• Anonym (Besvi­ken)
    Äldre 23 Nov 10:29
    3640 visningar
    4 svar
    4
    3640

    Vad ska jag göra?!

    Jag vet inte om jag är helt ute och cyklar, om det är de få soltimmarna och det gråa dagarna som får mig att känna mig extra känslig.
    Men jag ska försöka göra en lång historia "kort" 
    Jag och min sambo lever väl som de flesta andra par. Vi har våra ups and downs, arbetar heltid och lider mellan varven av tidsbrist och trötthet. 
    Min sambo har ett barn sedan tidigare och det är väl där skon klämmer... Vi har en jätte bra relation och vi hittar ofta på roliga saker men det är barnets mamma som är problemet. 
    Min sambos ex innebär ständigt bekymmer. Hon har bland annat krävt oss på ett helt underhåll för att hon haft hen tre dagar extra en månad, hon påstår att hen inte har kläder hemma hos oss och att hen kommer halvklädd till dagis (något vi frågat dagispersonalen om och de säger att de aldrig har påstått något sånt), hon påstår att hen blir sjuk när hen är hemma hos oss, något hon även säger till hen. "Efterallergisk reaktion" kallar hon det för, något hen tydligen får efter ca 3 dagar hemma hos henne. Hon har även hämtat hen på dagis trots att det inte ens varit hennes vecka och vi har då stått där helt ovetandes när hon hämtat hen några timmar innan osv osv. Listan kan göras lång.
    Enligt mig är hon en väldigt elak människa som utnyttjar hen. Hon struntar fullkomligt i om hen sitter bredvid eller inte när hon vitt och brett snackar skit om oss. Något som givetvis brukar komma fram lite nu och då. Barn är inte dumma... 
    Hon skickar runt hen till olika barnvakter då hon inte får ihop det med jobb och dagis och vi får alltid höra nya namn från hen. 
    Nu till det som gör mig så fruktansvärt ledsen.
    Mina blivande svärföräldrar samt svägerska har aldrig sagt något positivt om min sambos ex. Snarare väldigt mycket tvärtom. Därför blir jag både ledsen och frustrerad när de väljer att umgås med henne. Nyligen blev min blivande svärmor vän med min sambos ex på facebook, något hon aldrig varit tidigare under de år vi varit tillsammans. 
    Mina blivande svärföräldrar vet vad både jag och min sambo tycker och känner gällande exet då vi många gånger i ren frustration suttit och pratat om hur vi ska göra och hur mycket vi ska orka med, hur mycket skit vi ska ta innan det är nog. Så det är ingen nyhet att det här suger en hel del energi från oss, både som enskilda personer och som par.
    Mina blivande svärföräldrar säger att de saknar mig (jag har haft mycket den sista tiden med träning, oregelbundna arbetstider samt häst) men för mig är det tomma ord. För hur det än är så kan faktiskt min svärmor kontakta mig eller visa intresse i att ses om hon nu skulle sakna mig. De har hälsat på oss max 2-3 gånger sedan vi flyttade ihop trots att det tar ca 30 min med bil. Mina föräldrar har ca 6 timmar med bil och de har hälsat på fler gånger... 
    Jag hade velat involvera mina blivande svärföräldrar i vårt bröllop men nu har det gått så långt att jag valt att istället ta avstånd och backa. Jag undviker att följa med dit och håller mig gärna borta. 
    Min sambo tycker att jag borde prata med min blivande svärmor men vad skulle jag säga? Jag skulle aldrig be henne välja mellan mig och hennes barnbarns mamma. Och jag skulle aldrig heller be dem sluta umgås om det är vad de vill. Det är deras beslut, inte mina. Så vad skulle jag säga? De vet redan hur jobbigt jag/vi tycker att hela situationen med henne är. 
    Det har blivit en ond cirkel. Det finns inget rätt eller fel. Men jag känner mig väldigt utanför och att jag snart är en del utav familjen känns avlägset. Det känner mer som "dem" och "mig".
    Jag vet inte riktigt vilket ben jag ska stå på längre.
  • Svar på tråden Vad ska jag göra?!
  • Anonym (Besvi­ken) Trådstartaren
    Äldre 23 Nov 12:58
    #2

    Vi har, eller ja, min sambo har försökt prata med sitt ex. Via telefon är det helt kört. Hon börjar fort gapa och skrika i telefon om det inte är något som passar henne för att sedan slänga på i örat. 


    De träffades för ca ett år sedan, då tillsammans med två andra för att det skulle gå sjysst till (hon kör gärna över folk och min sambo är många gånger alldeles för snäll för att slippa bråk och onödigt strul/tjafs). Där de kom överens om hur saker och ting skulle fungera. Hon är väldigt speciell och även henne egen familj har periodvis sagt upp kontakten med henne. Hon kör gärna över andra för att få som hon själv vill, utnyttjar och manupilerar. Mig har hon aldrig träffat och hon verkar föga intresserad av att träffa mig, något jag kanske hade önskat. Hon har ljugit för mina blivande svärföräldrar och min blivande svägerska. Dessutom behandlade hon min sambo väldigt illa och deras relation avslutades pga att hon var otrogen med en gemensam vän till dem. Därav undrar jag ännu mer varför de väljer att ha kvar en så nära kontakt. Barnet får de ju träffa ändå och min sambos föräldrar har ställt upp och vart barnvakt några gånger åt henne. 


     


    Jag har pratat med min blivande svärmor. Inte nu nyligen men vi har som sagt pratat tidigare. Så varför jag ska ta upp samma saker ännu en gång? Hon vet redan vad jag känner, tycker och tänker. Min blivande svägerska försöker så gott hon kan. Hon vill gärna vara vän med alla och vi har pratat. Hon står inte på exets sida men vill ändå försöka hålla god ton trots att det är mycket på hennes egen bekostnad då hon många gånger mått väldigt dåligt pga hur exet har uppfört sig mot både oss och henne. Men jag kan inte låta bli att undra hur många chanser en människa ska få. När går gränsen?


    Att de inte hälsar på så ofta är egentligen en värdslig sak när det kommer till det stora hela men givetvis är det en liten detalj som gör att jag känner som jag gör. Vi har alltid jätte trevligt när vi ses. Och det är absolut ingen dålig stämning. 


    Som sagt det kan vara jag som överreagerar. 

Svar på tråden Vad ska jag göra?!