Bjuda vän som slutat höra av sig?

Såg just oxå att hon tagit bort mig som vän på facebook 

Det är ju bara du som kan svara på om du vill bjuda in dom. Tycker du om dom? Jag tänker att om hennes man är som en halvbror för dig, så kanske du vill ha honom där? Och ifall du inte är sur på henne, så kanske du skulle vilja ha henne där också?

Om hon sedan är så långsint att hon är sur och arg på dig, så kan ju hon välja att inte komma. Då är det dock hon som valt det och du har åtminstone sträckt ut en hand.

Har du hört av dig till henne? Ringt? Skicka sms, skrivit på facebook osv?

Har du bott i den andra staden förut, eller bara under dessa 3 månader när ni var separerade? Jag tänker att om det inte var längre än den perioden, så kanske dom känner att du bara tillfälligt kom i deras liv och att du numera är tillbaka i ditt "riktiga" liv. Vissa människor är bara korta stunder i våra liv. Och samma sak där, hör du av dig ofta till dom?

Jag säger likadant som daniiel; vill du ha dem där?
Det är ju den enda anledningen till att bjuda någon; att man vill dela den här dagen med dem.
Ibland glider man isär men då kan just ett bröllop vara ett ypperligt tillfälle att sträcka ut en hand och välkomna personen in i sitt liv igen, men ett bröllop kan också vara ett ypperligt tillfälle att bryta kontakten mer permanent.

Jag är av åsikten att en "icke-inbjudan" är ett mycket större ställningstagande än att bjuda in någon, eftersom man väljer bort någon och därmed markerar dem som någon utanför ens närmsta krets. Så för de här personerna som befinner sig i "gränslandet" så tycker jag man ska fundera på vad man innerst inne vill ha för relation till dem.

Jag hade t.ex. en vän som jag förr stod väldigt nära men som jag inte haft någon egentlig kontakt med de senast 3-4 åren. Nu när vi skulle bjuda in till vårt bröllop ville jag först inte bjuda henne eftersom vi inte hade någon kontakt längre. Men efter att ha gått i några veckor och känt efter insåg ju att vi bara glidit isär, att vi inte är ovänner eller att jag på något sätt egentligen vill utesluta henne ur mitt liv utan snarare skulle tycka det var kul att träffa henne igen. Därför valde vi att bjuda in henne ändå, fast vi inte har hörts på flera år, för jag ville inte utesluta henne.  
 

Det första jag får upp i huvudet är att du skriver att DE inte har hört av sig sedan du flyttade. Men har du försökt nå dem själv? Om inte, så ligger det väl på ditt ansvar också att hålla kontakten. Om du försökte hålla kontakten, men de inte har svarat så är det en annan sak. 

I övrigt så håller jag med de båda tidigare om att du måste bestämma själv om du faktiskt VILL ha dem där? 

Först i början när jag hade flyttat tillbaka hade jag ingen kontakt med nån, förutom min närmaste vän o familj i min nuvarande stad. Sen hörde jag av mig till henne via fb eftersom min telefon sa upp sig. Men fick ingen respons, varken via chat eller gilla eller nåt o det var nån av hennes statusar jag kommenterade (en snäll o vänlig kommentar bör tilläggas), men den tog hon bort. Bara min, av 19 kommentarer. 
Jag har inte gjort henne ett skit. och det är inte heller första gången hon bara stänger mig ute när jag inte gjort nåt o om jag gjort nåt har jag fått gissa mig till det o då har det kunnat vara en skitsak som att hon bjudit på pizza en gång mer än mig.

Jag har bott i den staden en gång förut, för många år sen o det var då jag lärde känna henne. Men fast vi haft långt avstånd har vi träffats frekvent o alltid varit tajta. Men nu vete fan vad som tagit åt henne. O på nåt sätt har hon lyckats vända en annan nära kompis emot mig. Den kompisen är en gemensam vän o denne vän hjälpte jag när hon blev hemlös, då fick hon ställa alla sina saker hos mig, bodde periodvis hos mig, o hon har också tagit bort mig från fb.

Facebook är nog det största dagis/högstadie man kan hitta! Det är den värsta form av mobbningsanstalt som finns. Folk hängs ut till höger o vänster, vänner fryses ut utan att man får veta varför. Usch, jag hatar att vara oense med folk, det ger mig ångest.

Och ja, klart jag vill ha henne där. Jag vill inte vara osams med henne, men jag gillar inte heller att bli utfryst och få ha dåligt samvete för nåt jag inte gjort. Ska jag krypa till korset för nåt jag inte gjort?  

Hon verkar ärligt talat inte vara en så stabil och trevlig person... Du får fundera på om det är en så stor förlust att inte ha henne i ditt liv, med tanke på er historia som du beskriver. Energitjuv?
Om Facebook är som ett högstadie om man är över 17 år tycker jag man ska rensa ordentligt i sin "vän"lista. Stört och omoget beteende, gör dig av med folk som inte kan bete sig som vuxna människor med vett. 

Jag tycker att du ska bjuda henne och hennes man. Du är uppenbarligen fäst vid dem och blir ledsen när du tänker på att hon valt bort dig som vän, om än tillfälligt.
Om du bjuder dem och de väljer att inte komma, då är det deras val. Du har gjort det du kan, varit den "stora" i detta och öppnat din famn, så att säga.

Min bästa vän från gymnasieåren och upp till 25-årsåldern, som var tärna på mitt bröllop och gudmor till mitt första barn, valde bort mig. Hon fick inbjudningar till både mina och mitt barns födelsedagskalas (när han fyllde både 1 och 2 år, hon var ju ändå gudmor trots allt) men jag har i efterhand fått höra av en annan kompis att hon valt att inte ens svara på inbjudningarna. Det gjorde ont, men det är som det är. Jag kan inte ändra på henne och det är hennes förlust (som jag ser det) att hon inte får vara med när min härliga, roliga son växer upp. Hon flyttade till annan ort och gav mig inte nya adressen. 

Nu låter jag som en gammal tant, men jag har lärt mig i livet att människor, precis som daniiel skriver, kommer och går i ens liv. De man tror kommer finnas där för alltid försvinner och andra kommer istället. Men jag tycker ändå du ska bjuda din vän och henner man, du tycker ju om dem och du skulle vilja att de delar din dag.

Ja, stundom kan hon vara en riktig energitjuv. Fast jag måste (och vill) ha henne i mitt liv, då hennes man är släkt med min sons pappa (ej min sambo) och vi har många gemensamma intressen, så vi kommer mötas hur eller hur. 
Men som sagt, det är jobbigt att alltid vara skurken, fast man inte gör nåt fel. Man måste alltid tänka sig för vad och hur man säger nåt. Hon har diagnos på nån störning som gör att hon har svårt att relatera till andras känslor och det är asjobbigt.  
Jag är en bra bit över 17 så ja, det här är ett så barnsligt beteende tycker jag. Då kunde hon väl meddelat mig om att hon är sur på mig och varför, istället för att leka fjortis. Måste tydligen rensa i vän-listan, finns flera som behöver bort. 
Det här är en anledning till att jag faktiskt väljer att inte ha så många kvinnliga vänner, de är fan så mycket enklare med manliga vänner.