• Vad ska jag göra?!

    Sön 23 nov 2014 10:29 Läst 2429 gånger Totalt 4 svar
    Anonym (Besvi­ken)
    Visa endast
    Sön 23 nov 2014 10:29
    Jag vet inte om jag är helt ute och cyklar, om det är de få soltimmarna och det gråa dagarna som får mig att känna mig extra känslig.
    Men jag ska försöka göra en lång historia "kort" 
    Jag och min sambo lever väl som de flesta andra par. Vi har våra ups and downs, arbetar heltid och lider mellan varven av tidsbrist och trötthet. 
    Min sambo har ett barn sedan tidigare och det är väl där skon klämmer... Vi har en jätte bra relation och vi hittar ofta på roliga saker men det är barnets mamma som är problemet. 
    Min sambos ex innebär ständigt bekymmer. Hon har bland annat krävt oss på ett helt underhåll för att hon haft hen tre dagar extra en månad, hon påstår att hen inte har kläder hemma hos oss och att hen kommer halvklädd till dagis (något vi frågat dagispersonalen om och de säger att de aldrig har påstått något sånt), hon påstår att hen blir sjuk när hen är hemma hos oss, något hon även säger till hen. "Efterallergisk reaktion" kallar hon det för, något hen tydligen får efter ca 3 dagar hemma hos henne. Hon har även hämtat hen på dagis trots att det inte ens varit hennes vecka och vi har då stått där helt ovetandes när hon hämtat hen några timmar innan osv osv. Listan kan göras lång.
    Enligt mig är hon en väldigt elak människa som utnyttjar hen. Hon struntar fullkomligt i om hen sitter bredvid eller inte när hon vitt och brett snackar skit om oss. Något som givetvis brukar komma fram lite nu och då. Barn är inte dumma... 
    Hon skickar runt hen till olika barnvakter då hon inte får ihop det med jobb och dagis och vi får alltid höra nya namn från hen. 
    Nu till det som gör mig så fruktansvärt ledsen.
    Mina blivande svärföräldrar samt svägerska har aldrig sagt något positivt om min sambos ex. Snarare väldigt mycket tvärtom. Därför blir jag både ledsen och frustrerad när de väljer att umgås med henne. Nyligen blev min blivande svärmor vän med min sambos ex på facebook, något hon aldrig varit tidigare under de år vi varit tillsammans. 
    Mina blivande svärföräldrar vet vad både jag och min sambo tycker och känner gällande exet då vi många gånger i ren frustration suttit och pratat om hur vi ska göra och hur mycket vi ska orka med, hur mycket skit vi ska ta innan det är nog. Så det är ingen nyhet att det här suger en hel del energi från oss, både som enskilda personer och som par.
    Mina blivande svärföräldrar säger att de saknar mig (jag har haft mycket den sista tiden med träning, oregelbundna arbetstider samt häst) men för mig är det tomma ord. För hur det än är så kan faktiskt min svärmor kontakta mig eller visa intresse i att ses om hon nu skulle sakna mig. De har hälsat på oss max 2-3 gånger sedan vi flyttade ihop trots att det tar ca 30 min med bil. Mina föräldrar har ca 6 timmar med bil och de har hälsat på fler gånger... 
    Jag hade velat involvera mina blivande svärföräldrar i vårt bröllop men nu har det gått så långt att jag valt att istället ta avstånd och backa. Jag undviker att följa med dit och håller mig gärna borta. 
    Min sambo tycker att jag borde prata med min blivande svärmor men vad skulle jag säga? Jag skulle aldrig be henne välja mellan mig och hennes barnbarns mamma. Och jag skulle aldrig heller be dem sluta umgås om det är vad de vill. Det är deras beslut, inte mina. Så vad skulle jag säga? De vet redan hur jobbigt jag/vi tycker att hela situationen med henne är. 
    Det har blivit en ond cirkel. Det finns inget rätt eller fel. Men jag känner mig väldigt utanför och att jag snart är en del utav familjen känns avlägset. Det känner mer som "dem" och "mig".
    Jag vet inte riktigt vilket ben jag ska stå på längre.
  • Plätti­s
    Visa endast
    Sön 23 nov 2014 11:59 #1

    Det låter som en väldigt jobbig situation, och den kommer nog aldrig bli bättre om ni inte gör något åt det. Din sambo får konfrontera sitt ex, eventuellt be om hjälp via familjerådgivningen (funkar även om man inte lever ihop) för att hitta en lösning på allt. Att exet reagerar som hon beror nog på att hon är rädd för att du ska kliva in i hennes barns liv och stänga henne ute.

    Relationen med din sambos mamma kan du laga genom att prata med henne, även om det känns jobbigt. Om du vill satsa på ett liv med din sambo kommer hans mamma vara en del i det också.

    Och att svärföräldrarna hälsar på sällan behöver inte vara något konstigt. Min sambos föräldrar bor i samma stad som oss, ungefär 15 minuters resväg. Mina föräldrar bor två timmar bort, och de har hälsat på lika ofta. Båda förväntar sig en inbjudan för att komma, och det blir snarare så att vi åker till dem istället.


    Per aspera ad astra, ad infinitum.
  • Anonym (Besvi­ken) Trådstartaren
    Visa endast
    Sön 23 nov 2014 12:58 #2

    Vi har, eller ja, min sambo har försökt prata med sitt ex. Via telefon är det helt kört. Hon börjar fort gapa och skrika i telefon om det inte är något som passar henne för att sedan slänga på i örat. 


    De träffades för ca ett år sedan, då tillsammans med två andra för att det skulle gå sjysst till (hon kör gärna över folk och min sambo är många gånger alldeles för snäll för att slippa bråk och onödigt strul/tjafs). Där de kom överens om hur saker och ting skulle fungera. Hon är väldigt speciell och även henne egen familj har periodvis sagt upp kontakten med henne. Hon kör gärna över andra för att få som hon själv vill, utnyttjar och manupilerar. Mig har hon aldrig träffat och hon verkar föga intresserad av att träffa mig, något jag kanske hade önskat. Hon har ljugit för mina blivande svärföräldrar och min blivande svägerska. Dessutom behandlade hon min sambo väldigt illa och deras relation avslutades pga att hon var otrogen med en gemensam vän till dem. Därav undrar jag ännu mer varför de väljer att ha kvar en så nära kontakt. Barnet får de ju träffa ändå och min sambos föräldrar har ställt upp och vart barnvakt några gånger åt henne. 


     


    Jag har pratat med min blivande svärmor. Inte nu nyligen men vi har som sagt pratat tidigare. Så varför jag ska ta upp samma saker ännu en gång? Hon vet redan vad jag känner, tycker och tänker. Min blivande svägerska försöker så gott hon kan. Hon vill gärna vara vän med alla och vi har pratat. Hon står inte på exets sida men vill ändå försöka hålla god ton trots att det är mycket på hennes egen bekostnad då hon många gånger mått väldigt dåligt pga hur exet har uppfört sig mot både oss och henne. Men jag kan inte låta bli att undra hur många chanser en människa ska få. När går gränsen?


    Att de inte hälsar på så ofta är egentligen en värdslig sak när det kommer till det stora hela men givetvis är det en liten detalj som gör att jag känner som jag gör. Vi har alltid jätte trevligt när vi ses. Och det är absolut ingen dålig stämning. 


    Som sagt det kan vara jag som överreagerar. 

  • Sön 23 nov 2014 16:41 #3

    Det gynnar precis alla - men allra mest barnet - om man kan sträva efter att ha en så bra relation som möjligt mellan föräldrarna. Det är nio år sedan vi skildes och med väldigt mycket envishet och jävlaranamma så fick vi också en ruskigt bra och fortfarande tajt relation. Att försöka sträva efter att bli vänner tror jag är bra, sen måste man verkligen inte tycka lika om allt.

    Det du kan göra på egen hand är att försöka tänka på barnets mamma på ett annat sätt än vad du gör nu. Du behöver inte älska henne men allt negativt du skriver kommer att lysa genom även om du inte säger ett knyst om det. Barn är synnerligen kvicka på att läsa av vuxna.

    Det är bra att din familj vill anstränga sig för att få en vettig relation med henne, de är ju barnbarnets mamma liksom och kommer alltid att vara viktig, udda eller inte.

    Familjerådgivningen är en fantastiskt bra investering för visst skulle det kunna vara så som en annan skribent skrev att hon är rädd för vilken plats du kommer att ta. Men den rådgivningen är bra om hon och pappan går på, det handlar ju om hur de ska funka som föräldrar. Sen när det känns lite lättare vore det väl en kanonidé att ses och bara försöka ta en liten avslappnad fika ihop, det låter ju urmysko att ni aldrig har träffats.

    Det är ett lite segt och tufft läge att komma in i en konstellation där det redan finns barn för man måste plocka med så många andra. Men man kan också se det som ett guldläge för barnet att faktiskt få möjlighet att bli älskad och uppmärksammad av fler människor :)

  • Plätti­s
    Visa endast
    Sön 23 nov 2014 20:23 #4

    Det låter som en sjukt jobbig människa :/ Jag har inga bra tips på hur man ska handskas med en sådan, min reaktion brukar vara att fasa ut dem ur mitt liv. Det är däremot omöjligt när din sambo har barn med henne.

    Om det blir alldeles hopplöst och hon inte kan stå fast vid överenskommelser måste ni nog ta kontakt med någon professionell som får reda ut det, sätta upp regler som ska följas. För barnets skull måste det gå komma överens, även om föräldrarna inte tycker om varandra längre.

    Jag uppfattade aldrig att du hade pratat med din sambos mamma tidigare. I såna fall kan du antingen försöka igen eller bara låta det bero. Jag är inte bästa vän med min svärmor, men vissa dagar räcker det med att jag inte känner att jag vill kräkas på henne. (Mitt ex mamma var psykotisk och skrämde livet ur mig flera gånger. Att slippa henne var bästa delen av att göra slut.)


    Per aspera ad astra, ad infinitum.
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll