Hjälp en brudtärna i nöd!

Jag höll ett i princip oförberett tal till min man på vår bröllopsdag. Jag visste bara att jag ville säga nånting, att jag ville avsluta med ett skämt som jag funderat ut, och sen blev det lite som det blev.

Det jag gjorde var att jag berättade historien om hur vi blev tillsammans. Alla på bröllopet hade definitivt inte hört den och det blev ju automatiskt väldigt personligt eftersom det handlade om just oss. Plus att jag ju kunde den utantill, så jag behövde inte ha några stödanteckningar eller så.

På samma sätt skulle du kunna tänka - berätta om nått gemensamt minne som ni har, en historia som symboliserar er vänskap eller som bara är "typiskt er".
Glöm inte att inkludera hennes partner på något hörn så inte hen känner sig helt bortglömd. Men talet kan med fördel fokusera på henne tycker jag. Om du utgår från något som du känner att du behärskar så blir det lättare att vara personlig i talet utan att behöva fokusera för mycket på nervositeten.
Och håll det kort - max 3 minuter skulle jag säga, helst kortare! Det behöver inte vara långt för att vara hjärtligt.