Inlägg från: Anonym (sårad) |Visa alla inlägg
  • Anonym (sårad)

    Bjuda vän som slutat höra av sig?

    Min sambo och jag separerade en kortare tid (ca 3 mån), pga psykisk ohälsa hos mig. Jag flyttade till annan ort och han bodde kvar i stan.
    Men under separationstiden pratade jag mycket med en av mina bästa vänner sen flera år. Vi kan kalla henne Svea. Vi har stöttat varann genom mycket glädje och tårar. Svea och jag pratade mycket om mina känslor eller icke känslor för min sambo. Hennes man och jag är uppväxta tillsammans, så han är som en halvbror för mig. 
    Så till slut erkände för mig själv att det var min sambo jag vill vara med, dela livet med. Innan allt det här trodde jag inte på att hitta "den rätte" och sånt där, det fanns bara på film. Men nu vet jag. Vi har hittat tillbaka till varann, kärare och starkare än nånsin.
    Men ända sen jag beslöt mig för att flytta tillbaka, har det varit tyst från henne inte ett samtal, inte ett mess, inte nån som helst tecken på facebook. Hon blev sur på mig av flera anledningar, men ingen av dom berörde egentligen henne. (jag vill inte gå in på anledningarna). Hon kan tyvärr vara så här. Bryta kontakten för att hon blivit jättesur över nåt som inte är så stort. o sen kan hon inte bryta ner muren. Jag pratade i timtal varje dag med henne innan jag bestämde mig, för jag mådde så jäkla dåligt, grät o hade ångest för jag visste att en hel del folk skulle ge mig skit för att jag skulle gå tillbaka till min sambo.

    Sambon och jag var på deras bröllop förra året, jag var hennes högra hand, bröllopsfotograf, stylade hennes systrar, körde brudföljet, var värdinna på festen, städade lokalen, m.m.

    Så jag undrar nu: ska jag bjuda henne och hennes man på vårt bröllop? Ingen av de som var mina "vänner" i den andra staden, har hört av sig sen jag flyttade tillbaka. Jag måste vara ett monster som är ärlig mot mig själv... 

  • Svar på tråden Bjuda vän som slutat höra av sig?
  • Anonym (sårad)

    Såg just oxå att hon tagit bort mig som vän på facebook Gråter

  • Anonym (sårad)

    Först i början när jag hade flyttat tillbaka hade jag ingen kontakt med nån, förutom min närmaste vän o familj i min nuvarande stad. Sen hörde jag av mig till henne via fb eftersom min telefon sa upp sig. Men fick ingen respons, varken via chat eller gilla eller nåt o det var nån av hennes statusar jag kommenterade (en snäll o vänlig kommentar bör tilläggas), men den tog hon bort. Bara min, av 19 kommentarer. 
    Jag har inte gjort henne ett skit. och det är inte heller första gången hon bara stänger mig ute när jag inte gjort nåt o om jag gjort nåt har jag fått gissa mig till det o då har det kunnat vara en skitsak som att hon bjudit på pizza en gång mer än mig.

    Jag har bott i den staden en gång förut, för många år sen o det var då jag lärde känna henne. Men fast vi haft långt avstånd har vi träffats frekvent o alltid varit tajta. Men nu vete fan vad som tagit åt henne. O på nåt sätt har hon lyckats vända en annan nära kompis emot mig. Den kompisen är en gemensam vän o denne vän hjälpte jag när hon blev hemlös, då fick hon ställa alla sina saker hos mig, bodde periodvis hos mig, o hon har också tagit bort mig från fb.

    Facebook är nog det största dagis/högstadie man kan hitta! Det är den värsta form av mobbningsanstalt som finns. Folk hängs ut till höger o vänster, vänner fryses ut utan att man får veta varför. Usch, jag hatar att vara oense med folk, det ger mig ångest.

    Och ja, klart jag vill ha henne där. Jag vill inte vara osams med henne, men jag gillar inte heller att bli utfryst och få ha dåligt samvete för nåt jag inte gjort. Ska jag krypa till korset för nåt jag inte gjort?  

  • Anonym (sårad)
    Red Lion skrev 2013-06-03 20:27:36 följande:
    Hon verkar ärligt talat inte vara en så stabil och trevlig person... Du får fundera på om det är en så stor förlust att inte ha henne i ditt liv, med tanke på er historia som du beskriver. Energitjuv?
    Om Facebook är som ett högstadie om man är över 17 år tycker jag man ska rensa ordentligt i sin "vän"lista. Stört och omoget beteende, gör dig av med folk som inte kan bete sig som vuxna människor med vett. 
    Ja, stundom kan hon vara en riktig energitjuv. Fast jag måste (och vill) ha henne i mitt liv, då hennes man är släkt med min sons pappa (ej min sambo) och vi har många gemensamma intressen, så vi kommer mötas hur eller hur. 
    Men som sagt, det är jobbigt att alltid vara skurken, fast man inte gör nåt fel. Man måste alltid tänka sig för vad och hur man säger nåt. Hon har diagnos på nån störning som gör att hon har svårt att relatera till andras känslor och det är asjobbigt.  
    Jag är en bra bit över 17 så ja, det här är ett så barnsligt beteende tycker jag. Då kunde hon väl meddelat mig om att hon är sur på mig och varför, istället för att leka fjortis. Måste tydligen rensa i vän-listan, finns flera som behöver bort. 
    Det här är en anledning till att jag faktiskt väljer att inte ha så många kvinnliga vänner, de är fan så mycket enklare med manliga vänner. 
Svar på tråden Bjuda vän som slutat höra av sig?