Har träffat en rysk kvinna som jag älskar väldigt mycket. Nu är det så att jag känner att jag inte ger henne det jag hon behöver. Det verkar vara stora skillnader vad svenska och ryska kvinnor förväntar sig av en man. Någon som vet ?????
Jag är själv ryska och har bott i Sverige i många år, så tänkte skriva några rader här, kanske hjälper, vem vet. Helt klart att det finns skillnader mellan ryska och svenska kvinnor och inte bara att de första vill ha mer uppvaktning och sådant... Traditioner är viktiga, det något som de flesta i Ryssland växer upp med, så det är väl inte så konstigt att man vill ha det så i fortsättningen. Men jag kan säga att dem ofta ger roliga, romantiska, underhållande....(vad du vill) inslag i det ibland tråkiga vardagslivet... De handlar mycket om uppmärksamhet och känslor för ryssar är mer känslosamma än svenskar i almänhet. Och inte glömma det enorma kulturarvet och faktum att många ryssar är väldigt pålästa och intelligenta (menar absolut inte att svenskar är dumma, men vem inte känner till Pushkin eller Dostojevskij...) Under mina tidigare förhållanden med svenska män upplevde jag ofta att något saknades, jag kände att oavsett hur mycket jag anstränger mig så blir det inte riktigt som man har tänkt sig. Små saker ibland... Jag tycker att det skulle inte skada om ni skaffar ryska vänner (om ni inte redan "har" dem) så du kan själv se och känna stämningen, det kan hjälpa dig att förstå vad hon behöver och förstås fråga henne! Nu blev det lite rörigt, hoppas att du förstår vad jag ville säga...
Lycka till!
Hej!
Jag vet att det är svårt att leva på en lön här tyvärr. Men förklara då för henne att det är omöjligt om hon har den förväntningen. Hon kan ju jobba 50%. Man behöver inte ha allt. Som sagt ger jag dig rådet att tala ut med henne via en tolk. Det löser mycket. Jag träffade en man och en kvinna där det lyste kärlek mellan dem, men de kunde inte varandras språk. de var förtvivlade och kvinnan ville skiljas då hon tyckte att mannen ställde för stora krav på henne att yrkesarbeta. Hon hade ju ett hem att sköta. De talade ut via tolk tre till fyra gånger och efter det var de lyckliga igen och kunde prata de knapphändiga språket en tag till. Kvinnan började förstå och de fick tala ut om varandras förväntningar på hur de skulle leva. Jag tror att ni också ska umgås med andra ryssar och att ni kanske ska bo i Ryssland ett tag om det är möjligt så att du får inblick.
Jag har dock goda erfarenheter från mina äldre kusiner som är gifta med utländska män och de har inte gått SFI. De bryter men förstår sina fruar och fruarna förstår dem. Jobbar man bara för gemensamma drömmar och får ventilera sig kommer ert förhållande att hålla och att det finns kärlek. Var så säker. Lycka till!
Tja språk problem har vi inte, hon vill jobba fulltid..... Det är bara det att jag lyckas inte få fram mina känslor på det sätt hon förväntar sig...
Joppe1: Det är nog tyvärr ett internationellt problem ;)
Hej. Jag är ryska och ska gifta mig med en svensk kille väldigt, väldigt snart. Vi har varit ihop i fem år nu. Vad jag har lärt mig är att anpassa mig och mina krav till min blivande, kompromissa. Alla tjejer vill ha uppmärksamhet. Mina väninnor och jag säger att vi alltid vill stå på första plats. Mannen ska prioritera kvinnan framför sina kompisar eller hobbyn. Tyvärr går inte det alltid att få. Det tog min pojkvän 5 år att förstå att jag vill ha uppmärksamhet och att han ska visa mig sin kärlek. Men blommor vägrar han fortfarande att köpa :) Jag uppskattar mycket när han lagar middag till mig ibland (alldeles för sällan, tyvärr ) eller små presenter jag får när jag kommer hem efter affärsresan. Det enda jag saknar i vårt förhållande (inte nu längre i för sig, han har blivit mycket bättre på det) är att han ska bete sig som en riktig man, i rysk bemärkelse. Att man ska känna sig säker bakom honom, som bakom en mur. Att man vet att om något går fel kommer han att ordna allt. Att få känna sig kvinnligt helt enkelt, låta honom bestämma. Två nyckelord har vi i vår förhållande: kompromiss och kommunikation. Prata med henne. Och försök att låta henne känna sig kvinnlig. Ge komplimanger - ofta.
Tänk så olika det kan vara... Här har många svenska kvinnor i åratal arbetat för att vi ska kunna klara oss själva och inte behöva luta oss på våra män utan stå på egna ben och klara våra egna livssituationer...
Kan det hänga ihop med att kvinnor under Sovjet-tiden fick bära ett enormt ansvar med hem och arbete? Att miljontals män dödades i andra världskriget och att kvinnorna fick dra så tunga stora lass ensamma?
Kan förstå om en svensk man blir lite förvirrad. Många svenska kvinnor har gjort klart för männen att vi klarar oss minsann själva och så ska han helt plötsligt ta hand om sin kvinna...
Jag ser helst att vi tar hand om varandra, stöttar varandra, min man måste också få vara liten och i behov av min styrka, jag skulle aldrig kunna begära att han ska ta hand om mig jämnt och ständigt.
Men det är ju jag, det som är rätt för mig är det ju inte automatiskt för någon annan.
Kommunikation tycks vara svåra saker, det är nog universellt...
Det är intressanta inlägg här.
Tyvärr är det svårt för mig att förstå den här meningen:
"Att få känna sig kvinnligt helt enkelt, låta honom bestämma." Inte alls samma sak, för mig!
Å andra sidan skriver du, Vintertjej, i nästa mening raka motsatsen:"Två nyckelord har vi i vårt förhållande: kompromiss och kommunikation" Det kännetecknar ju verkligen ett jämlikt förhållande.
Dea och Ettolrach : Ibland måste man sätta sina egna ideologier åt sidan, och visa lite respekt för andra kulturer!
Jag måste bara lägga mig i... framförallt med hänsyn till de senaste inläggen. Jag har bott i Ryssland och måste bara säga att min uppfattning där är att kvinnorna tar ett jättestort ansvar och arbetar oerhört mycket. Både förvärvsarbetar och tar hand om hemmet - klassiskt dubbelarbete alltså! Medan de flesta höga chefer och politiker är män. Jag fick uppfattningen om att vissa ryska män "glider" lite på kvinnornas arbete. Att kvínnor jobbar men männen bestämmer. T.ex. när man ska fira internationella kvinnodagen i Rysslan så ordnar kvinnorna middag och fest (inkl disk och allt) - medan männen kanske köper blommor.
Naturligtvis måste man ha respekt för andra traditioner men jag tycker att detta är något man kan ifrågasätta värdet av - men man måste väl inte alltid godta allt om det är något som känns orättvist! Jag tyckte i alla fall att det kändes orättvist till viss del. Men det är min personliga uppfattning.
Angående kvinnlighet så förstår jag inte riktigt varför man skulle behöva jobba deltid för att vara kvinnlig. Jag t.ex. har alltid höga klackar och tycker inte att det tar så lång tid...men det är som sagt bara jag..
Men till Joppe1 - försök lära dig språket, lyssna på Tjaikovskis musik, läs Tjechov och Dostojevski! Det tror jag att din flickvän skulle uppskatta om du försökte sätta dig in i den kultur hon kommer ifrån!
Håller fullständigt med Kicker.
Jag är själv uppväxt i 2 olika kulturer (tysk och turkisk) och kom som vuxen människa till Sverige. Det är inte så enkelt att definera vad som är kvinnligt eller manligt och inte heller vad som är självständigt eller osjälvständigt. Det finns vissa saker som inte hör i ett förhållande som våld och förtryck - även i ett förhållande i ett ickeskandinaviskt land - men jag tror nog knappast att en kvinna känner sig nödvändigvis förtryckt om hon vill ha ett (för svenska ögon) lite mer "traditionellt" liv. Huvudsaken är ju att paret kommer fram till en lösning som passar dem.
