Hur många tärnor/marsalkar/näbbar har ni i brudföljet?

Vi hade en brudnäbb - vår dotter (och viktigaste personen). Hon var vid bröllopet ca 4,5år gammal. Vi var lite osäkra på hur hon skulle klara av att gå in i kyrkan inför alla osv, men hon stegade på in i kyrkan som om hon hade gjort det tusen gånger. Hon var jätteduktig! För oss var det självklart att hon skulle vara en del i bröllopet, eftersom vi resonerade som så att det var inte bara jag och maken som blev fru och man, utan hela vår lilla familj med dottern inräknad, blev ännu mer en sammansvetsad familj. Hon skötte sig fin fint under hela vigseln (ca 40min) och gick mellan mig och maken och våra två tärnor. Störde inte alls. Hon var en stor del under planeringen av bröllopet också och var nog den som kom med mest input på saker och ting :) Vår dotter var med under middagen också och åkte efter vi hade ätit bröllopstårtan (vid 22-22.30) hem med sin farmor och farfar.

Och till tärnorna, vi hade två sådana. Den ena var min lillasyster (22år vid bröllopet) och den andra var makens lillasyster (19år vid bröllopet) och det var för oss ett självklart val. Våra systrar är oerhört viktiga för oss och en stor del i våra liv. Min syster var också något av ett bollplank under planeringen och hon hjälpte även till på själva bröllopsdagen med diverse. När det gäller valet av deras kläder, så fick dom givetvis vara med och tycka till, men jag hade sista ordet. Därmed betalade också vi för deras kläder. Jag sa att dom skulle ha klänningen på sig under vigseln och fotograferingen och efter det, då fick dom byta om till vad dom ville inför middag/fest. Dom hade tid på sig att göra det. Ingen av dom valde dock att göra det, för dom trivdes bra i klänningen och ville gärna att det skulle synas att dom var tärnor ;) Även om alla hade vetat det ändå. Vi köpte även bolero, skor, hårspänne, armband och buketter till tärnorna. Min syster var den som höll min bukett och hon läste även ett bibelord i kyrkan.

Marskalker, även såna hade vi, hela fyra stycken. Och alla fyra är goda vänner, bästa vänner, till min make. Även bra vänner till mig. En av marskalkerna har han känt sedan han var liten, två andra lärde han känna mer i högstadiet och den fjärde i gymnasiet då dom gick i samma klass och delade lägenhet. Det var aldrig några tveksamheter kring vilka som skulle tillfrågas, alla fyra var självklara. Gällande deras klädsel, så önskade vi att dom skulle ha kostym, gärna en mörk, men eftersom vi inte skulle ha råd att köpa det åt dom, så var det ingen krav. Alla hade dock, eller ordnade, en svart kostym och vi betalade för likadana skor åt alla (svarta converse) samt likadana slipsar och corsager. En av marskalkerna hade våra ringar och en annan läste ett bibelord.

Toastmaster/madame, är kanske inget du frågade efter i den här tråden, men en av marskalker var även toastmaster och hans syster (som är samålder med mig, och som vi också umgås med) var toastmadame. Vi hade inte kunnat tänka oss ett bättre "par", då båda är väldigt trevliga, sociala och utåtriktade och speciellt toastmadame är en sådan som har stenkoll och skinn på näsan. Toastmadame höll i brudskålen.

Kyrkvärd, kan man väl säga att toastmadame var, med hjälp av sin sambo. Dom delade ut vigselprogram, såpbubblor och hälsade gästerna välkomna och visade dom till sin plats. Jätteduktiga :)