• Anonym (split­trad)
    Äldre 19 nov 12:33
    2483 visningar
    7 svar
    7
    2483

    Kär i två

    Detta med kärlek är svårt, jag är lycklig,förlovad med en man jag älskar högt! Vi förstår och känner varandra, stöttar varann och uppmanar varandra att utvecklas. I mångt och mycket har vi ett perfekt förhållandeMen som alltid i mitt liv finns det en skugga, jag älskar även en annan. Inte på samma sätt och det har inte varit otrohet, det är min bästa vän, insåg innan jag träffade min m2b att jag var kär i honom men på grund utav avstånd och att vi har 2 olika liv så slog jag det åt sidan. I somras kom han ner och vi umgicks och drack, under samtalet vi hade kom det fram att han innan kännt likadant, också vart kär i mig men båda insåg att det var dömt att misslyckad. Vi älskar varandra, men gör det på avstånd försöker intala mig att jag bara älskar honom som min bästa vän. Det känns bra gör vi låter inte det störa vår vänskap och intevheller min och min m2b relation. För det livet jag vill leva har jag valt rätt. Familjelivet, men nu på senare tid har jag kännt en tomhetvoch längtan efter något nytt. Inte ett förhållande utan något som är mitt, som bryter av min vardag. Under dessa stunder kan jag inte låta bli att tänka på min bästa vän och undra...tänk om. vill nog inte ha ut något av denna tråden, bara skriva av mig. För jag är kär, lycklig och förhoppningsfull, men något fattas och det tär på mig. .

  • Svar på tråden Kär i två
  • Anonym (Först­år)
    Äldre 19 nov 14:02
    #1

    Jag förstår lite hur du känner. Jag säger inte att du är i exakt samma sits men jag skriver av mig lite också.


     


    Jag trodde att jag hittat min stora kärlek i gymnasiet. Han var mitt allt och efter att en gemensam vän gick bort tragiskt så fanns inga tankar på att hitta någon annan. Allt var perfekt tills hans helgdrickande blev mer och mer förekommande. Det spårade innan vi ens hade körkort och han drack fre-lör varenda helg och ibland kom han aldrig hem på kvällen. Det säger en del om hans föräldrar... Han var otrogen några gånger men jag inbillade mig fortfarande att han var min stora kärlek och att det bara var en fas. Tills jag fick nog.


     


    Jag började då umgås med en kompis till min svåger (kan kalla honom för Emil) som var lite känd för att bara "knulla" runt för att ge igen lite på min otrogne "piece of shit"-expojkvän. Men när jag började umgås mer med Emil så upptäckte jag att han var jätte snäll och hade haft lite otur med tjejer som varit otrogna mot han och det var därför han var lite som han var. Men i alla fall så funkade det på min expojkvän och jag tog tillbaka honom, med lovord från honom att han skulle skärpa sig och att han aldrig skulle hitta någon bättre än mig. Hm bara på den kommentaren skulle jag egentligen slagit honom i huvudet men jag skyller på ung och dum. Hur som helst fick jag ångra det.


     


    Jag och expojkvännen flyttade till lägenhet och för att göra en lång historia kort därifrån så slutade han inte och jag blev ihop med Emil1 ½ år senare. Jag och Emil var i kontakt under tiden och han kämpade hela tiden för att jag skulle lämna min dåvarande kille för honom. Emil är för övrigt min m2b och vi bor i hus och är hur lyckliga som helst. Men det tog 1 ½ år för mig att släppa verkligheten att min expojkvän INTE var min stora kärlek.


     


    Det enda jag ångrar är att jag inte blev tillsammans med min m2b tidigare.

  • Bosse6
    Äldre 19 nov 18:25
    #2
    Anonym (splittrad) skrev 2013-11-19 12:33:08 följande:
    Detta med kärlek är svårt, jag är lycklig,förlovad med en man jag älskar högt! Vi förstår och känner varandra, stöttar varann och uppmanar varandra att utvecklas. I mångt och mycket har vi ett perfekt förhållandeMen som alltid i mitt liv finns det en skugga, jag älskar även en annan. Inte på samma sätt och det har inte varit otrohet, det är min bästa vän, insåg innan jag träffade min m2b att jag var kär i honom men på grund utav avstånd och att vi har 2 olika liv så slog jag det åt sidan. I somras kom han ner och vi umgicks och drack, under samtalet vi hade kom det fram att han innan kännt likadant, också vart kär i mig men båda insåg att det var dömt att misslyckad. Vi älskar varandra, men gör det på avstånd försöker intala mig att jag bara älskar honom som min bästa vän. Det känns bra gör vi låter inte det störa vår vänskap och intevheller min och min m2b relation. För det livet jag vill leva har jag valt rätt. Familjelivet, men nu på senare tid har jag kännt en tomhetvoch längtan efter något nytt. Inte ett förhållande utan något som är mitt, som bryter av min vardag. Under dessa stunder kan jag inte låta bli att tänka på min bästa vän och undra...tänk om. vill nog inte ha ut något av denna tråden, bara skriva av mig. För jag är kär, lycklig och förhoppningsfull, men något fattas och det tär på mig. .
    Den som är bäst i sängen ska du ta eller kolla hur förälden ser ut , vem är snyggast eller rikast ;)
  • Anonym (split­trad)
    Äldre 19 nov 19:25
    #3

    Har bara haft sex med min bäste vän när han var 18 och jag tog hans oskuld, inget att räkna med ;) Jag känner mig otacksam som har det perfekta med min m2b, som jag kännt lika länge som min bäste vän. Lär väl alltid alltid älska honom på håll. Vi två kommer det aldrig bli, men känslan att veta att han älskar mig tillbaka blir ibland för mkt iaf när livet går emot mig. Då undrar jag alltid vad som skulle kunna vara. Är lycklig över att ens ha han som vän...

  • Äldre 19 nov 20:42
    #4

    Jag tycker du ska fråga dig själv om du kan tänka dig att leva utan din fästman. För det är ju egentligen det valet du står inför, att antingen gifta dig med honom (och förhoppningsvis leva hela livet med honom) eller göra slut och satsa på den andre killen.

    Det är helt normalt att man tvekar och funderar på om man gör rätt val när man ska gifta sig. Och ja, alla förhållanden blir "rutin" och grå vardag efter ett tag. Då kan man lätt drömma sig in i en tillvaro med någon annan, men vad är det som säger att det förhållandet blir bättre än det man har nu? Givetvis ska man göra slut om man känner stor tvekan och faktiskt inte kan tänka sig att dela sitt liv med den person man lever med.

    Alla människor har ju sina negativa sidor också, och även om du gillar din bäste vän väldigt mycket, så har han garanterat också sidor som du skulle störa dig på efter ett tag tillsammans.

    En sak som kanske kan hjälpa dig är att skriva dagbok och där ösa ur dig alla tankar och känslor. Det hjälper ibland att sätta tankarna på pränt -- då får man perspektiv på saken på ett annat sätt än när tankarna snurrar.

  • stormh­elen
    Äldre 19 nov 23:50
    #5
    Kalaspinglan skrev 2013-11-19 20:42:12 följande:
    Jag tycker du ska fråga dig själv om du kan tänka dig att leva utan din fästman. För det är ju egentligen det valet du står inför, att antingen gifta dig med honom (och förhoppningsvis leva hela livet med honom) eller göra slut och satsa på den andre killen.

    Det är helt normalt att man tvekar och funderar på om man gör rätt val när man ska gifta sig. Och ja, alla förhållanden blir "rutin" och grå vardag efter ett tag. Då kan man lätt drömma sig in i en tillvaro med någon annan, men vad är det som säger att det förhållandet blir bättre än det man har nu? Givetvis ska man göra slut om man känner stor tvekan och faktiskt inte kan tänka sig att dela sitt liv med den person man lever med.

    Alla människor har ju sina negativa sidor också, och även om du gillar din bäste vän väldigt mycket, så har han garanterat också sidor som du skulle störa dig på efter ett tag tillsammans.

    En sak som kanske kan hjälpa dig är att skriva dagbok och där ösa ur dig alla tankar och känslor. Det hjälper ibland att sätta tankarna på pränt -- då får man perspektiv på saken på ett annat sätt än när tankarna snurrar.

    Bra svarat!


    Jag har funderat hela kvällen på vad tusan man ska ge för svar/råd/tips, men har inte kommit fram till något vettigr. Du lyckades få till det på ett bra sätt. Jag håller med Kalaspinglan om att den fråg du bör ställa dig är om din m2b är den rätta för dig eller inte (inte tvärt om).


     


    Att du är så osäker och har så starka känslor för ågon annan gör ju att röda flaggor visas. Om du väljer att gifta dig med din m2b kanske det är svårt (både för dig och din bästa vän) att fortsätta er vänskap? Den sårar ju er båda och defenetivt din m2b som förkänar att hans fästmö/fru ska älska bara honom helt och hållet.


    Det är inte riktigt rättvist mot någon av er tre.


    Vet din m2b om dina känslor för din bästavän?


    Det känns som det kan vara bra att du reder ut det här en gång för alla innan du går vidare med din m2b och blir hans fru.

  • Anonym (split­trad)
    Äldre 20 nov 09:15
    #6

    Tack för svaren. Jag vet att det är min m2b som jag vill leva med, det finns inga tvivel på det. Med min bästa vän finns ingen framtid med, det vet vi båda två. Och jag känner ju till hans negativa sidor också och det är inget som jag vill leva med. Min bästa vän är glad över att jag och min m2b ska gifta oss. Vi har en relation där vi verkligen gläds över den andres lycka, han kommer tom. Vara delaktig i vårt bröllop. Vi har alltid funnits vid varandras sida även när det har vart riktigt illa, och man ser ingen utväg. Jag har samma relation med min m2b nu. Och jag vet vad jag vill önskar bara att det fanns en knapp som man kunde stänga av känslorna med. Min m2b vet inte vad jag känner för min bäste vän och så vill jag ha det. Det är olika sorters kärlek om ni förstår vad jag menar.

  • Anonym (Ärlig tjej)
    Äldre 21 dec 19:54
    #7

    Jag förstår dig också. är väldans ung men var i en knepig situation. Hade kille i 1 och ett halv år, slutade vara kär och hade blivit kär i en kille i mitt plugg( vi kallar honom Anton) så var otrogen med honom mot mitt x. Jag var skit kär men nysingel så jag strulade med andra när jag var ute, tror jag gjorde det för att få uppmärksamhet av Anton och se om han ville ha mig eller inte för han var svår. Mycket ångest i den killen, mycket alkohol och cigg, mycket familje drama med cancer och självmordsförsök så han är otroligt skör och svår att nå. Jag har aldrig känt för någon som jag gjorde för honom, aldrigt varit så pirrig i magen, så desperat att få se någon, kunde ta omvägar bara för att hoppas att jag skulle stöta på honom. Han gjorde mig galen. Han frågade aldrig om vi skulle ses, skrev sällan och släppte inte in mig i sin familj, han var inte som vanliga killar som uppvaktar tjejer, han visste inte hur man skulle behandla folk och han ville inte ligga med mig, han var väldigt osäker å jag har haft en del sex så tror han hade mycket prestationsångest men jag tyckte detta var jobbigt, ville så ha honom å tjatade haha xd Efterett tag fick jag nog, ja försökte styra upp hans liv å hjälpa honom men tror han såg mig som rätt jobbig då så jag sa typ hejdå. Började då dejta min nuvarande pojkvän Joel. Jag träffade Anton samtidigt som jag hade börjat dejta Joel för jag kunde inte släppa Anton, såfort han kunde ses så sprang jag dit. Efter ett tag blev det mer seriöst med Joel så jag sa till Anton att vi ej kunde kyssas mer för hade kille. Har tänkt på Anton flera gånger i veckan sen dess, får sånt pirr i magen av honom, jag känner verkligen hur jag skulle dö för honom alla dar i veckan. Varje gång på fyllan har jag skrivit till Anton och sagt vad jag känner för honom, han är rätt bra då å säger att jag har kille å att ja måste komma över honom. Det är fortfarande skit. Jag älskar min nuvarande kille men Anton kommer alltid vara min m2b. Jag kommer alltid att hoppas på honom, det är över nu men jag hoppas innerligt att han ändras någon dag, att vi börjar dejta och att det blir vi. han är min drömkille och gifta sig med honom skulle vara himmlen. Han är min galna kärlek jag aldrig glömmer, att vara otrogen var fan det bästa jag gjort. 
    Man är inte mer än människa 

Svar på tråden Kär i två
Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.