Hjälp en brudtärna i nöd!

Jag har en släkting som alltid ställer sig upp när vi har middag och börjar med "jag är ingen talare, men..." och alla skrattar. Du kan spinna vidare på det, typ "Jag är ingen talare, men jag har känt bruden så länge jag kan minnas, och jag är så glad över att få vara här och dela dagen med er. Första gången jag såg brudparet tillsammans kände jag att det var något speciellt, och att jag skulle få kämpa mot brudgummen för att behålla bruden för mig själv." 

Det är lättare att hålla ett tal om man petar in lite humor, lättar upp det med skratt. Och ge tid för pauser. Både för din egen skull, för att hinna andas (det är lätt att glömma bort när man är nervös) och för att orden ska få sjunka in hos lyssnarna. 

Fundera på vem du håller talet till, är det främst till bruden, brudparet eller till de gäster som finns där? Och håller du talet i egenskap av bästa vän, brudtärna eller något annat? 

Kort och kärnfullt är alltid bra, och att läsa några rader ur en dikt kan vara ett bra sätt att ta bort pressen från sig själv. "Jag lånar några ord från författaren/poeten X som sätter ord på vad jag vill säga idag." Det är inte fel att låna från någon som vet vad de gör. Shakespeare, Twilight, Sagan om ringen, vad som nu kan råka ligga närmast hjärtat  

Och öva innan! Läs ditt tal framför spegeln, eller be någon närstående lyssna och ge lite respons. Eftersom du skriver talet själv så är det svårt att själv märka om man hakar upp sig på något som kanske är oviktigt, men en lyssnare kan hjälpa till att finslipa det. Och genom att öva framför spegeln (och titta upp ibland) så blir man lite förberedd på att stå inför gäster och prata. 

När du står där på bröllopet så kommer du inte hålla samma tal som du skrivit tidigare. Tonläget kan vara annorlunda, och de där raderna du var så nöjd med tidigare känns inte alls bra när du står där. Hoppa över, omformulera och gör det som känns bra då. Och kom ihåg att andas!