Hm, nu skickade min dator iväg mitt svar för tidigt.
Lenblo skrev 2014-01-22 14:15:33 följande:
Man kan faktiskt börja meningar med "och" eller "men", även om svenskalärare brukar rynka lite på näsan.
www.spraknamnden.se/sprakladan/ShowSearch.asp...
"Maken" kan skrivas med stor bokstav om det betyder att det är hans smeknamn. Det är väl inte så otroligt i det här fallet? Jag väljer att tolka det så i alla fall, för att inte irritera språksinnet för mycket.
Där ser man! När jag gick i skolan "fick" vi inte börja meningar med "
och" och "
men" (det var kanske några ord till) men det är ju länge sedan, reglerna har väl ändrats. Och jag kan inte påstå att just det är en regel jag brytt mig så mycket om, som synes...
När det gäller Maken vill jag ju inte skriva hans riktiga namn på forum, därför skriver jag Maken. Jag ska väl erkänna att jag "stulit" det från en av mina favoritförfattare,
Marian Keyes. Hon brukar skriva Maken i sina böcker (har gjort det i några, i alla fall). Men som sagt, eftersom jag inte vill skriva hans riktiga namn passar det ju bra med Maken. Här, och på andra forum, är det hans namn helt enkelt!
TheD skrev 2014-01-23 01:58:26 följande:
Fast jag förstår varför man säger "man"... För mig är min man= make. Innan vi gifte oss kallade jag aldrig X för "min man". Handlar inte alls om könet. Så jag ser det helt okej att kalla det för my m2be :)
Att säga "
min man" är absolut inte fel, de flesta säger väl det numera och inte
"min make". Men det är inte det det handlar om, utan att "
m2b" är engelska (och jag tyckte det lät inkorrekt på engelska då
"husband to be" lät mer korrekt och att det således borde förkortas "
h2b". Nu har jag dock fått veta att man faktiskt säger "
man and wife" vid en del engelska bröllop, så jag ger med mig, "
m2b" är väl okej - på engelska, som sagt). Varför inte skriva
"blivande man" eller
"fästman"? Är det verkligen så mycket besvärligare än
"m2b"? Ja, det är lite längre, men snälla rara, hur lata har folk blivit egentligen?
Alyllyra skrev 2014-01-22 10:57:36 följande:
Det är lugnt, jag tar sällan allmäna reflektioner om språket som personliga förolämpningar
Jag tror inte att det svenska språket är i fara - långt ifrån. Vi svenskar tror ofta att vi är extremt bra på engelska, men prova att t.ex. gå ut i köket och benämna alla köksverktyg på engelska. Eller prata om bröllopsplaner helt på engelska.
Däremot finns det vissa situationer där det faller sig naturligt att använda engelskan. Hela ämnesområdet som jag skrev mitt examensarbete på högskolan om kan jag t.ex mycket bättre på engelska än på svenska, eftersom i princip ingen forskning i ämnet sker i Sverige utan i Kanada, USA och Kina (jag kan det dock väldigt dåligt på kinesiska
).
Nätet är en annan plats där det passar bra med engelska. Många platser på nätet använder enbart engelska trots att de handlar om saker som utspelar sig i Sverige. På nätet vet man inte heller vilket språk den andra personen har som modersmål, och det kan därför passa bra med det gemensamma språket engelska. Att vi använder mer och mer engelska i vissa situationer i vår vardag tror jag dock inte kommer att utrota det svenska språket. Det kan möjligen göra att vi blir sämre på att stava det, men att prata det - nej, det tror jag inte.
Det är bra, du verkar vara en klok kvinna.
Jag tycker man ofta läser och hör om att svenska språket faktiskt
är i fara. Inte så at det försvinner i år, men att alla låneord och all "svengelska" utarmar svenskan. Men det kanske bara är jag som uppfattar det så. Som jag skrivit tidigare är jag medveten om att det ibland kan vara nödvändigt att använda engelska eller "svengelska" ord, och att man givetvis inte kan ta bort alla låneord hux flux. Men man borde kanske bli försiktigare med hur man hanterar det svenska språket.
Jo, det är nog sant att vi ofta tror att vi är bättre på engelska än vi faktiskt är. Men det är ju ett faktum att folk med engelska som modersmål tycker svenskar i allmänhet är väldigt bra på engelska, på uttalet o s v. Men det beror naturligtvis på
vad man pratar om. Ett vardagligt samtal utan en massa fackord klarar nog de flesta rätt bra, det blir väl värre när det handlar just om fackspråk. Vissa examensarbeten, som du nämner, kräver ju att man är bättre på en gelska än vad "medelSvensson" kanske är, om forskningen mest sker i engelskspråkiga länder. Att du inte är så bra på kinesiska är ju något av en skandal, men det får vi diskutera senare
Skämt åsido är det väl just kinsesiska som kommer bli det stora världsspråket, så det vore nog bra att lära sig. Men jag får ångest bara av att se alla tusentals skrivtecken.
Man får inte så här helt
OT (jag vet, engelsk förkortning, men vad heter det på svenska?) fråga vilket område du skrev om? Eller vill du inte berätta? Helt okej i så fall, jag är bara nyfiken.
Ja, på nätet skrivs ju enormt mycket på engelska, men det är kanske inte så konstigt då det är ett språk som så många behärskar, om inte så extremt så bra så åtminstone hjälpligt. Och som du säger är det ju en fördel när man kommunicerar med folk från andra länder. Jag säger inte att det är fel att lära sig engelska, jag säger att engelskan inte får ersätta svenskan. Men förhoppningsvis har du rätt i din tro att svenskan inte kommer utrotas. Det är nog bara som jag är gammeldags och orolig...
Inte dålig på engelska, dock., jag hade väldigt lätt att lära mig det.
För att genomföra en förändring i språket finns det bara ett sätt: börja med det nya och förr eller senare slår förändringen igenom hos m2b-folket. Personligen skriver jag "min blivande", "min sambo", "min karl" eller andra svenska uttryck som stämmer in. Hans namn börjar på M, så BM skulle kännas lite galet 
) rättar henne ständigt. Kommer hon ihåg det? Icke. Eller så vill hon bara retas...