• Två efternamn på särkullbarn? Hur gör ni?

    Mån 13 jan 2014 11:07 Läst 5442 gånger Totalt 15 svar
    Mån 13 jan 2014 11:07

    Jag har en dottern sen ett tidigare äktenskap, både hon o jag har hennes pappa efternamn och snart stundar ett nytt bröllop för mig. Det är en självklarhet att jag ska ta m2b's efternamn, då jag ju inte vill behålla min fd mans efternamn in i det nya äktenskapet. Nu till vårat problem; min dotter började gråta (10 år) när jag nämnde att jag skulle byta efternamn. Hon är hos sin far varannan helg och bor hos oss under övrig tid, men hon sa att hon inte ville vara den enda med sitt efternamn i "våran" familj. Mina funderingar: Är det ens möjligt för oss att lägga till det nya efternamnet, till henne, så hon får två efternamn (om hon vill), eller måste hennes pappa godkänna en sån sak? Och hur fungerar livet i vardagen med två efternamn, blir det onödigt krångligt för henne? Hur har ni andra med särkullbarn gjort?

  • Mån 13 jan 2014 19:07 #1

    Ja om ni har gemensam vårdnad måste han godkänna ett namnbyte/-tillägg. Vet inte ens om hon får ta din nya mans namn utan att bli adopterad. Det lättaste är väl om du behåller ert gemensamma namn (ditt och dotterns) som mellannamn, så gjorde min mamma så hon hette som sin nya man och min halvbror men också som oss andra barn.

  • Mån 13 jan 2014 19:31 #2
    Red Lion skrev 2014-01-13 19:07:05 följande:
    Ja om ni har gemensam vårdnad måste han godkänna ett namnbyte/-tillägg. Vet inte ens om hon får ta din nya mans namn utan att bli adopterad. Det lättaste är väl om du behåller ert gemensamma namn (ditt och dotterns) som mellannamn, så gjorde min mamma så hon hette som sin nya man och min halvbror men också som oss andra barn.
    Om de har gemensam vårdnad måste pappan godkänna att dottern får den nya mannens efternamn, ja. Men hon behöver verkligen inte bli adopterad för att ta hans efternamn. Min son fick min mans eternamn när jag gifte om mig, det blir ju bara krångligt om flera i hushållet har olika efternamn. Och min man behövde inte adoptera honom först. Att ha det gamla efternamnet som mellannamnet är ju ett bra förslag, om pappan tillåter det. Frågan är väl om TS vill behålla det namnet nu när hon är skild från honom.

    Kanske vill pappan inte att flickan har hans namn som mellannnamn, det är ju inte det namnet som "räknas". Det är, som namnet antyder, bara ett mellannamn. Men alla vet ju inte det.

    Vill pappan absolut att flickan ska ha hans efternamn får ni väl ha nya makens efternamn som mellannamn. Utan bindestreck, det är så irriterande när folk sätter bindestreck mellan mellannamn och efternamn eftersom vi egentligen inte gör så i Sverige. Man gör det dock i bland annat USA, och vi tar ju åt oss allt de gör...
  • Mån 13 jan 2014 22:25 #3

    Ok, trodde nästan det eftersom de inte är släkt på det sättet. Jag menade att mamman behåller sitt nuvarande efternamn som mellannamn, visst hon är inte gift med mannen längre men kan göra det för flickans skull. Kan tänka mig att pappan tycker det är konstigt att dottern får ett annat namn, tycker det är lite konstigt överhuvudtaget,skulle nog inte acceptera det (om det inte var nybildat samt att barnet även behöll det gamla namnet).

  • Tis 14 jan 2014 00:47 #4
    Red Lion skrev 2014-01-13 22:25:31 följande:
    Ok, trodde nästan det eftersom de inte är släkt på det sättet. Jag menade att mamman behåller sitt nuvarande efternamn som mellannamn, visst hon är inte gift med mannen längre men kan göra det för flickans skull. Kan tänka mig att pappan tycker det är konstigt att dottern får ett annat namn, tycker det är lite konstigt överhuvudtaget,skulle nog inte acceptera det (om det inte var nybildat samt att barnet även behöll det gamla namnet).
    Jo det är sant att hon kan ha namnet som mellannamn för dotterns skull. Det var inte meningen att låta så "hård" där. Naturligtvis kan man behålla exmakens namn. Min mamma var väldigt snabb att byta till sitt flicknamn när hon och pappa skildes, och jag var bara ett eller två år gammal och hade inget att säga till om, fick byta från pappas efternamn till hennes vare sig jag ville eller inte. Inte, kan jag ju säga nu som vuxen! Pappa hade ett väldigt fint och ovanligt efternamn. Som vuxen lade jag till det som mellannamn. Tyvärr var pappa död vid det laget, men jag tror han hade blivit glad över det.

    Vad gäller namn om man inte är släkt är det alltså inte nödvändigt med adoption. Eller rättare sagt, det var inte nödvändigt när min son fick man min mans efternamn för 8-9 år sedan i alla fall. För allt jag vet kan det förstås ha ändrats. Jag kanske inte ska vara tvärsäker. Glad Ibland är man ju säker på en sak för att man själv upplevde det för 8 år sedan, och så visar det sig att lagen för det ändrades för 5 år sedan. Pinsamt.

    Oj, nu blev det OT som vanligt. Ber om ursäkt.

    OnT:

    @ TS: Håller med RedLion, behåll ert efternamn som mellannamn. Då blir din makes efternamn ert "rktiga" efternamn, men flickan har sin far efternamn kvar som mellannamn. Huruvida du ska ha det eller inte måste du känna själv vad vad som känns bäst, och det blir din nye makes efternamn som blir ditt "riktiga" efternamn i vilket fall som helst. Det kan  du förklara för nye maken om han blir "putt". Flört
  • Tis 14 jan 2014 07:44 #5

    Ja det är svårt det där... Min fd och jag skiljdes för 10 år sedan och pga speciella omständigheter i min släkt så ville jag inte återgå till mitt flicknamn utan valde att behålla exmakens efternamn. Utan att kolla med min blivande så skulle jag nog gissa på att han skulle tycka det kändes lite konstigt om jag ville behålla ett efternamn som inte ens är mitt från början, även om det "bara" blir ett mellannamn.... Men som sagt, svårt med dottern, förstår hennes känsla med att bli ensam om sitt namn fortsättningsvis... Men rent krasst så finns det väl fler barn därute som lever med separerade föräldrar, som aldrig varit gifta (och därav har olika efternamn)... Får fundera ett tag till. Men tack för era svar och tankar

  • Tis 14 jan 2014 11:10 #6

    Min mamma och pappa skilde sig när jag var liten, när mamma gifte om sig bytte hon bort pappas efternamn till sin nya mans efternamn, så jag blev den enda i familjen med mitt (och pappas) efternamn, medan mamma, hennes man och deras två gemensamma barn heter Johansson. Kändes ändå okej för mig, men då bodde jag också hos pappa på halvtid och mamma på halvtid, det är väl skillnaden tror jag (och så är det väl olika från person till person hur man reagerar).

    Men jag hade kollat med din exman om inte dottern kan ta hans namn som mellannamn och ditt nya som efternamn (eller tvärtom för den delen), då får hon ju både och liksom.

  • Aniara­4
    Visa endast
    Tis 14 jan 2014 11:28 #7

    Det har ju redan framgått i tråden, men bara för att göra det jättetydligt är det alltså så att man inte kan ha två efternamn i Sverige (det ändrades på 80-talet tror jag). Bara det ena namnet kan vara efternamn, det andra är mellannamn.

    Så, lösning 1: Fråga barnets far om det är ok att barnet tar nye mannens namn antingen som efternamn eller som mellannamn. Lösning 2: Behåll gamla namnet som mellannamn för att behålla namnkopplingen till barnet. Jag känner folk som har gjort så, det borde inte alls ses som konstigt att man vill höra ihop med sina barn på det sättet samtidigt som man har det nya namnet som "riktigt" efternamn.

  • Tis 14 jan 2014 22:04 #8
    Aniara4 skrev 2014-01-14 11:28:27 följande:
    Det har ju redan framgått i tråden, men bara för att göra det jättetydligt är det alltså så att man inte kan ha två efternamn i Sverige (det ändrades på 80-talet tror jag). Bara det ena namnet kan vara efternamn, det andra är mellannamn.

    Så, lösning 1: Fråga barnets far om det är ok att barnet tar nye mannens namn antingen som efternamn eller som mellannamn. Lösning 2: Behåll gamla namnet som mellannamn för att behålla namnkopplingen till barnet. Jag känner folk som har gjort så, det borde inte alls ses som konstigt att man vill höra ihop med sina barn på det sättet samtidigt som man har det nya namnet som "riktigt" efternamn.
    Jag tycker det var bra att du förtydligade att man inte får ha ha två efternamn, vi andra har ju skrivit om mellannamn o s v men frågan är hur klart det framgått att man faktiskt inte får ha mer än ett "riktigt" efternamn... Nå ja, nu är det klart och tydligt att det är så det ligger till! Hoppas jag, i alla fall.Glad

    Jag menade inte att det skulle vara konstigt i andras ögon att någon behåller sin tidigare makes namn, jag menade att det kan kännas konstigt för kvinnan själv att behålla det. När jag skilde mig från min förste make tog jag genast tillbaka mitt flicknamn eftersom det hade känts väldigt konstigt konstigt för mig att behålla hans namn. Vad andra hade tyckt struntade jag fullständigt i. Vi hade i och för sig inga barn som kanske hade velat ha kvar pappas efternamn så det har ju inte med just detta ämne att göra, men det var i alla fall så jag menade; inget om vad andra kunde tyckt var konstigt. Ja, kanske hade jag tagit hänsyn till min nye makes känslor också förstås. Hoppas du förstår hur jag menar. Glad

    Numera har jag i alla fall dubbelnamn (det kallas ju fortfarande så, trots att man inte får ha dubbelnamn längre); jag har min fars efternamn som mellannamn och min nuvarande mans efternamn s som "riktigt" efternamn. Men när jag är hos läkare och tandläkate t ex så ropas mitt mellannamn upp, inte det "riktiga" efternamnet. De har tydligen ingen koll på vilket namn som "räknas".
  • Aniara­4
    Visa endast
    Tis 14 jan 2014 23:49 #9

    Ja, jag tror det är skillnad om man skiljer sig och har barn ihop med ex-partnerns namn. Mina föräldrar skilde sig tidigt och mamma behöll pappas namn länge. När hon blev sambo med en ny man bytte både hon och jag till hennes flicknamn, jag var i sena tonåren då och hade tänkt på det ett tag.

    Förstår vad du menar med att ha dubbelnamn ändå, jag gör likadant själv! Jag hade ju redan bytt namn en gång till ett som jag verkligen ville ha, så jag var inte beredd att släppa det helt, utan tog det som mellannamn när jag gifte mig. Jag har upptäckt att i de flesta sammanhang får man bestämma själv vad man heter, så jag använder ibland det ena, ibland det andra, och ibland båda! Skrattande På telefon kör jag oftast med bara efternamnet (=makens namn), eftersom folk oftast uppfattar det direkt så jag slipper bokstavera varenda gång och sen ändå få heta något jättekonstigt...

  • Ons 15 jan 2014 06:42 #10

    Men om dottern heter som sin far så är hon ju inte ensam om namnet. Han kanske har en familj också? Och så vida ni inte har konflikter eller stora problem med honom så förstår jag inte varför barnet ska byta namn också. Förmodligen/antagligen finns det fler släktingar och familjemedlemmar på hans sida som heter samma? Om inte han är ensambarn o alla andra döda.. Det är ju faktiskt inte barnet som ska gifta sig här, utan det är ju du. Om vi tänker oss att du får till ett namnbyte på barnet nu, hur blir det då den dagen ni ska skiljas? Ska hon dras med ett efternamn från en man hon då inte har någon egentlig anknytning till.. Och hur blir det den dagen hon själv ska gifta sig? Om hon redan från start har ett dubbelnamn kanske hon inte kan välja kombination fritt som hon hade velat. Om hon tex vill ha sitt riktiga efternamn samt sin blivande mans namn också. Menar inte att låta hård eller dömande, utan bara visa på andra sidor och eventualiteter. Det kan faktiskt krångla till det för henne en hel del i framtiden och nu med. Bara att krångla med 2 efternamn när man ska skriva sitt namn på skolböcker osv. När hon blir 18 får hon ju bestämma själv, vet inte om en 10åring är mogen/kapabel att ta sådana beslut och kunna se konsekvenserna av det man gör. Men är det så att hon ligger vaken på nätter och grinar för att du ska gifta dig och byta namn, så får du väl prata med ditt X

  • Ons 15 jan 2014 13:50 #11
    Roxanna skrev 2014-01-15 06:42:51 följande:
    Men om dottern heter som sin far så är hon ju inte ensam om namnet. Han kanske har en familj också? Och så vida ni inte har konflikter eller stora problem med honom så förstår jag inte varför barnet ska byta namn också. Förmodligen/antagligen finns det fler släktingar och familjemedlemmar på hans sida som heter samma? Om inte han är ensambarn o alla andra döda.. Det är ju faktiskt inte barnet som ska gifta sig här, utan det är ju du. Om vi tänker oss att du får till ett namnbyte på barnet nu, hur blir det då den dagen ni ska skiljas? Ska hon dras med ett efternamn från en man hon då inte har någon egentlig anknytning till.. Och hur blir det den dagen hon själv ska gifta sig? Om hon redan från start har ett dubbelnamn kanske hon inte kan välja kombination fritt som hon hade velat. Om hon tex vill ha sitt riktiga efternamn samt sin blivande mans namn också. Menar inte att låta hård eller dömande, utan bara visa på andra sidor och eventualiteter. Det kan faktiskt krångla till det för henne en hel del i framtiden och nu med. Bara att krångla med 2 efternamn när man ska skriva sitt namn på skolböcker osv. När hon blir 18 får hon ju bestämma själv, vet inte om en 10åring är mogen/kapabel att ta sådana beslut och kunna se konsekvenserna av det man gör. Men är det så att hon ligger vaken på nätter och grinar för att du ska gifta dig och byta namn, så får du väl prata med ditt X
    Som jag förstår det har barnet uttryckt att hon känner sig ensam om hon är den enda i mammans familj med sitt efternamn. Lösningarna som föreslagits är antigen:
    1. TS behåller det gamla efternamnet som mellannamn.
    2. Barnet får ett mellannamn, och hon kan väl få välja vilket hon vill ha som efternamn och vilket som mellannamn?

    Att hon i framtiden ska gifta sig är inget problem. Man får bara föra vidare sitt efternamn, och om det namn hon vill föra vidare är det hon har som mellannamn kan man byta plats på dem (1 gång kostnadsfritt).
  • Ons 15 jan 2014 13:56 #12

    Jag vet en familj där mamman behöll sitt namn från äktenskap nr 1 som mellannamn när hon gifte om sig, och tog den nya mannens namn som efternamn.
    Det barn hon fick i äktenskap nr 1 heter alltså det namn som nu är kvinnans mellannamn. De barn hon fått i äktenskap nr 2 heter det namn som numera är mammans efternamn.

    Dvs. såhär: Äktenskap 1: Anna Johansson (påhittade namn), har barnet Kalle Johansson.
    vid skilsmässa behåller hon namnet Johansson.

    Äktenskap 2: Väljer att ha Johansson som mellannamn; Anna Johansson Svensson. Barnen: Lotta och Malin Svensson.

    På så sätt känner "Kalle" sig inte ensam om sitt namn, och de nya barnen heter också som sin mamma.
    Detta kräver förstås att man kan tänka sig att ha sin ex-mans namn som mellannamn trots att man gifter om sig.

    Byta namn på ett barn känner jag mig lite tvekande till, det känns som ett ganska kraftigt statement mot barnets pappa och hans sida av släkten.

  • Ons 15 jan 2014 19:29 #13
    Roxanna skrev 2014-01-15 06:42:51 följande:
    Men om dottern heter som sin far så är hon ju inte ensam om namnet. Han kanske har en familj också? Och så vida ni inte har konflikter eller stora problem med honom så förstår jag inte varför barnet ska byta namn också. Förmodligen/antagligen finns det fler släktingar och familjemedlemmar på hans sida som heter samma? Om inte han är ensambarn o alla andra döda.. Det är ju faktiskt inte barnet som ska gifta sig här, utan det är ju du. Om vi tänker oss att du får till ett namnbyte på barnet nu, hur blir det då den dagen ni ska skiljas? Ska hon dras med ett efternamn från en man hon då inte har någon egentlig anknytning till.. Och hur blir det den dagen hon själv ska gifta sig? Om hon redan från start har ett dubbelnamn kanske hon inte kan välja kombination fritt som hon hade velat. Om hon tex vill ha sitt riktiga efternamn samt sin blivande mans namn också. Menar inte att låta hård eller dömande, utan bara visa på andra sidor och eventualiteter. Det kan faktiskt krångla till det för henne en hel del i framtiden och nu med. Bara att krångla med 2 efternamn när man ska skriva sitt namn på skolböcker osv. När hon blir 18 får hon ju bestämma själv, vet inte om en 10åring är mogen/kapabel att ta sådana beslut och kunna se konsekvenserna av det man gör. Men är det så att hon ligger vaken på nätter och grinar för att du ska gifta dig och byta namn, så får du väl prata med ditt X
    "Hur  blir det den dagen ni ska skailjas", du var allt en poisitiv människa! Visst spricker ca 50 % av alla äktenskap, men TS första äktenskap gick ju i kras så man kan väl hoppas att hennes andra håller. Flört

    När det gäller solböcker behöver man ju inte skriva förnamn, mellannamn och efternamn, det kan räcka med för- och efternamn om man  vill. Man måste ju inte krångla till det om man inte vill.

    Som jag förstått det av ursprungsinlägget så vill tösen ha mammans nye makes efternamn, så det blir nog inget problem.
  • Ons 15 jan 2014 19:37 #14

    Barnet har rätt att heta som sina båda föräldrar enligt skatteverket.
    Men jag gissar att exet vill att hon ska heta hans efternamn och sedan får ditt nya bli mellannamn.


    Jag har varit gift tidigare och har en dotter på 10 år från det äktenskapet.
    (Hon träffar inte sin pappa alls så min man som funnits hos oss sen hon var 5 är den hon kallar för pappa.)


    Jag valde att behålla exets efternamn efter skilsmässan för att jag och min dotter skulle ha samma efternamn, vi var ju en familj.
    Nu då jag gifte om mig i somras ersatte jag exets efternamn och dottern heter det nya plus sitt gamla.
    Egentligen ville hon heta Förnamn sitt gamla efternaman och sedan det nya som riktiga efternamnet, men vi kunde inte göra det utan hennes biopappas samtycke (och han kan vi inte ens få tag på) så det fick blir omvänd ordning på mellannamn och efternamn.

  • Ons 15 jan 2014 19:52 #15

    I vårat fall är det inte jag som tyckte att min dotter ska heta som oss andra i familjen (jag, min nya man och hennes lillebror).
    Hon har själv sagt sedan något år tillbaka att hon vill heta sin mans efternamn också (redan innan vi pratade om att gifta oss). Jag tror att det började då hennes lillebror kom.
    Han heta mitt efternamn som mellannamn och sedan sin pappas som efternamn, och det var nog då hon också började prata om att få heta samma sak.
    Jag sa då till henne att hon inte kunde heta så förrän vi gift oss, att jag måste heta så innan hon kan få det efternamnet som mellannamn.

    Då hon blir tillräckligt stor ska vi börja processa för adoption.
    Hon bor med oss på heltid, för oss är det här en kärnfamilj.
    Och den dagen det går igenom får hon själv bestämma ordningen på mellannamn/ efternman om hon vill ha kvar båda.

    Min man har skrivit till henne i sitt testamente så att det inte ska vara orättvist mellan henne och hennes lillebror.
    Något som känns helt rätt och riktigt för min man, eftersom att han ser båda som sina barn.


    Det är en jobbig känsla att veta att om ngt händer mig, så är det mitt ex som dotter hamnar hos i första hand för att han är den biologiska pappan. Än fast han inte alls finns med i hennes liv...av egen fri vilja.
    Att veta att hon mister sin pappa (han som finns där i hennes liv), sin lillebror, mormor, morfar, mostrar, farmor o farfar (min mans föräldrar) farbror med familj, sitt hem, skola, kompisar...allt.
    Det går inte, så får det inte vara.
    Jag litar inte på att mitt testamente med önskan om att hon ska få stanna kvar där hon bor nu är tillräckligt giltigt.
    Och allt är ju en process så det tar säkert tid innan det blir klart att sånt ska gälla.
    Tills dess ska en främling som inte ens kan ta hand om sig själv ta hand om henne.
    Nä fy!
    Därför önskar och hoppas jag att en adoption blir möjlig i framtiden.

    Men det var väldigt ot!

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll