Fult mes -sonnamn

Jag heter Andersson och min blivande heter Johansson. Nu vill mormor att vi ska ta hennes flicknamn då det endast finns en levande som heter det och han är 85 år och ungkarl. Jätte svårt att bestämma sig ändå tycker jag. Namnet är Edmer. Vad tycker ni?

Jag har ett -son namn och min sambo ett taget icke-son-namn. För min del bryr jag mig inte så mycket om mitt -son-namn för det var inte meningen att jag skulle heta det från början. I min släkt på pappas sida har namnet följt fäderna, dvs. Farfar heter Carlsson pga Farfars-far gav honom det namnet osv. Pappa o mamma ville då att jag skulle heta pappas namn och dotter men det fick jag inte för Patent-och-registreringsverket.
Jag fick ha det som mellannamn men det var inte aktuellt.
Därför gör det mig inget att ta min sambos namn utan någon dag gör jag det mer än gärna! (Han har inte friat än!)

Han hade ett son-namn innan men bytte till ett släktnamn pga han blev retad för sitt namn som liten och ville därför byta.

Edmer är ett fint namn... gör vad som känns rätt!

Jag kommer "få" ett efternamn som slutar med -sson. Det är ett "bara" 297 personer som har det efternamnet trots att det alltså är ett son-namn.

Jag skulle nog hellre heta Eva Olsson än Eva Diurgowikz..... mest av bekvämlighetsskäl.

jag har aldrig hör nån säja att det är fult med -sonnamn!

Jag heter samma som ett stort sjukhus i Göteborg, och har aldrig tyckt om det namnet. Bokstäverna är inte lämpade för min mun känns det som, med tre konsonanter efter varann. Min blivande har ett utländskt efternamn som jag gärna tar, dels eftersom det är kul att vara så få ( typ bara han i hela landet) som heter så, och för att jag tycker det hör till att ta mannens namn.
Skulle han ha hetat -sson, hade jag kanske inte varit lika förtjust, just för att det är så vanligt ( inte så kul med ett par hundra personer i landet med exakt samma för- och efternamn), men jag tror jag skulle ha bytt ändå.

Min blivande heter Karlson, jag heter Malmros. Jag vill inte byta till hans av den enkla anledningen att det finns såååå många som heter Karlson men inte så många med mitt namn. Detta må vara fånigt men jag har alltid varit anti "en-i-mängden" , så ska jag byta efternamn ska det vara till något mer udda än det jag har nu. Som tur är så har jag en fästman som förstår mig och vi är helt ense på den här punkten. Nu ska till och med hans far byta till det efternamn vi ska ta! Mycket kul!

Jag tycker inte son namn är fult!

Jag har oxå ett -son namn och kommer deinitivt "byta bort" det den dagen jag gifter mig. Kanske inte så mycket för att det är "fult och tråkigt", utan för att mina nuvarande initialer är CP.. Det har man ju inte fått höra ett par gånger under uppväxten :(

Jag har ett helsvenskt men ovanligt efternamn, som du kallar "fint namn". Det är bara vår familj som heter så och jag kan inte tänka mig att byta. Ett litet krux med det är dock att min käre är amerikan. Eventuella barn får nog dubbelnamn. Men det blir ett "konstigt" namn, oavsett om vi bosätter oss i Sverige eller USA (eller någon annanstans). Mitt namn innehåller dessutom å, och hans har en knepig stavning för svenska förhållanden.

Jag har alltid tyckt att både Ericson och Nilson är oerhört fina son-namn...
Det är inte alltid roligt att folk vet vem man är pga sitt efternamn... hehe...

Jag och min sambo har båda -sson. inget som vi vill ha kvar när vi gifter oss. De ska bort.. Vi håller på att gå igenom listan med massa namnförslag som finns på www.scb.se..
Klicka er fram och där kan ni välja från A-Ö o se om ni hittar någon efternamn som faller er i smaken!

Här är en till som förmodligen kommer att värna om sitt sonnamn! Jag tänker som så att om det fortsätter i den här taketen med bortbyte av sonnamn kommer sonnamnen vara rariteter om låt säga 30 år! Jag tycker mig redan nu se att det ser rätt uttunnat ut med sonnamn... Jag har inget som helst statistiskt belägg för detta men en liten iakttagelse dock. Eftersom jag arbetar som lärare så går jag igenom en hel del klasslistor. I den senaste klasslistan på 25 pers fanns 2 sonnamn. I den näst senaste fanns _ingen_ med sonnamn bland alla 35 st, osv :)

Kul! Kollade statistiken.. Just nu är jag en av 21 574 med mitt efternamn. När jag sedan gifter mig och tar hans efternamn blir jag en av 1133 som har det namnet. Snacka om att det är skillnad!

Mest av allt glädjs jag dock åt att bli gift med min älskade fästman! Ekorren.

Det var visst jag som hävdade att sonnamn är utdöende, det är de bevisligen inte, men jag tror ändå att man kan med statistikens hjälp visa att dessa efternamn har blivit mer och mer ovanliga. Och fortsätter det så är det ju ganska tråkigt eller hur?

Vad är det för tråkigt med -son namn?
Jag har hetat Knutsson i hela mitt liv och varit nöjd med det! Jag kommer dock av tradition byta efternamn när vi gifter oss nästa sommar så då är det adjö till -son namnen. Min blivades namn är ovanligt och visst är det kul att föra vidare namnet men jag ser inte framemot att bokstavera både förnamn och efternamn så fort man ska uppge sitt namn.

Jag heter Ludvigsson i efternamn... min kille byter gärna till det, han är trött på att ingen i sverige kan uttala hans efternamn än mindre skriva det... mitt efternamn kan alla uttala och skriva... Men den största anledningen till varför han vill ta mitt efternamn är för att han tycker det är så vackert...

Ah, Kicker, Östra?!

Jag ska ta min m2b:s efternamn Fridlund när jag gifter mig men jag hade gärna behållt mitt gamla hederliga Philipsson som jag tycker passar mkt bättre med mitt förnamn.

Men det viktiga é inte vad vi heter utan att vi har samma namn.

Peppe - JAA! Hur gissade du?? *asg*