därifrån så att du inte förlorar både dig själv och barnen.
Låt honom sitta där med sina rentvättade golv och sina 20-åringar.
Ta dig därifrån så fort du kan och se till att få ett liv värdigt för dig och dina barn!!

Jag ska vara brutalt ärlig: den här mannen älskar inte dig. Det är nämligen inte kärlek att kränka dig och utöva sånt kontroll- och maktutövande på dig som den här mannen gör. Och det är definitivt inte kärlek när han förbjuder dig att träffa dina barn.

Man ska akta sig för att ge råd när man inte har alla fakta, men jag gör det ändå. Du måste lämna den här mannen, han skadar dig. Han har ingen rätt försaka dig rätten till dina barn. Det finns ingen lycklig framtid för dig med den här mannen.

Ta dig ur detta snabbt som fan,han är livsfarlig!

Nu utövar han dennametod på dig, dvs sänker dig för att höja sin egen status i dina ögon. Få dig att tro att han är den enda som vill ha dig,så passa dig för att lämna honom.
Dålig självkänsla kallas detta för och förmodligen den farligaste "sjukdomen" när den hamnar hos fel människa!!!

Det kanske fungerar för dig nu att det är så här. Men det kommer en dag när han går längre och tar tag i dina barn och sänker dem,och då är du inte kapabelt psykiskt att ta hand om det! Tro mig,har varit där själv!! Är borta från skiten sen tio år och mår såååååååååå bra med min "nya" man.

Nu lämnar du honom, för alltid!!

Tänk dock på att vara singel i något/några år innan du tar dig in i nytt förhållande,av två anledningar:

1. Ditt självförtroende kan ha fått sina törnar så att du bör bygga upp den innan nytt förhållande,annars kan du bli martyren i det förhållandet
2. Du kan fastna i mönstret att ha en sån man som du har nu! Ju längre du väntar desto större är möjligheten att inte hamna i det självdestruktiva mönstret!

Skriv och berätta dina tankar! Det hjälper att få dem på pränt så får man upp ögonen lite mer!!

Kramar Ulrika

Are you for real?

Allvarligt talat, du skrev ju den här historien för inte så länge sedan och fick massor av svar. Är du verkligen kvar hos honom än?

Om du är på riktigt: Lämna honom genast. Tänk på dina barn. Han älskar dig inte.

www.brollopstorget.se/Forum-2-16/m450472.html

Alla svar du fått tidigare.

Hmmm, är du verklig? Kan inte låta bli att hålla med alla ovan. Hur kan du tro att han älskar dig? Förlåt att jag låter hård, men eftersom du skrivit innan och fått massor av svar utan att lyssna kanske det är dags att vakna upp. Ta kontakt med en kvinnojour och stick!

OM det är så att du är en person som gillar att driva med BT, tycker jag att du ska tänka en gång till.

Tänk när någon verkligen vill ha hjälp, då har det kanske gått "inflation" i hjälpandet och ingen orkar/vågar/vill engagera sig i verkliga fall eftersom de påhittade fallen tagit över!?

Lolita 38!
Att du skriver här på BT om dina funderingar tyder på att du börjat reflektera över om det här förhållandet som du befinner dig i är "normalt". Det är lätt för oss som läser att slå oss för pannan och undra om du är "for real"? Jag tycker att du ska ta Kulans råd på allvar och faktiskt kontakta en kvinnojour så att du kan få hjälp och stöd. De brukar tala om något som kallas normaliseringsprocess. Det innebär att allt är hur bra som helst i början men att det långsamt förändras. Så långsamt att den förtryckta i förhållandet tycker att det är normalt och lägger skulden på sig själv. Det är också därför det blir så svårt att bryta upp. Du har fått höra att du inte duger så många gånger att du tror på det. Men han har fel!
Om du inte känner dig tillräckligt stark för att kontakta kvinnojouren så kanske du kan ringa någon stödtelefon eller låna några böcker som kan peppa dig. Leta på internet (eller finns det någon som har förslag- det står still i mitt huvud).'

Sen skulle jag vilja säga till de som tycker att du borde gått för länge sedan och inte ska skriva här mer eller är rädda för att det ska gå inflation i hjälpandet:
Om hon hittar på är det sorgligt men någon anledning måste hon ha.
För det andra så kan andra personer med liknande problem läsa era svar och bli rädda för att be om hjälp. Om ni inte vill hjälpa så hoppa över att svara. Det är bättre än att vara hårda i en sån här situation, tycker jag.

Lycka till Lolita 38. Du och dina barn är värda något mycket bättre. Liksom hans barn.