Hur firar ni jul? Egna jultraditioner?

Min blivande har jobbat alla jular vi varit tillsammans hittills, så jag har firat med min familj. Det här blir vår första jul tillsammans och vi har ännu inte pratat om hur vi ska göra, men eftersom våra föräldrar har minsta halva landet emellan sig så blir det bara hos ena föräldraparet. Blir väl varannan-jul-visan. Något eget hem att bjuda hem folk till har vi inte än.

Med min familj brukar julen se ut såhär:
-Pepparkaksbak med annan familj nån gång veckan före
-Julgranspynt 23:e, eller på julaftons förmiddag om vi är sena
-Julmiddag med traditonell mat.
-Kalle Anka (utom för mamma som hellre går på promenad)
-Spela och sjunga julsånger
-Läsning av julevangeliet (för att bli påmind om varför vi firar jul, det är centralt för oss eftersom vi är troende)
-Julklappsutdelning. Min syrra och jag har alltid turats om mellan att vara tomte och nisse. Tomten sitter vid granen och läser på paketen, nissen delar ut.
-"tomtegröt"
-Midnattsmässa (Bra alternativ till julotta för oss morgontrötta )
Ungefär så. Helmysigt brukar det vara i alla fall

Ja just det, och på annandag jul åker vi alltid till farmor! Hela pappas släkt. Äter gott och umgås. Och sen till mormor några dagar om vi inte firat jul på samma ställe.

En relativt ny tradition (några år) är att grannen brukar fira jul med oss. Han är annars ensam. Ibland firar vi med farmor eller mormor när det är "vår tur", de har 5 resp 4 barn att turas om med.

Vi firar jul var och en på sitt håll. Eller jul och jul... Min sambo firar inte jul och tycker inte att det är något speciellt, medan julen är otroligt viktig för min familj. Mina föräldrar bor 18 mil härifrån så det blir en lite lagom resa. Jag skulle gärna fira jul ihop med min sambo, men än så länge firar vi på varsitt håll. Vi har dock lie minijul ändå med skinka och glöggmys.

I år blir det en tråkig jul....

Mina morföräldrar har gått bort under året, en av mina bröder ska jobba hela julen, min mans morbror är sjuk och orkar inte fira jul och min mans kusiner ska fira med sina fruars familjer.... Det blir alltså en jul med ett fåtal vuxna och utan barn och "gamlingar".

Det är såååå trist

Det låter kanske konstigt, men vi brukar fira med våra "gamla kärnfamiljer". Så jag är med mina föräldrar och syskon, han är med sina. Vi sover tillsammans på kvällen, men själva dagen firar vi för sig. Vi har gjort så de senaste.. vad blir det? Sju jularna? Och för oss funkar det kanon. Vi får det bästa av allt! När det blir aktuellt med barn får vi se hur vi gör. För min del tycker jag att vi ska fira själva då, men vi får väl se. Turligt nog bor vi nära båda föräldrapar, så det är inget trauma att åka emellan.

Gun, det fungerar inte att fira så när det finns barn och särkullsbarn med i bilden...

Åker jag hem till mina föräldrar (som umgås numera), så skulle svärföräldrarna aldrig se vårt barn på julen. Maken har sina särkullsbarn med sig varannat år och det kan bli jobbigt med 3 barn och vara ensam. Visst kan han ta sina barn ett år och vårt barn andra året, men vi träffas då inte över julen ALLS eftersom julfirandet börjar den 23:e , i hans familj, och håller på till den 26:e.

Hur vi än gör på jul så skulle det då vara 52 mil mellan oss...

Jag la av med jul för... sex år sen är det ja. Nåt jag verkligen rekommenderar.

Killen åker till sina föräldrar, dit han väl får ta med våra barn när vi har såna.

Vi ska för första gången fira jul hemma, bara maken och jag och våra två katter. Det kan bli urtråkigt och jättetrist.. ..och alldeles, alldeles underbart!

Jag är skilsmässobarn och har alltid hattat runt på julen och inte blev det bättre sedan jag träffade min man. Nu hattar vi inte runt bara i norra Stor-Stockholm utan i norra Europa. London, Stockholm, Leeds, Belfast... Det ska faktiskt bli riktigt skönt att vara hemma och ta det lugnt.

Men vi är som barn båda två så det blir Kalle Anka, skinka och julklappar på julafton och sedan julstrumpa och kalkon på juldagen. Och självklart har vi riktig gran, en stor en som tar så mycket plats att man måste dra in magen för att komma in i vardagsrummet, men vad gör det? Jag älskar jul!

Vi är varannat år firare. Om vi firar jul med min familj så åker vi dit (30 mil) så långt innan vi kan. Där firas en lugn jul med bara vuxna och vi äter, myser, umgås och självklart finns det paket. Men vi har infört en begränsning på 30 kr till varje person, annars så känns det som om vi bara byter pengar. När vi blivit mätta på min familj åker vi hemåt igen, brukar bli på annandagen för att någongång i mellandagarna fira jul med min mans närmaste familj. Dessutom äter de julmiddag med min svärmors syster med barn och barnbarn och då brukar vi vara upp emot en 30 personer. Jättekul.

Eftersom min mans föräldrar bor utomlands så är de jular vi firar med dem oftast förlagda hos dem eller i annat varmt land i närheten (Sydostasien). Det blir mycket annorlunda men vi släpar glatt med oss skinka, rödbetssallad, korv och alla andra viktiga tillbehör. Det enda som inte blir av de jularna är Kalle Anka.

En till som längtar jättemycket till julen som i år firas i Thailand.

Jag och min sambo firar hemma hos oss, och mina föräldrar och syskon kommer förbi och äter julmiddag alt fikar, det beror på. Det tar inte så många timmar, men jag tycker det är skönt. Sedan kan man själv mysa när de har åkt.

I början av vårt förhållande, firade min sambo med sin familj, men sedan bytte han och började fira med oss. Till stor del pga att han slipper åka iväg, samt att hans familj firar jul med hela släkten och ganska länge också.

Jag känner att hans föräldrar inte är nöjda med upplägget. Det är ju pga mig som han väljer bort dem på jul. De frågar varje år om vi ska följa med på deras julfirande, men jag har sagt till min sambo att sålänge mina föräldrar bor i närheten, så vill jag fira med dem. Dessutom får han mer än gärna fira med sin familj, det nuvarande upplägget är ju helt frivilligt från hans sida. Dessutom, om jag måste välja mellan fira med hans släkt och att fira själv, så tar jag det sistnämnda. Jag tycker att hans hysteriska släkt, förstör lite av julfriden (tack och lov, att jag är anonym här).

Är det ingen mer än jag, som har en "konflikt" angående julfirandet?

Vi ska för första gången fira jul tillsammans. ÅÅÅÅÅ, jag längtar dit. Först ska vi vara med min mamma och sedan min killes släkt. Det gör mig inget att behöva åka lite bil där emellan....

Vi har aldrig firat jul ihop och kommer inte att göra inom en överskådlig framtid heller.
Vi har båda ställen att fira på som betyder mycket för oss så vi brukar ses efter mellandagarna igen och fira nyår ihop.

Längtar!!! Snart får man baka lussekatter!

/Liina

TeaSpoon: Nej, det fattar jag väl såklart att det inte gör. Därför skrev jag ju att vi får tänka annorlunda när vi får barn. Och mitt inlägg var inte avsett som en allmän rekommendation om hur folk bör fira jul.

Hm. Jag vet inte hur det ska bli i år.

Förra året, som var vår första jul tillsammans, åkte vi först till hans släkts jullunch. Sedan försvann jag iväg till min släkts firande medan han åkte hem med sina föräldrar och firade där.

I min familj börjar först med fika vid två, sedan Kalle Anka med glögg och efter det åker några (vi är ca 10 pers) iväg till kyrkogården medan resten fixar det sista med maten och snackar skit. Vid sex, halvsju är det middag och ungefär tre timmar senare reser vi oss upp och flyttar till vardagsrummet där det är julklappsutdelning. Vi är bara vuxna, men vi ger varandra mycket klappar (inte dyra men många är mottot! ). Kaffe sedan och sist frukt, nötter och läsk. Mamma och jag försvinner hem vid ett, ungefär.

I år skulle jag gärna vilja att han följde med mig till min moster & morbror, för det känns som om det är sista chansen att visa hur julen går till hos oss. Hans familj verkar inte göra något speciellt, förra året åt de typ vanlig middag med julmat, drack lite glögg och gick och lade sig vid elva!

Inte underligt att jag älskar julen medan han tycker den inte är något speciellt... När vi får barn sedan kommer vi få ha julen hos oss -- det funkar inte på något annat sätt -- och jag känner redan att jag kommer sakna alla människor och roligheter.

Fånigt, men så är jag en julgalning också!