• Varför kristet bröllop när du inte är troende?

    Tor 29 maj 2014 18:39 Läst 5100 gånger Totalt 27 svar
    Anonym (Undra­nde)
    Visa endast
    Tor 29 maj 2014 18:39

    Jag var nyligen på ett bröllop där jag vet att varken brud eller brudgum är kristna eller troende, de är till och med ganska skeptiska till religion.
    Ändå hade de vigseln i kyrkan med Guds välsignelse, präst och hela köret.
    Jag tyckte det kändes lite underligt.

    Jag menar inte detta som en kritik mot varken dem eller någon annan men jag undrar varför man väljer en religiös sed när man inte är troende?
    För mig var det naturligt att välja en borgerlig vigsel, detta trots att jag har ett ganska öppet sinne vad gäller tro och någon typ av "högre kraft" men delar inte den kristna tron (eller någon annan religion heller för den delen)

    Finns det några här som ska gifta sig kristet men inte är troende? Hur har ni tänkt i och med det beslutet?
    Självklart får alla ha den vigsel som de önskar, så snälla ta inte detta som ett påhopp eller något negativt utan jag är bara nyfiken.

  • Tor 29 maj 2014 19:08 #1

    kanske för att det är en stark tradition precis som med allt annat här i livet. 

    Vi firar jul - men hur många är egentligen kristna under julen och läser julevangeliget, går i julotta och tänker på det kristna budskapet?
    Vi firar påsk - men hur många reflekterar över vad påsken egentligen står för? 
    Vi döper barn i kyrkan utan att lägga nån särskild kristen värdering i detta. Barnen går på kyrkans öppna förskola, kyrkans barnkör och åker på kollo med Scouterna (som är kristet)  osv osv.

    Mestadels gör vi allt av tradition helt enkelt. 

    Ska man hårddra det hela så ska man ju inte fira nånting annat än 1:a maj, nationaldagen och nyåret om man verkligen inte är kristen.  

    sen kan man ju tycka en massa om detta förstås men våra traditioner är djupt rotade och det är svårt att bortse från det när man planerar bröllop, allra helst om man också kanske tar hänsyn till att ens mamma eller gamla farmor gärna vill att man gifter sig i kyrkan och man gärna vill gå dom till mötes.  

  • Tor 29 maj 2014 19:13 #2

    Vi är väl troende, men tror lika mycket på alla gudsbilder och tolkningar som på den lutherska versionen, så per definition är vi egentligen inte kristna - av världsreligionerna sympatiserar jag mer med Buddhismen och Islam.

    Vi har redan haft "vår" borgerliga vigsel, som bara var för oss, och kommer nu att ha ett bröllop som blir mer för "alla andra".

    För våra mammor är det ett större ställningstagande och mera på riktigt om vi gifter oss i en kyrka. Det stora för oss är redan gjort, så det här gör vi lite för att blidka dem, och våra vänner som blev så mycket mer glada och engagerade än vi hade väntat oss när vi annonserade vår förlovning (efter att vi redan hade gift oss i hemlighet). 

    Jag upplever inte att den kristna vigseln i sig går emot min tro och väljer lite selektivt att bortse från de mer uteslutande delarna av kristendomen just denna dag. ;) Som utlandssvenskar ser vi också hur starkt det lutherska kulturarvet är i svenskheten, så lite grann gör vi det också för att hålla kvar det arvet lite. Av samma anledningar är våra barn döpta i svenska kyrkan.

    Sedan måste jag medge att nu när vi ändå ska ha en bröllopsfest, så uppylls lite av mina småflicksdrömmar av att stå där framför altaret. Jag älskar kyrkorum (moskeer, och tempel med) och tycker att det är speciellt att stå på samma plats som tusentals par i flera århundraden före oss, med samma förhoppningar och samma löften. 

  • Tor 29 maj 2014 19:25 #3
    Nyfiken gul , nu fru skrev 2014-05-29 19:08:57 följande:

    kanske för att det är en stark tradition precis som med allt annat här i livet. 

    Vi firar jul - men hur många är egentligen kristna under julen och läser julevangeliget, går i julotta och tänker på det kristna budskapet?
    Vi firar påsk - men hur många reflekterar över vad påsken egentligen står för? 
    Vi döper barn i kyrkan utan att lägga nån särskild kristen värdering i detta. Barnen går på kyrkans öppna förskola, kyrkans barnkör och åker på kollo med Scouterna (som är kristet)  osv osv.

    Mestadels gör vi allt av tradition helt enkelt. 

    Ska man hårddra det hela så ska man ju inte fira nånting annat än 1:a maj, nationaldagen och nyåret om man verkligen inte är kristen.  

    sen kan man ju tycka en massa om detta förstås men våra traditioner är djupt rotade och det är svårt att bortse från det när man planerar bröllop, allra helst om man också kanske tar hänsyn till att ens mamma eller gamla farmor gärna vill att man gifter sig i kyrkan och man gärna vill gå dom till mötes.  


    Nåja, jul firades här i norden långt innan kristendomen nådde hit och är från början ingen kristen högtid
    Men i övrigt håller jag med dig!
    Vi firar ju midsommar även om yyyytterst få av oss tillhör ju asatron.

    Min sambo och jag ska gifta oss borgerligt för att vi inte är kristet troende, snarare agnostiker båda två. För oss skulle det inte kännas lika "äkta" på något sätt att lova varandra evig kärlek och trohet inför en gud vi inte tror på.
       Men långt ifrån alla känner som vi, och vill en ateist gifta sig i kyrkan p.g.a. traditionsvärdet tycker jag att det är helt OK!
  • Plätti­s
    Visa endast
    Fre 30 maj 2014 01:12 #4

    Jag är uppvuxen i den kristna tron, men av olika anledningar valde jag att lämna den i vuxen ålder. När jag och min sambo nu ska gifta oss så tyckte han inte att det spelade någon roll hur vi gifte oss. Man "ska" göra det i kyrkan, men det var nog hans enda argument också. Så att jag inte vill stå i kyrkan och lova trohet inför en gud jag inte tror på fick väga tyngre. Att förklara för mina föräldrar att jag tänkte gifta mig borgerligt var bland det mest skrämmande jag gjort, men de sa inget om det. Precis som för min sambo tror jag inte att det spelar någon större roll om det är i kyrkan man gifter sig eller om det är någon annan stans. Traditionen väger tyngre än vad man faktiskt tror på. För mig var det särskilt viktigt med ett ställningstagande eftersom jag lämnat kyrkan, och jag lovar inget för någon annan än min sambo och mig själv.


    Per aspera ad astra, ad infinitum.
  • Plätti­s
    Visa endast
    Fre 30 maj 2014 01:13 #5

    Föelåt om det blev ett block med text, men jag skriver från mobilen :)


    Per aspera ad astra, ad infinitum.
  • Fre 30 maj 2014 01:21 #6

    Min m2b är djupt kritisk till religion och kyrkan, dock så är han med i Svenska kyrkan. 
    Jag är katolik, dock så är största delen av min familj inte troende. Det är bara mormor som går i kyrkan och är helt övertygad om att om man vänder sig till gud så kommer alla ens problem att försvinna. 

    Anledningen till att vi ändå valde kyrkan är för att vi var på en borgerlig vigsel några månader efter att vi precis hade förlovat oss. Det var kort och så opersonligt. Vi kände direkt att det inte var så vi ville ha det. Så det är vår anledning. 

  • Fre 30 maj 2014 06:08 #7
    Plättis skrev 2014-05-30 01:12:45 följande:

    Jag är uppvuxen i den kristna tron, men av olika anledningar valde jag att lämna den i vuxen ålder. När jag och min sambo nu ska gifta oss så tyckte han inte att det spelade någon roll hur vi gifte oss. Man "ska" göra det i kyrkan, men det var nog hans enda argument också. Så att jag inte vill stå i kyrkan och lova trohet inför en gud jag inte tror på fick väga tyngre. Att förklara för mina föräldrar att jag tänkte gifta mig borgerligt var bland det mest skrämmande jag gjort, men de sa inget om det. Precis som för min sambo tror jag inte att det spelar någon större roll om det är i kyrkan man gifter sig eller om det är någon annan stans. Traditionen väger tyngre än vad man faktiskt tror på. För mig var det särskilt viktigt med ett ställningstagande eftersom jag lämnat kyrkan, och jag lovar inget för någon annan än min sambo och mig själv.


    Oj, det är precis samma anledning här! Uppvuxen i kristet hem, lämnade det hela bakom mig vid 15 års ålder, och först på senare år har min familj förstått att jag inte är troende längre, så jag tror de tog valet av borgerlig vigsel ganska bra. Min fästman är lika lite troende som jag, så utomhus med vigselförrättare var givet! Jag kan absolut förstå de som ändå väljer sig att gifta sig i kyrkan, men för oss var det aldrig ett alternativ.
  • Anonym (nöjd)
    Visa endast
    Fre 30 maj 2014 06:45 #8

    Jag är absolut inte troende. Men vi har valt att gifta oss i kyrkan i alla fall. Dels för att min m2b är lite religiös men också framför allt för att kyrkan är en otroligt vacker och stämningsfull plats. Att det innebär att vi ska lova inför en gud som jag inte riktigt tror på stör inte mig det minsta. Vi kommer dessutom att ha en präst som är väldigt naturlig och bra och jag känner mig jätte nöjd med vårat val av vigselplats.

    Jag har nog aldrig sett mig själv gifta mig någon annan stans än just i kyrkan. Och vem vet, bäst vad det är så kanske jag ändrar mig och blir religiös. Konstigare saker har hänt.

  • Mathil­datige­r
    Visa endast
    Fre 30 maj 2014 08:06 #9

    Jag har varit på flera bröllop med borgerlig vigsel (och ska ha ett själv) och det behöver inte alls vara kort och opersonligt utan man kan göra ceremonin precis som man vill, med sånger, dikter, tal om kärlek, egna löften osv. Man kan välja plats, tid mm själv och vi har även valt vigselförrättare själva (dvs inte den som egentligen var i tjänst på vår dag). Däremot måste man lägga ner lite mer tid på planering eftersom det inte finns någon färdig ram.

    För mig är inte det kyrkliga någon stark tradition även om jag vuxit upp i ett kristet land.

    Och ja, jag firar jul, men det är ju som Jenny H skriver från en tradition som kristendomen tagit över från tidigare religioner och jag firar inte påsk, kommer inte döpa mina barn, deltar inte i religiösa aktiviteter, är inte med i svenska kyrkan eller något annat trossamfund...

    Men så har jag ju också funderat på varför man gifter sig i kyrkan om man inte är troende. :)

  • Fre 30 maj 2014 08:43 #10

    Jag är inte troende, men jag har engagerat mig i svenska kyrkan länge och mycket. Detta för att jag gillar deras arbete för fattiga, flyktingar och människor med funktionsnedsättningar. Ingen annan organisation gör så bra jobb enligt mig. Dessutom ger dom mig möjlighet att på ett organiserat sätt hjälpa dom i mitt eget samhälle också :) Så kyrkan känns lite som " hemma". Jag var beredd att vigas borgligt pga min brist på tro, men för min make så var det mycket viktigt att vi skulle vigas i kyrkan.

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll