• daniiel

    Hur tacklar ni sura miner gällande gästlistan?

    Okej, nu kanske inte det här är vad du vill höra, alls, men jag tänker säga det ändå och jag menar inget illa med det.

    För det första, att ingen/inte så många gratulerat eller tackat för inbjudan är inget konstigt. Vissa gör så, men majoriteten oftast inte. Det är inget konstigt och jag tycker inte att du/ni ska tolka så mkt in i det. Man får en inbjudan, man blir glad, man lägger undan den och förhoppningsvis kommer man ihåg att svara i tid ;) Livet går vidare så att säga, tiden tickar på. Det är inte så att man måste tacka för en inbjudan och att man inte gör det, betyder inte att man inte blir glad över den.

    För det andra, så tycker jag det är konstigt med människor som tar på sig att konstatera hur etablerade andra par är. Jag har en bekant som varit tillsammans med sin partner i över 10år, dom är särbos, inte förlovade och inte gifta. Är inte dom ett etablerat par? Har en annan bekant som just förlovat sig och flyttat ihop med sin partner, efter dom känt varandra i ca 2 månader. Är dom ett mer etablerat par pga det? Nej, låt paren själva avgöra hur seriöst deras förhållande är och hur etablerade dom är.

    För det tredje, så säger ju faktiskt etiketten att man bjuder in par tillsammans och om paren nu anser sig vara etablerade, och ni vet om att dom har en partner, så är det väl inte så konstigt om dom ifrågasätter varför inte deras partner räknas och blir inbjuden? Ni markera ju rätt tydligt att ni inte tror på och erkänner deras förhållanden och att ni inte är intresserade av att lära känna deras partners. Det är väl klart att någon sådant kan svida lite, där tycker jag faktist att ni bör ha lite förståelse och försöka se det ur deras perspektiv lite.

    Med det sagt, så är det givetvis så att ni har all rätt att bjuda in, eller inte bjuda in, vem ni vill. Däremot så tycker jag att ni som sagt då också måste ha i åtanke att alla kanske inte delar er syn och förstår hur ni resonerar. Ni kan då antingen ta det till er och ändra er, eller så kan ni stå på er och försöka ignorera alla sura miner.


  • daniiel
    Anonym ((ledsen)) skrev 2013-04-23 13:53:38 följande:
    Daniiel - jag kan nog tycka att du går lite väl hårt åt mig och jag hoppas att det beror på att du missuppfattat mig. Jag skriver från mobilen nu så jag måste tyvärr vara lite kortfattad... Jag drog mig för att skriva "etablerade par" eftersom jag förstod att någon skulle hugga på det. Med det menade jag inte att jag inte tror på dom som par och det är knappast det uttrycket jag använt när jag gång på gång fått förklara varför hon inte är bjuden. Det jag menar är att hon inte är en självklar person i familjen. Hon är alltså ingen vi träffar på högtider, födelsedagar osv. Vi har endast träffat henne totalt 3 gånger. Och om vi skulle bjuda henne så skulle vi såklart bjuda kusinens syskons respektive (de är 14 och 19 år gamla med pojkvänner) för de är väl lika mycket par som alla andra? Vi har som sagt ett begränsat antal platser och hur skulle vi ha gjort menar du? Jag förstår inte riktigt? Ska man planera ett bröllop utifrån att man "måste" bjuda folk man inte känner? Jag tycker att det låter lite märkligt måste jag säga.
    Som jag skrev, så menar jag inget illa, men när par skriver att gäster reagerar med tex sura miner över att brudparet frångått vanlig etikett och hur det brukar gå till, så tycker jag att det är bra om brudparet är medvetna om det och på så sätt kanske kan förstå om inte alla delar deras tanke om att "Det är vårat bröllop och vi gör som vi vill!".

    Jag menar bara att man ska vara medveten om att det är hur andra människor, tex din kusiner, kan uppfatta erat val om att inte bjuda in deras partners. Ni kanske inte menar att ni inte tar deras förhållanden på allvar, men så kan det uppfattas av andra.

    Nu stod det ingenstans i TS att det handlade om tonåringar eller hemmaboende barn. Då är det en annan sak tycker jag. Du skrev bara att dom var under 25år, men det är många under 25år som flyttat hemifrån och är i seriösa förhållanden utan att för den sakens skull vara sambos eller förlovade. Är det hemmaboende barn, så bjuder ni in familjen tycker jag och då håller jag med om att barnens partners inte är några ni ska räkna med.

    19-åringen kanske bor hemifrån visserligen? Om fallet är så, och hans partner är presenterad för familjen och vänner, så anser jag att det är ett etablerat par och att partner därmed bör få en inbjudan också.

    Men som jag skrev, ni får givetvis göra som ni vill. Det är ingen lag på att bjuda etablerade par, men det hör till god ton och därmed kan det vara bra att vara medveten om det och därmed också ha lite större förståelse för varför andra kanske reagerar som dom gör.
  • daniiel
    Anonym ((ledsen)) skrev 2013-04-23 15:41:53 följande:
    Jag förstår vad du menar men jag tycker faktiskt fortfarande att du var lite väl hård i ditt första inlägg. När jag skriver att vi är ledsna så menar jag verkligen det på riktigt. Vi tänker på det här hela tiden och speciellt min fästman tycker att det är jättejobbigt eftersom det här är personer han i princip växt upp med. Det kändes som att du "läxade upp" mig trots att jag är vuxen och är väl införstådd med hur de tänker. Jag tycker dock inte att det är ok att ringa och tjata eller syssla med utpressning. Det är inte schysst.

    Vill även tillägga att jag tycker att vi skött detta på ett snyggt sätt och inte på något sätt varit sura tillbaks, vi har båda sagt och skrivit långa förklaringar med förstående ton till dem om varför det tyvärr inte går.  Vi har redan fått prioritera bort vänner som vi gärna skulle vilja ha där pga all släkt som jämt är ett "måste" på gästlistan. Om vi då även skulle vara tvungna att bjuda kusiners flick/pojkvänner så skulle vi helt enkelt bara ha släkt där nästan. Det är tråkigt tycker jag, att man inte ska få bjuda de man vill och kan. Bröllopet har redan blivit mycket större än vi ville från början och att då få kritik och tjat för vem man bjuder är inte så kul.

    Men egentligen är inte frågan om de är etablerade par eller ej. Det gäller helt enkelt att vi bestämt oss för att dra gränsen vid kusiners respektive och jag tycker att man som gäst får acceptera det. Min kille har till exempel blivit bjuden på bröllop utan mig då jag inte alls känt brudgummen. Det är tråkigt att inte få gå på bröllop såklart, men jag tycker att man kan visa lite förståelse och min kille hade aldrig ringt och tjatat sig till en plats till mig. Det vore riktigt pinsamt tycker jag och tyder på dålig uppfostran, det om något borde vara ett etikettsbrott?
    Tråkigt om du uppfattade det så, för jag anser fortfarande inte att jag var för hård i mitt första inlägg. Jag tycker att jag förklarade sakligt hur jag ser på saken.

    Och nej, självklart ska inte någon utöva utpressning mot brudparet och ringa och tjata. Och jag förstår om ni är ledsna över situationen, att det har blivit som det är. Du har rätt i att gästerna får acceptera er gräns, men jag står fortfarande fast vid att om man bryter etiketten som finns, så bör man vara medveten om att det kan bli sura miner från gäster.

    Vi valde också att frågå etikett och tradition på vårat bröllop, ett medvetet val och hade det blivit sura miner över det, så hade vi kanske tyckt att det var tråkigt, men vi har åtminstone gjort ett medvetet val och kan stå för vårat val. Precis som ni gör med erat och jag har inte heller påstått att ni gjort fel, bara att sura miner är (tyvärr) något man kan få räkna med om man väljer att göra saker och ting annorlunda.
  • daniiel
    Anonym ((ledsen)) skrev 2013-04-23 15:47:51 följande:
    Och än en gång: jag ånmgrar att jag skrev "etablerade" då jag redan innan förstod att vissa skulle missuppfatta det. Det jag menade när jag skrev det där var att kusinerna generellt inte var "etablerade" par, inte just det paret det här handlade om. Och med att kusinerna generellt inte är etablerade par menar jag bland annat att vi har tonåringar (vissa hemmaboende) med pojk- och flickvän.
    I TS framgår det ju dock som sagt inte att det handlar om barn, hemmaboende barn, och deras pojk- och flickvänner. Handlar det om vuxna kusiner, som inte bor hemma, då är det en annan sak. Barn, som bor hemma, tycker jag inte att ni ens behöver fundera över att bjuda in deras pojk- eller flickvänner. Där bjuds dom in i egenskap av barn till era morbröder, mostrar, fastrar och farbröder, som en familj.
  • daniiel
    Anonym ((ledsen)) skrev 2013-04-23 16:03:11 följande:
    Det verkar extremt viktigt för dig med etikett, för oss handlar det om sunt förnuft.
    Anonym ((ledsen)) skrev 2013-04-23 15:45:42 följande:
    Jag har inte erfarenhet av att det skulle vara så ovanligt att bara bjuda en person i ett par.
    Det är precis det här jag har försökt poängtera. För dig/er är inte etikett så viktigt och du har ingen erfarenhet av att det är ovanligt att bara bjuda in en person i ett par. Det betyder ju dock inte att andra inte har erfarenhet av det eller tycker att etikett är viktigt. Därför kan det vara bra, om man frångår etiketten, att vara medveten om hur det kan uppfattas av andra. Är man det, så gör man ju då ett medvetet val att frångå etiketten och det är helt okej, men då kanske man också kan ha större förståelse om andra uppfattar ens val aningen udda.

    Men som sagt, återigen, handlar det om hemmaboende barn (tonåringar), så är det en annan sak och jag tycker ni har gjort helt rätt i att inte bjuda in pojk- och flickvänner till dom.
  • daniiel
    Anonym ((ledsen)) skrev 2013-04-23 16:09:38 följande:
    Nej, jag var väl inte tydlig där med <25 och inte etablerade par. Men det betyder personer från 14 - 25 år där de flesta har respektive med olika "seriositet" (är det ok ord?). Det känns som att ni vänder och vrider på mina ord så jag vet knappt hur jag ska uttrycka mig längre :(

    Jag känner att jag inte riktigt pallar med det här nu för jag blir bara ledsnare. Jag vill bara skriva att vi inte menade att göra någon illa, vi såg det här från vårt perspektiv och då var det inag problem eftersom vi själva blivit bjudna som singlar, vi har inte ekonomi eller lokal för detta och det jag egentligen ville veta med tråden är hur man ska tackla något sånt här. Alltså tips och råd, inte pekpinanr om etikettsbrott. Jag förstår att du tycker som du tycker och att det är ok, men nu har vi som sagt valt att göra på det här sättet och jag behöver inte ta mer känner jag... Det är väldigt jobbigt och känslosamt det här och man kan inte alltid gå på "hårda fakta" och diverse regler.
    Nej nej, jag håller ju i grund och botten med dig i det du skriver och jag tycker inte alls att ni har gjort ett konstigt val med att dra er gräns osv, utan jag ville som sagt bara poängtera att det kan finnas en grund till varför andra kan uppfatta det som konstigt och ta illa vid sig. För att om ni vet att ni frågått etiketten som finns, så kanske det kan vara lättare för ett att förstå varför andra kan bli sura och då också enklare att säga "Vi är medvetna om det inte alltid hör till vanligheterna att göra på det här viset, men pga (tex) lokalen och ekonomin, så har vi valt att dra en gräns. Det för att vi ska ha plats och råd för människorna som vi faktiskt känner. Vi hoppas att ni inte tar allt för illa upp och kan komma och dela vår dag med oss ändå.". Ja, så länge det inte handlar om barn som bor hemma, deras respektive har ingen plats på erat bröllop öht.

    Jag förstår er verkligen, att man inte alltid kan vara alla till lags och göra precis "rätt". Tro mig. Vi gjorde ett ännu större etikettsbrott när vi gifte oss än vad ni gör. Jag har relativt stor släkt, där jag inte alls har så bra kontakt med alla, men det blir ändå sådär att alla alltid ska bjudas och bjuder man den ena, måste man bjuda den andra osv. Dessutom har ju maken släkt och sedan har vi vänner som vi ville bjuda. Vi fundera länge och många gånger på hur vi skulle lösa situationen. Hur mkt vi än skalade ner gästlistan, så kom vi inte under ca 90 personer. Vi valde då att ta kuvertavgift för att ha råd med alla gästerna. Det är ju dock något som är vanligt i våra kretsar och anses inte alls vara fult, men för många andra anses det vara höjden av fräckhet!
  • daniiel
    Anonym ((ledsen)) skrev 2013-04-23 16:29:21 följande:
    "Vi är medvetna om det inte alltid hör till vanligheterna att göra på det här viset, men pga (tex) lokalen och ekonomin, så har vi valt att dra en gräns. Det för att vi ska ha plats och råd för människorna som vi faktiskt känner. Vi hoppas att ni inte tar allt för illa upp och kan komma och dela vår dag med oss ändå." är ungefär exakt vad jag vi sagt :) Och de har sagt att de accepterar det, men sedan ringt igen i alla fall. Vi trodde liksom att det var löst, men jag vet inte hur tydlig man kan vara...  Det jobbiga är ju att behöva ta det här att någon tjatar om och om igen. Det blir ett väldigt jobbigt och fel fokus för oss just nu och skapar massa onödigt dålig energi.
    Vi vill ju inte att någon ska känna sig utanför och hade vi vetat att det var en sån big deal så kanske vi hade tänkt annorlunda, men vi hade ingen aning och nu går det inte att ändra på tyvärr.
    Om ni redan gjort det, så har ni ju gjort alla rätt och isåfall tycker jag att ni ska försöka slå bort tankar på det här och försöka att ignorera och fokusera på annat, även om det kan vara svårt. Ni kanske kan hänvisa dom till någon annan? En av er föräldrar eller liknande?, så att ni slipper ta det här mer, för som sagt, jag håller med till 100% om att dom absolut inte ska hålla på att tjata om det här. Speciellt inte om dom redan sagt att dom accepterar det!
Svar på tråden Hur tacklar ni sura miner gällande gästlistan?