Ska jag kämpa eller inte?

Menar han att det hade varit bättre att skriva det från en mail som du inte ar tillgång til? 
Nej, efter att ha läst alla inlägg så låter han tyvärr inte som någon som är värd att kämpa för..  

Vad vill du själv?

Jag har tänkt mycket fram och tillbaka i natt. Är det en "oskyldig" flört så kan vi nog ändå gå vidare. Jag vill inte kasta bort alla våra år tillsammans pga. en ev. "oskyldig" flört. Men är det allvar? Ja, då måste vi nog avsluta vårt förhållande.

Skulle tala med mina föräldrar om detta idag. men jag vet inte hur jag skall säga.
Jag anar att de blir väldigt upprörda, vilket känns jobbigt.

Som tur är så har vi inte köpt något till bröllopet än. Och vi har inte berättat för någon direkt att vi skall gifta oss. Jag har sagt det till 2 stycken bara. Så det känns bra att inte hela "världen" vet det. Utifall det inte blir något bröllop.

Förresten, vad är det för "vänner" som har sex med din pojkvän? Jag tycker det låter som du umgås med folk som utnyttjar dig.

Ja, Sofie R de utnyttjar nog mig lite ibland.

Jag har nu pratat med mina föräldrar. Min mamma blev vansinnig som jag trodde. Hon ville ringa och skällaut min fästman. Men jag sa att jag kan prata med honom själv. Min mamma ville att jag skulle ställa ett ultimatum. Att han skall välja mellan henne och mig. Min pappa blev chockad. Jag får prata med han helt enkelt.

Det är inte ok! Och som jag skrev i ett tidigare i lägg, du måste ha respekt för dig själv! Umgås inte med folk som inte respekterar dig. Försök hitta vänner som får dig att växa som människa och bygg på ditt självförtroende. Träffa en kille som tar dig för den du är. Som accepterar att du inte vill ha sex än, och framförallt, en som inte ligger med dina vänner.

Hade jag sett att min sambo skriva så här med en tjej (särskilt med puss och kram, duscha tillsammans och så vidare) hade jag gjort slut. Om han kan överväga att ligga med någon annan betyder det att den första gränsen redan är bruten, och om han skriver med någon om att göra det är ännu en gräns korsad. 

Det spelar ingen roll om du är sjuk, intellektuellt handikappad eller något annat. Den du ska dela livet med ska respektera dig och älska dig precis som du är och kunna anpassa sig efter dina behov. Att du inte ville ha sex kan ju inte ha kommit som en chock för honom efter ni varit ihop ett tag? Det borde han ha varit medveten om, och om det hade blivit för jobbigt så hade han kunnat säga att ert förhållande inte fungerade för honom. Sex är en stor del av en kärleksrelation, men det går att leva utan. 

Om du bestämmer dig för att lämna din fästman som brutit ditt förtroende och betett sig illa, bestäm dig för att inte nöja dig. Du ska ha precis allt det du är värd. Din man ska ha samma respekt för dig som du har för dig själv. Låt dig inte trampas på.

Jag blir så ledsen när jag läser det här. Och upprörd!

Jag är en otroligt känslosam människa och skulle aldrig från första början kunna gå med på att min sambo och jag hade ett öppet förhållande, så redan där blir detta svårt att sätta sig in i. Han är min, jag vill vara med honom och bara med honom och jag vill att han ska vara med mig och bara mig. Vill han ha någon annan så skulle inte jag längre vilja ha honom.

Men okej, du gick med på att han fick vara med andra för att du själv inte ville. Detta är BARA okej om du verkligen känner att det är lugnt, inte för att du känner dig tvingad för pressen av att du själv vill vänta. Han måste respektera dig och dina känslor, tankar och åsikter. Att säga att "antingen har vi sex eller så måste jag få ligga med andra" är INTE en okej anledning. Vill man vänta för att det känns rätt måste du hitta någon som accepterar det och vill vänta med dig. (För jag fick känslan av att det var därför du tillät honom ligga med andra, inte för att du egentligen tyckte det var okej..).
Sen är det fruktansvärt att han väljer att ha sex med dina kompisar av alla människor man kan välja på. Det är sjukt att du är tillsammans med en kille men att han ligger med dina vänner (och att dina vänner går med på detta.. det känns inte okej från varken honom eller från dem!!!)

 Jag kan också tycka det är okej att min sambo har både tjej- och killkompisar och att han vill umgås med dem. DÄREMOT hade min sambo då vi träffades en väldigt nära tjejkompis (som även var min kompis, det var genom henne vi träffades) som han umgicks med ganska intensivt. Tillslut tröttnade jag. Och då visste jag att de inte hade gjort något. Men jag tyckte det var fel att de såg på film ihop på fredagkvällen och jag satt ensam. Visst kunde de umgås, men jag fick lite känningar av att hon ville mer, eller att hon framförallt inte ville att hans och min relation skulle vara djupare än hans och hennes. HURSOM. Jag bet ihop men så fort vi var tillsammans på riktigt fick han välja. Jag klarade inte av att han hade det förhållandet med henne så jag sa att han fick ta ett steg tillbaka i deras vänskapsrelation eller ett steg tillbaka i vår så vår bara blev en vänskapsrelation. Men jag kan ändå tycka det är okej att han har tjejkompisar, men jag vill vara den han har filmkvällmed /går ut och äter med/ går på bio med. Och bara för att jag inte skulle vilja göra något av det någon kväll, eller för all framtid, t.ex. duscha ihop, så ger det inte honom rätt att gå och göra det med närmsta andra person för att han vill göra det. Det enda det ger honom rätt till är att diskutera det om han ser det som ett problem och så får vi tillsammans hitta en lösning på problemet. Antingen får han låta bli, eller så får jag ställa upp om jag känner mig bekväm med det och löser man inte det så får man ju komma fram till att det inte funkar. Man kan inte tvinga till sig något den andra inte känner sig bekväm med. 

Jag vet hur skönt det känns "att ha någon" att ha träffat någon och inte behöva ha den gnagande "kommer-vara-själv-för-alltid"känslan inom sig. Men när sådana här grejer kommer fram så tror jag nog det är bättre att vara själv än att känna sig sviken och att inte lita på den man tänkte spendera sitt liv med, för det blir ganska ensamt i längden det med!

Förlåt för mycket text men kände att jag hade mycket att relfektera över om detta! Hoppas att det löser sig hur det än blir, jag håller tummarna för att du tar ett beslut som känns rätt för dig och att du mår bra av ditt beslut!

Styrkekramar!