• Anonym (Orkar inte...)

    Utmattningssyndrom och student!

    Jag tror jag har utmattningssyndrom...

    Jag har gått i skolan nu i snart 20 år i sträck (är 26 år), jag gick direkt från gymnasiet till två års högskoleförberedande utbildning och är på mitt sista år på lärarprogrammet.
    För 2 år sen började det. Min ena syster hade flyttat hemifrån till en stad och en skola hon inte trivdes i och med en pojkvänn som hon började glida ifrån. Varje dag ringde hon mig och grät eller klagade. Jag började känna mig skoltrött (trodde jag), orkade inte hålla fokus och halkade efter i skolan. Fick rest uppgifter som hängde med i 1 år och skapade stress, men hade ingen ork att ta dom innan det nästan var försent och jag fick en spark i baken av det. Då hade syrran gått ifrån killen och börjat bli gladare!

    Men restuppgifterna krånglade och krånglade trots att jag hade gjort mitt (lärare som inte betygsatte eller rättade och lappar som försvann) vilket också la på stress på mig!

    Mitt i allt det här så blev min andra syster sjuk! Detta var för exakt 1 år sen.. En lång period av att inte veta vad det var som var fel till att få veta att trots alla fysiska fel hon påstod sig ha så låg allt psykiskt! Hon blev inlagd i slutet av november.. Och trotts att hon är hemma nu så är det inte mycket bättre... men långsamt långsamt gör hon framsteg...

    Allt detta, ihop med att jag försöker att skriva min c-upsatts nu går inte ihop!
    Jag har inte haft det så jobbigt fysiskt!

    Kan man få uttmattningssyndrom av endas psykisk stress och oro?

    Och hur gör man om man är student om man måste bli sjukskriven innan terminens slut? Hur blir det med CSN?

  • Svar på tråden Utmattningssyndrom och student!
  • Nyfiken gul , nu fru

    visst kan man bli utbränd av att ha det jobbigt omkring sig, det är ju precis det som sker för många utbrända.  Man tar på sig för mycket helt enkelt. 

    Jag förstår att du bryr dig om din familj, vilket du också ska göra givetvis men du behöver lägga fokus på dig själv i första hand och ditt eget välmående. Vem ser och förstår hur DU mår? Vem tar hand om DIG? 

    Jag tror du behöver släppa ifrån dig din familj och fokusera på dig, du finns där ändå för dom utan att behöva ha telefonjour och vara stand-by.  Det är inte du som är förälder. 

    Lägg fokus på att bli klar i skolan och släpp allt annat - du måste - det finns helt enkelt inga alternativ.  ingenting är viktigare än att du fixar skolan. 

    Prata med dina studievägledare i skolan, finns det möjlighet att trappa ner på studietakten? Kan du få hemuppgifter istället för att sitta i skolan?  Kan du tenta av vissa ämnen på egen hand?  Dvs gör det du kan för att klara av skolan utan att rasa ihop psykiskt. 

    Min tanke om sjukskrivning just nu är att det kommer inte få dig att må bättre, för du vet då att du har skola kvar att bli klar med innan du är examinerad och det kommer längre fram att ligga och gnaga inom dig, du kommer känna en press på att bli klar med skolan och du kommer inte att kunna nyttja sjukskrivning på rätt sätt.  Du kanske till och med riskerar en depression längre fram för att du inte är klar med skolan och bli utbränd av den sakens skull.

    Få hjälp med att skapa struktur omkring dig , ta hjälp av skolan att få klar din utbildning och be din familj om hjälp med att dom måste stötta även dig i att bli klar innan du OCKSÅ är en som mår dåligt. 

  • Anonym (Orkar inte...)

    Jag har min fästman och förhoppningen är att jag ska få mer tid och blir klar till jul istället, börja igen till hösten alltså.. Det är dock vad jag ska göra med CSN för denna terminen. Vill ju inte bli skyldig de pengar och därför har jag sett om man får läkarintyg och blir sjukskriven så håller CSN en inte ersättningsskyldig..

    Jag har ju bara min c-uppsats kvar att göra, och jag har ett vinnande koncept och ett ämne jag brinner för, och jag hat vilja att skriva den! Men just nu när huvet inte är med till 100 % så blir det bara massa stress och krav jag lägger på mig själv istället!

    Jag har medvetet dragit ner på aktiviteter (jobbade extra förut också men sa upp mig när jag insåg att jag inte orkade) jag har verkligen gjort allt för att hitta ork men den finns inte där! Jag behöver mer tid!

  • Plättis

    Prata med dina lärare eller studievägledare, den som du känner skulle lyssna. Jag läste också till lärare förut, men valde att hoppa av efter tre och en halv termin då allt blev för mycket. Från april till augusti gjorde jag inte så mycket annat än att sova, för jag orkade verkligen inget. Jag fick be min mamma om hjälp med hyran eftersom jag inte hade CSN och inte kunde jobba. 

    Så här i efterhand önskar jag att jag hade pratat med sjukvården eller försäkringskassan, eller någon alls som vet hur man ska göra egentligen. Att jag hade blivit sjukskriven och fått hjälp istället för att lösa det på mitt eget sätt. 

    Din c-uppsats kommer finnas kvar till hösten, men det du måste välja är om du ska skriva en halvdan uppsats nu eller om du ska vila först och skriva en fantastisk uppsats i höst när du har huvudet med dig. Stress och instabilitet i familjen kan absolut leda till utmattningssyndrom, det är jag ett levande exempel på. Men det är bättre att bromsa innan man kraschar, då blir det inte lika långt att ta sig tillbaka senare. 


    Per aspera ad astra, ad infinitum.
  • Anonym (Orkar inte...)

    Jag kontaktade två lärare idag och väntar på att bli uppringd av kurator... Det är långa köer bara, och jag är ju inte självmordbenägen så då blir man ju inte prioriterad heller...

    Jag vill skriva en superbra uppsats!
    Jag bara hoppas att skolan, lärarna och CSN är förståliga... Jag är en sån som alltid försöker inte låtsas om sånt som är jobbigt, vilket ofta är bra då man inte blir så lätt irriterad men blir ju dumt nu..

    sen är jag rädd för vad familjen kommer säga.. just för att det redan vart så mycket i familjen och jag kämpade för att inte bli ännu ett orosmoment!

  • Plättis

    Prioritera dig själv en period, tänk inte på vad familjen eller alla runt omkring säger. Du kommer må bättre om du bromsar i tid istället för att försöka hålla uppe fasaden och orka allt, för när man väl gått in i väggen är det väldigt långt tillbaka. 

    Jag valde att bara avsluta mina studier, inte påbörja nästa omgång kurser och inte säga något till familjen förrän jag hoppat av. Min pappa var väldigt förstående, medan min mamma blev chockad och lite arg. Du tar ju paus till i höst, du hoppar inte av. Det är inte samma sak. Och oavsett vad andra tycker, om det är familjemedlemmar eller människor man inte känner, så är det hur du mår som är viktigast. 


    Per aspera ad astra, ad infinitum.
  • Anonym (Usch)

    Japp jag har varit där hösten 09 har ännu inte vaknat upp en dag utvilad sedan dess, då det där med energin är borta typ, ja det e ju som sagt bättre men aldrig utvilad, ofta trött. Kan ta lång tid och komma tillbaka tyvärr. En psykolog rekommenderade anti Depp för och bli pigg som i mitt fall, men det var mer biverkningar än vad det gjorde nytta.

  • niriel

    Såklart man kan! En vän till mig blev sjukskriven ett halvår när vi pluggade för att hon helt enkelt inte orkade längre. Jag tror att man kan hitta regler för sjukskrivning och CSN på CSN:s hemsida, eller skicka ett meddelande till dem och fråga. Jag blev erbjuden detsamma men gick regelbundet hos kurator en längre tid "istället", det fungerade jättebra för mig. Jag var inte heller självmordsbenägen men vi hade studenthälsan där alla var välkomna och man fick komma inom en vecka från det att man hade ringt och bett om hjälp. 

  • Anonym (Orkar inte...)

    Mina lärare verkar förstående! Föreslår även att ge mig mer tid och vänta med examinationen till nästa termin!

    Dock har vår studenthälsa kö till slutet på maj.. Dock ska en annan kurator skicka mig fler kontaktuppgifter till fler kuratorer och se om nån har tid tidigare...

Svar på tråden Utmattningssyndrom och student!