Hjälp en brudtärna i nöd!

Som någon som har studerat retorik kan jag bara säga: Ta inte ett färdigt tal. 

Berätta vad du känner om paret, varför du älskar dom/någon av dem, vad för fantastiskt ni har gjort tillsammans och kanske varför du tror att paret kommer att hålla för evigt. Det behöver absolut inte vara ett långt tal, men håll dig borta från klyschor som egentligen inte säger något (Hörde exempelvis ett tal där tärnan pratade om "allt de varit med om och att hon skulle gå igenom eld för bruden", där tärnan aldrig egentligen berättade om deras äventyr och vänskap). genom att göra det personligt, hjärtligt och varmt så lär du göra brudparet väldigt rörda, eftersom det kommer från era personliga erfarenheter som de kan relatera till.

Ex. Maria, du är underbar, som när du stannade uppe hela studentnatten mig, trots att jag låg däckad i ett hörn. Det är den här hos dig som gör att jag vet att du kommer att göra allt för Krister, oavsett vad som väntar i er framtid. 

Hoppas du kan läsa allt kladd och lycka till med talskrivandet!

Jag har en släkting som alltid ställer sig upp när vi har middag och börjar med "jag är ingen talare, men..." och alla skrattar. Du kan spinna vidare på det, typ "Jag är ingen talare, men jag har känt bruden så länge jag kan minnas, och jag är så glad över att få vara här och dela dagen med er. Första gången jag såg brudparet tillsammans kände jag att det var något speciellt, och att jag skulle få kämpa mot brudgummen för att behålla bruden för mig själv." 

Det är lättare att hålla ett tal om man petar in lite humor, lättar upp det med skratt. Och ge tid för pauser. Både för din egen skull, för att hinna andas (det är lätt att glömma bort när man är nervös) och för att orden ska få sjunka in hos lyssnarna. 

Fundera på vem du håller talet till, är det främst till bruden, brudparet eller till de gäster som finns där? Och håller du talet i egenskap av bästa vän, brudtärna eller något annat? 

Kort och kärnfullt är alltid bra, och att läsa några rader ur en dikt kan vara ett bra sätt att ta bort pressen från sig själv. "Jag lånar några ord från författaren/poeten X som sätter ord på vad jag vill säga idag." Det är inte fel att låna från någon som vet vad de gör. Shakespeare, Twilight, Sagan om ringen, vad som nu kan råka ligga närmast hjärtat  

Och öva innan! Läs ditt tal framför spegeln, eller be någon närstående lyssna och ge lite respons. Eftersom du skriver talet själv så är det svårt att själv märka om man hakar upp sig på något som kanske är oviktigt, men en lyssnare kan hjälpa till att finslipa det. Och genom att öva framför spegeln (och titta upp ibland) så blir man lite förberedd på att stå inför gäster och prata. 

När du står där på bröllopet så kommer du inte hålla samma tal som du skrivit tidigare. Tonläget kan vara annorlunda, och de där raderna du var så nöjd med tidigare känns inte alls bra när du står där. Hoppa över, omformulera och gör det som känns bra då. Och kom ihåg att andas! 

Jag höll ett i princip oförberett tal till min man på vår bröllopsdag. Jag visste bara att jag ville säga nånting, att jag ville avsluta med ett skämt som jag funderat ut, och sen blev det lite som det blev.

Det jag gjorde var att jag berättade historien om hur vi blev tillsammans. Alla på bröllopet hade definitivt inte hört den och det blev ju automatiskt väldigt personligt eftersom det handlade om just oss. Plus att jag ju kunde den utantill, så jag behövde inte ha några stödanteckningar eller så.

På samma sätt skulle du kunna tänka - berätta om nått gemensamt minne som ni har, en historia som symboliserar er vänskap eller som bara är "typiskt er".
Glöm inte att inkludera hennes partner på något hörn så inte hen känner sig helt bortglömd. Men talet kan med fördel fokusera på henne tycker jag. Om du utgår från något som du känner att du behärskar så blir det lättare att vara personlig i talet utan att behöva fokusera för mycket på nervositeten.
Och håll det kort - max 3 minuter skulle jag säga, helst kortare! Det behöver inte vara långt för att vara hjärtligt.

Tusen, tusen tack för era svar! Åh jag önskar, för det första, att jag hade bättre minne, och, för det andra, att jag bemästrade konsten att återberätta saker... Det finns en anledning till att alla mina vitsar t ex slutar med "och sen gjorde Bellman...ööh...ööööh......öööööööhh....öh"

Jag ska i alla fall ta vara på era tips och ha dem i åtanke! Tack igen! 

Några tips från mig då:
Håll talet kort. 3 minuter är en bra maxgräns, i nödfall 5 minuter om du gör det tillräckligt intressant. Öva och ta tid.
Skriv ner talet. Räkna inte med din improvisationsförmåga under press, om du inte vet med dig att du brukar kunna snyta välformulerade fyndigheter ur näsan utan att tänka.
Börja INTE med "jag är ingen talare, men..."! Det är så uttjatat att det inte ens är roligt ironiskt längre.
Prata inte ensidigt om bara bruden för länge. Även om det är henne du känner så är det inte meningen att du ska dra hennes livs historia, utan bröllopstal ska i någon mån handla om paret. Det du väljer att berätta om henne ska helst gå att koppla till äktenskapet och hur du tänker dig att hennes egenskaper kan vara en tillgång - eller en utmaning! Säg gärna någonting om hur glad du är att hon har träffat X, att du märker hur hon har blivit mycket gladare/ordningssammare/husligare sedan de träffades. Har du någon kul anekdot om deras relation från ditt perspektiv kan det vara kul, första gången hon nämnde att hon kanske hade träffat någon t.ex.

Var aldrig någonsin taskig eller säg något negativt i ett tal. Det är aldrig roligt. Inte för att jag tror att du tänkte göra det, men det är ett bra generellt råd till folk som av någon anledning tror att det är ett bra tillfälle att genera någon i paret, avslöja gamla synder osv. Nej, det är det inte!

Och sist men inte minst, det måste inte vara så förfärligt vältaligt. Du ska inte vinna Årets talare, du ska tala om för din vän hur vilken bra person hon är, hur glad du är att hon och hennes man funnit varandra, och att du önskar dem lycka och välgång i äktenskapet. Det är huvudbudskapet, och det är innehållet som räknas, inte hur snitsigt du formulerar det!

Tre minuter blir superbra! haha, och man ska prata långsamt.. visst ? ;)

Gud, hur ska jag lyckas fylla en endaste minut :D Jag som är så bra på att bara babbla annars, har inga problem med att uttrycka åsikter, känslor, men när man ska SKRIVA NÅGOT, som man ska framföra, gud alltså... är det bara fakta kan jag stå en timme och rabbla.. men när det ska vara något jag själv författat... Näe.....! I skolan har jag inte haft problem med att framföra ren information, åsikter om något och liknande, eller andras verk, men kunde för allt i världen inte skriva en "kort novell", eller tal, eller annat som krävde att man "visade på fantasiförmåga" eller att man öppnade på hjärtat lite... Kände mig alltid så "naken".

Nä, improvisationsförmågan kan det gå lite hur som helst med, har ganska ironisk/sarkastisk humor, och det går ju inte hem i alla sällskap så borde kanske hålla mig till skriven text ;)

Haha, okej, jag ska undvika "jag är ingen talare, men..." alltså, got it! ;)

Tack för dina tips om vad man kan ha med! Kom faktiskt redan på lite saker jag skulle kunna skriva med! Har egentligen lust att fråga om ännu mer råd här, men eftersom jag inte vet om bruden hänger på detta forum vågar jag inte fråga mer med risk för att hon förstår vem jag är :)

... Så det är inte läge att dra upp vad som hände på studentfesten alltså? ;) Nej men, även om jag skulle vilja skiva något pinsamt eller elakt finns det inte ens något att ta upp! Inte som för en annan som gjort bort sig både en och tio gånger... :)

Tack för dina lugnande ord.. jag hoppas att jag ska lyckas formulera något bra, jag är ju faktiskt ofantligt glad för deras skull och jag är hemskt glad att jag ska få vara hennes vän, och tärna, och utgår jag från det så kanske jag kommer på några rader trots allt. Det var skönt att få lite råd och pepptalk från er alla här. Tack, verkligen!

Om du är villig att lägga en slant på talet kan du ju alltid prata med en retorikkonsult. Jag följer en fantastiskt duktig tjej vid namn Sara Lundberg, som har börjat inrikta sig på talskrivning. Tror att hon skulle kunna vara till stor hjälp (både med talet och framförandet) om du skulle behöva.

Du kanske kan sätta på en bandspelare (herregud hur gammal är jag? det är väl ingen som har bandspelare längre? spela in på mobilen menar jag nog!) och hålla några låtsastal där du improviserar fritt, sen kan du lyssna igenom och skriva ner det du tycker blev bra?