• Hur viktigt för dig?

    Tis 2 sep 2014 16:19 Läst 5277 gånger Totalt 45 svar
    Tis 2 sep 2014 16:19

    Jag har ett lite ovanligt efternamn och min sambo ett sonanamn. Min fråga till er är. Hur viktigt är det för dig att få behålla ditt eget efternamn när du gifter dig? För mig spelar det ingen roll. Jag är inte mitt efternamn

  • Tis 2 sep 2014 16:38 #1

    För mig var det inte viktigt att behålla mitt efternamn+att min mans efternamn är väldigt speciellt och finns inte så många som har det namnet..mitt gamla namn var hyfsat vanligt och rätt tråkigt också så det var inget svårt beslut:)

  • Tis 2 sep 2014 16:41 #2

    jag har väl inte ett jätteovanligt namn, men tillräckligt, och tillräckligt fint för att jag inte vill byta till ett vanligt sonnamn (som jag förövrigt bytte bort för 3-4 år sen) men nu är det ju så att min blivande ska även han byta bort sitt sonnamn till ett väldigt ovanligt namn (bara 13st som har det) så jag kommer då ta hans namn, men behålla mitt som mellannamn. 

    men jag har sagt det att om han nu av någon anledning ångrar sig och inte vill ta det nya namnet, så behåller jag mitt namn ^^ låter som utpressning haha! men vill inte heta nåt-son... 

  • Tis 2 sep 2014 17:32 #3

    Jag byter bort mitt son-namn mot min blivandes namn utan att tveka. Hans efternamn är inte heller så speciellt, men betydligt ovanligare än ett son-namn.

  • Tis 2 sep 2014 17:58 #4

    Vi har båda son-namn och jag byter gärna till hans son-namn. Han jobbar för en karriär i en krets där man rekryteras, typ inte söker jobben själv, så hans namn är viktigare för honom än mitt är för mig. Sen har ci iofs pratat om att ta ett nytt...

  • Tis 2 sep 2014 18:17 #5

    Jag har ett släktnamn som innehas av ungefär 185 personer och har därför alltid ansett att den som har det vanligaste namnet byter. Min blivandes efternamn innehas av 50 personer, är kortare än mitt nuvarande och därför kommer jag aldrig mer behöva bokstavera namnet för någon. :P 

  • Tis 2 sep 2014 18:27 #6

    Jag hade inte bytt till ett son-namn, då hade jag behållt mitt eget, som är ett släktnamn.

    Nu har min blivande inte ett helt ovanligt efternamn, men det är en väldigt stor del av vem han är. Efternamnet är något av ett begrepp på orten där vi bor då hans familj i fyra generationer har haft en butik i stan. Så därför vägrar han att byta och då vi båda vill att vi ska heta samma så byter jag. För mig är det inte en så stor del. Men hade han hetat Andersson så hade jag som sagt inte bytt.

  • baller­ina
    Visa endast
    Tis 2 sep 2014 19:10 #7

    Varken jag eller fästmannen vill heta varandras namn... jag är helt emot att behålla mitt namn också. Så de alternativ vi har är att ta ett gammalt släktnamn eller hitta på ett nytt. Vi kom på ett nytt efternamn som vi båda tokälskar! MEN SÅKLART finns det FEM (5) personer som heter vårt älskade efternamn... Enligt prv kan man inte ta ett namn som någon annan redan heter. Men vet någon hur man kan "komma runt" problemet? Kan man t.ex prata med de som har efternamnet och fråga om man får ta det?

  • Tis 2 sep 2014 19:25 #8

    Jag hade ingen särskilt stark koppling till mitt efternamn.
    Jag hette som pappa, och han och mamma har varit skilda sen jag var 4 år och mamma tog då tillbaka sitt flicknamn. 


    Min storebror heter som sin pappa. 
    Så det är liksom inget som har varit defenitionen för vår familj.

    Maken har ett efternamn som inte är jätteovanligt, men mycket mer speciellt än mitt efternamn. 
    Så därför var det självklart att jag skulle ta hans namn. :) 

  • Plätti­s
    Visa endast
    Tis 2 sep 2014 20:13 #9

    Mitt efternamn har 500 bärare, min sambo delar sitt med 2 500 andra. Trots det har jag bestämt mig för att byta till hans efternamn. Jag har ingen jättestark koppling till pappas släkt (som jag delar namn med), och dessutom heter en tjej som driver eget företag i stan samma som mig (mitt förnamn är dessutom inte jättevanligt, så att vi skulle heta samma är helt otroligt). Hennes kunder ringer mig oftare än man skulle kunna tro, så det kommer bli skönt att bara folk som vill nå mig kommer ringa mig! 

    Det enda som fått mig att grubbla är det faktum att jag är har planer på att doktorera och bygga vidare på mina tidigare studier, och då skulle det vara bra att ha kvar mitt nuvarande som mellannamn. Men det kommer bli väldigt långt, och jag har redan nu svårt att få plats med allt när man ska skriva under. 


    Per aspera ad astra, ad infinitum.
  • Alylly­ra
    Visa endast
    Tis 2 sep 2014 20:26 #10

    För mig var det väldigt viktigt att behålla mitt efternamn. Jag bytte till mitt nuvarande efternamn från ett vanligt sonnamn när jag var 18 efter att min morfar dog (hans efternamn) och att jag skulle byta igen kändes förvirrande både för mig och för alla mina vänner. Dessutom är det efternamnet extremt ovanligt - totalt 9 personer heter det och jag känner allihop
    Om jag hade haft kvar mitt gamla namn hade jag inte haft nått emot att byta till hans, men som det var nu kändes det väldigt konstigt. Som tur var hade min man inget emot att ta mitt namn och det kändes fantastiskt kul att han tog det!

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll