Fult mes -sonnamn
Varför är det så fult i Sverige att ha ett -sonnamn? Det finns många sonnamn som är betydligt mer ovanliga är ex. Björk, Bäckström, Marklund etc. (dessa var exempel tagna ur luften vill inte hoppa på ngn med mina ex.) Men det verkar vara betydelselöst.
Jag har ett sonnamn och kommer ta min blivandes sonnnamn. men det känns som att jag hela tiden får försvara detta val. Folk ifrågasätter varför vi inte tar något gammalt släktnamn. Eller ännu värre... jaha, skall ni heta det. (så låter det som "stackars er" som inte har ngt "fint" namn att ta).
Är egentligen namnet så viktigt? Jag tycker nog det. Men däremot kan man vara lika fäst vid sitt Eriksson, Johansson som vid Sjöglans etc.