September 2015!

Usch, det låter riktigt jobbigt.
Jag har också en av mina föräldrar på bröllopet med allvarlig social diagnos och är så orolig att hen kommer att göra en katastrof för både sig själv och inför alla.
Då hen inte är elak i sig men det kan bli väldigt fel i större sociala sammanhang och folk runtomkring vet inte om detta och det kan bli väldigt spänt...
Det får bli en överraskning och min m2b är stöttande och det viktigaste är att han inte tar illa vid sig om hen slänger ur sig något hen inte menar...
(Och jag kommer ha ångest tills hens tal är över och sedan hoppas jag att vinet har lugnat mina nerver så jag kan släppa hen och dansa och ha kul istället oavsett om det kommer något politiskt inkorrekt)

Det blir alltid svårare när det rör ens föräldrar och det låter som att din hen inte mår bra nu (kanske även har en längre historia med sjukdomsbild?) och ett uttalande som det du beskriver... Stackars dig!
När hen säger så och ger hotet att det sista blir ditt bröllop - har du frågat varför och försökt få ett svar? Eller är det bara ett (dumt) uttryck för att höras (lite ropa varg om du förstår hur jag menar?) då hen är deprimerad och då är det kanske svårt att se lyckan för sitt barn när allt i livet är målat i nattsvart för hen själv?

Skriv av dig, det är väl därför vi alla är här så be inte om överseende - vi förstår dig och stöttar dig!

Vad jobbigt SilverMia08 och Sthlm2015...
Jag har lite ångest över att min blivandes före detta bästa vän ska slänga ur sig något idiotiskt på bröllopet då det skurit sig mellan min m2b och fd bästisen... Bästa vännen är en idiot och jag vill egentligen inte ens att han och hans fru ska komma på bröllopet då han betett sig så illa... Men men...

Annars rullar allt på här. Vigsel- och festprogram är klart. Alla har osat. Maten är check. Vigselringen är klar, de andra ska lämnas i och putsas upp.

Det vi ska göra nu är bordsplaceringen. Vi funderar på att sätta gästerna vid ett bestämt bord men att de sedan får välja plats vid bordet. Jag vet inte hur det blir men alla jag pratat med tycker det låter bra. Styrt men ändå inte... Vad tror ni?

Om 2 veckor ska jag in och prova klänningen igen, den ska sys in ordentligt. Kan inte riktigt se helheten när den är så pass stor...

Jag och min syster/tärna ska även baka cupcakesen och frysa in snart...

Men jag går omkring och känner på mig att jag glömt något, men kommer inte på vad...

Sista OSA för oss idag, och alla har svarat :D tyvärr har tre st tackat nej till att närvara, men det är de ter som haft invändningar också.... 

har bokat vigselsamtal hos vår präst också, så på måndag den 10 aug ska vi träffas i kyrkan och prata å öva lite. 
(JAG gatt ringa pga att gubben är hemma bara på bestämda dagar i månaden, annars ska det ju eg. vara att prästen kontaktar paret)

Nja, finns ingen sjukdomsbild utan hen har avskärmat sig och det har lett till att hen beter sig på det här sättet, sen har det väl som allt annat en grund i något, kanske i något som har hänt i tidigare år, men inget jag kan sätta fingret på.

Ja, har såklart ifrågasatt det hen har sagt och det kan mycket väl vara så att hen bara ropar varg...anledningen är att hen anser att det inte kommer finnas någon plats för hen i mitt liv längre när jag nu väljer att dela (förhoppningsvis) hela mitt liv med en annan person.

Under två dagar mådde jag så illa, att jag kunde gå in i duschen och panik/ångestattacker, otroligt att man kan vara så sårad och känna sig så ynklig för ens förälders beteenden. Har nu haft betydlig mindre kontakt vilket gör att jag mår bättre men det är inte lösningen, å andra sidan...vad är lösningen?
Jag hoppas att allt går bra för dig med, det är i slutändan så att man kan inte stå för sina föräldrars handlingar, man har inget ansvar. Är det så att något går åt skogen, ja då gör det väl det, men man får inte låta det förstöra...lättare sagt än gjort dock!Varför drar ni inte tillbaka hans inbjudan? Det är väl en sak om det är ens föräldrar...men vänner? Är det så att din m2b vill ha fd vännen där?

Usch, vad tråkigt att det skurit sig. Håller lite med Sthlm2015 där. Ta bort inbjudan om han inte kommer kunna bete sig.
Jag har under planeringen tappat de båda äldsta vänner jag haft under 15 år, en för att hon var okontaktbar under 4 månader och jag ville ha henne som brudtärna (http://www.brollopstorget.se/forum/thread/4418088-aldsta-van-blivit-ignorant-infor-mitt-brollop-bjuda-eller-inte) och sedan min maid of honour som avslutade vår vänskap efter tärn-resan till London för några veckor sedan.
Jättetråkigt och jobbigt, men vi har (säkert för flera år sedan) glidit ifrån varann och de kan inte glädjas med mig och ska därför inte vara med på mitt livs hittills lyckligaste dag (om allt går som planerat... :) ).Ja, man väljer inte sin föräldrar.
Min hen är tvärtom - talar högt och brett om hur skönt det ska bli att jag blir "någon annans huvudvärk". Ett typexempel på hens sjukdom. Det hen egentligen vill ha sagt med det är att "min dotter är stor och jag kommer inte behövs längre - buhu buhu". Några år i terapi har fått mig att förstå hen mer, men det är fortfarande svårt när hen i sociala sammanhang slänger ur sig såna här saker, bara för att jag förstår undermeningen så gör t ex inte svärmor det som blev helt förskräckt när dessa ord yttrades på den första bröllopsbrunchen!

Lösningen kanske är att under tiden efter bröllopet visa att egentligen har inget ändrat sig mellan dig och hen och att inte blåsa upp det mer genom att avskärma dig mot hen/bli extra mycket kontaktsökande, tror jag.
Var precis som vanligt (fast gift!!! :) )och ge din energi till ditt äktenskap, men med lite incheckningar mot hen för att visa att du fortfarande finns.

I övrigt så är det exakt 1 månad kvar till vår dag...
Vart har tiden tagit vägen???

Idag är det prövning av klänning (kanariegul) med skor och sömmerska (hen ska med) tillsammans med svåger i brudgummens färger (ljusgult) och näbb (ljusgult).
Känns som jag kör helt syrianskt då jag tar med mig halva familjen, men måste för mitt kontrollbehov få se alla gula nyanser tillsammans så jag kan slappna av. :) Hoppas de på Sthlm Brud & Fest har förståelse, haha!

Vi ska lämna in ringarna idag för gravyr och upputsning - någon som vet hur lång tid det brukar ta?
Vi ska även till kyrkan på konsert ikväll för att reka lokalen (igen) med fokus på dekorationer och akustik inför solosången.

Träffade fotograferna igår - 2 superhärliga tjejer (till priset av 1!) som överraskade med att de kunde videofilma vigseln - yey!!!

Blommorna är check på buketterna och killarnas mojjänger samt tärnornas buketter. Nu hoppas vi bara på bättre väder så att solrosplanteringarna runt sthlm tar sig och det blir en bra skörd. Har gäster som kommer från London (2 av mina tärnor) som skulle älska att få vara med och plocka solrosor från fältet. :)
Blir det en dålig skörd ligger Hötorget bra till som sista minuten-lösning.

Desserten är check och ska bara dubbelkolla leveransen.
Ställningen till detta ska göras, så vår vän som är svetsare ska komma ut i helgen för att bolla idéer över en öl. :)

Prästen träffar vi nästa vecka på onsdag med alla våra 1000 frågor.
Har inte fått tag på kantorn, har mailat och väntar på svar. De har ju också semester så hon är nog tillbaks snart.
Har haft hetsiga diskussioner om psalmer, och har inte riktigt bestämt oss vilka det blir. De får inte innehålla gud/jesus etc för min sambo och jag vill ha psalmer som gästerna känner igen och iaf kan humma sig igenom.
Vad har ni valt för psalmer/musik?

Serveringspersonal är det som är kvar, men då jag jobbar inom restuarang själv och har gjort i många år har jag ett bra kontaktnät så det är egentligen bara att välja och vraka.

Ja, tror det blir bra det här. :)

Hörrni, nu är det nääära!!

Hur går det för er? Nervösa? Stressade? Känns som hela forumet har gått på semester 

 

Vi bockar av sakta men säkert. Påbörjat bordsplaceringen, håller kontakten med kantorn, väntar på svar från prästen, förbereder lite låtar och riktlinjer till vår DJ, knåpar på festprogrammen, inköpslistan växer allt eftersom, räknar på mängden alkohol osv osv. Stressen är lite utav ett faktum. 

Utöver bröllopet och all planering så blir det en "spontan" flytt. Vi har letat nytt boende en längre tid, men att drömhuset skulle dyka upp, och bli vårt, nu, var inte planerat. Men vi kunde inte heller säga nej. Så nu ska vi klämma in ett möte med vår nuvarande hyresvärd, samt möte med vår blivande. 

Hunden valde dessutom att göra illa tassarna rejält så han går med tratt och stövlar samt "kräver" så gott som ständig "övervakning". Inte den bästa tiden. Veterinären var dessutom inte heller gratis. Men han går givetvis före det mesta vår lilla groda 

Och en uppfödare hörde av sig och frågade om vi var intresserad av att ge en utav hennes hanar (också hund) ett nytt hem. Självklart vill vi det då vår kille gärna har ett sällskap att springa med. 

Så vi ska gifta oss, flytta till hus och utöka familjen med en till hund, samt resa till Bali, under de 2,5 närmsta månader. Dumt att ta en sak i taget  Sa jag att vi båda jobbar heltid samtidigt?
(Semester vecka 37-40)

Jag börjar bli lite nervös. Men det är en härlig nervositet. Och stressen, den försöker jag lägga åtsidan. Vi har koll på läget och det mesta flyter liksom på. Även om det känns mycket för stunden. 

Ikväll spikar vi bordsplaceringen och påbörjar bygget av festprogrammen. Vi har basen färdig, det ska bara läggas upp och designas.

För oss är det nu 26 dagar kvar  12:e september 

ojoj Jennyc, ni kör verkligen allt på en och samma gång!  vår dag är också den 12 september, fattar inte hur tiden kan gå så fort nu... vi ligger nog ganska bra i fas med det mesta egentligen, men jag är stressad som en gnu ändå. försöker i detta nu få tag på prästen som fortfarande inte hört av sig, morr.
annars så är bordsplaceringen klar, vi lyckades nog bestämma all musik under helgen, festprogrammen är påbörjade, tårtan är beställt, vi har kläder båda två, blommor är beställda, ringen finns hemma sedan några månader tillbaka. ja, det mesta börjar falla på plats helt enkelt  träffade min bestman och tillika toastmaster i helgen och kände mig väldigt mycket lugnare efter det. och imorgon ska vi träffa fotografen för en liten "pre-shoot" och tankar om hur vi vill ha bilderna. 

vilken musik ska folk ha? jag tyckte det var oväntat svårt faktiskt. som ingångmusik ska vi ha romantic wedding march av Miranda Wong, sedan psalm 94 och 199 (om jag kommer ihåg rätt) och kantorn kommer förhoppningsvis även spela en låt som betyder mycket för oss på piano också. som utgångsmusik ville jag inte alls ha något traditionellt så det blir This will be (An everlasting love) av Nathalie Cole, den är uppåt och glad och något vi kan skutta ut till som nyblivna äkta makar  sedan var det ju det där med bröllopsvals/första dansen. vi har inte alls haft någon tid att öva så det kommer att bli något väldigt enkelt till tonerna av Beyoencé som sjunger At last. den fångar verkligen känslan perfekt. åh vad jag längtar nu!!

hoppas det går bra med allt för er andra också och att ni inte stressar ihjäl er 

Jaha. ringde prästen igår förmiddags eftersom hon som sagt ännu inte hört av sig. Hon ringde upp halv nio igår kväll och vi har tydligen "hamnat mellan storlarna" så hon hade noll koll på oss och hade bara möjlighet att träffa oss nu på fredag eller den 9e september (bröllopet är den 12). WTF? riktigt jävla dåligt och första intrycket utav henne blev ju inte så bra... om inte jag hade ringt vete tusan vad som hade hänt då, hade vi stått där utan präst?? vi fick besked om vilken präst som ska viga oss i mitten av juni, antar att det var då även hon blev meddelad. och kantorn ringde själv för någre veckor sedan för att få första kontakten - hon var iallafall jättetrevlig. var bara tvungen att skriva av mig lite...

18dagar kvar för oss. bröllopet tar upp mycke av tankarna om dagarna. lite nervös, funderar på om de e nåt man glömt. tiden gå väldigt sakta tyck ja oxå.

Ja det här med präster och musiker i kyrkan... Vi fick tjata oss till en musiker. Eller ja, vi fick maila flera gånger då vi aldrig fick någon. Man vill ju hinna diskutera igenom allt. 

Prästen. Han gick på semester och vi får fortfarande inte tag på honom. Han är dessutom bara "prel.bokad" från kyrkan så vi vet alltså inte om det faktiskt bli han i slutänden. Så när vi ska kunna klämma in ett möte återstår att se :/

Tycker att de borde ha mer koll på det här. Dåligt skött!!

Men vilken tur att du ringde!!! Skräcksenariot att stå utan präst på den stora dagen. Vad gör man då liksom??