Augusti 2014!

Sha: Vi har efter många funderingar och diskussioner kommit fram till att skjuta på vårt bröllop. Det gick inte riktigt vår väg, så sedan nyår är vi båda arbetslösa och det är omöjligt att spara pengar. Eftersom min älskade karl vägrar gifta sig om inte all släkt och alla vänner får vara med (fast jag hade nöjt mig med föräldrar och syskon) så väntar vi ett tag. Jag läser ändå allt i tråden eftersom jag är så fruktansvärt nyfiken och gläds med er. Ser fram emot alla bilder som kommer i augusti!

Jag hoppas på någon gång under första halvan av 2015, men när jag försökte fråga min sambo gjorde han bara en konstig grimas och svarade "kanske"  Förmodligen väntar vi och ser vad för typ av jobb vi får. Det kan också bli så att vi måste flytta för att få jobb, och då måste vi nog tänka om ännu en gång. 

Vår plan var att inte önska oss presenter då vi också bor väldigt trångt, utan istället be våra gäster betala kuvertavgift. Plus betalbar senare på kvällen för att undvika fylleslag. 

Jag har varit gäst på ett bröllop med samma upplägg, och vi tyckte inte alls att det var snålt. Tvärtom kändes det som ett perfekt upplägg då det var ett ganska ungt par (ca 25) där ena parten pluggade och den andra hade jobb. Vissa gäster, typ föräldrarna till brudparet, gav presenter ändå, men det blev inte samma anstormning av presenter som det skulle ha varit annars. 

När vi pratat med våra familjer om upplägg (innan vi bestämde oss för att skjuta på det) så tyckte ingen att det var konstigt med kuvertavgift och betalbar. Vi har inte jobbat så länge, utan antingen pluggat eller varit arbetslösa, då har vi inte råd att bjuda på allt. Plus att vi bott ihop sedan vi blev tillsammans och har precis allt vi behöver.  

Ja, vi hade tänkt specificera att det var kuvertavgift man "gav i present". Då går det ju använda det för att vara snäll om det är någon som hjälper till, typ som att min syster skulle baka tårtorna - tack för hjälpen, vi bjuder på kuvertavgiften! 

Även om vi sköt upp bröllopet eftersom vi var arbetslösa båda två, så tror jag vi kommer göra så ändå när vi återupptar planeringen igen. Vi har som sagt bott ihop i snart fem år, det känns inte som vi vill ha massa presenter. Från början var presenterna något man fick för att hjälpa till att bygga det gemensamma hemmet, men det är inte lika nödvändigt idag då väldigt många bor ihop innan bröllopet. 

Det enda jag vet att mina föräldrar fick i bröllopspresent (vad jag minns att de berättat alltså) är en fin porslinsservis som levde sina dagar i ett skåp i köket. Vi använde den en gång under min barndom (återigen, vad jag minns), och något sådant har varken jag eller min sambo lust att få. 

Då uppskattar vi mer att våra gäster bidrar till festen så att den får bli så bra som möjligt utan att vi ska behöva leva på vatten och bröd i flera månader.  

Ja, det är ju en sak. Men vi bor på 45 kvm och har noga utvärderat om varje sak vi äger egentligen behövs Ingen av oss är sådan att vi samlar på saker, utan den servis vi har är den vi använder både till vardag och fest, likadant med de glas vi har i skåpen. 

Förresten, en i förhållandet är visst samlare. Min käre sambo samlar på whiskey, men det är ju en samling som går åt i samma takt som den tillkommer. 

Det är supersvårt att hitta kostym för min karl som inte är standardstorlek. Han är 1,97 och hans nuvarande sitter så illa att det ser ut som när man är liten och lånar sina föräldrars kläder... 

Är det någon av er som har tips på var man kan leta då? Han är alltså bara lång, inte så bred att han fyller ut en XXL som är det han behöver för att armarna inte ska bli för korta. Måste man gå till en skräddare/sömmerska och få den insydd?

Det känns på ett sätt bra att vi skjutit upp bröllopet så vi har gott om tid på oss, jag ska börja stressa min sambo så han får oroa sig för sina kläder lika mycket som jag oroar mig för klänningen ;) Och eftersom han använder kostym oftare än jag kommer använda brudklänningen är det extra viktigt att den sitter bra! 

Vi bor i Västerbotten, så det är långt att åka till Stockholm :/ Det kanske blir så att vi måste ändå eftersom det inte finns särskilt många butiker för att köpa klänning heller, och det är så mycket finare med en kostym som sitter bra än typ Dressmanns egna. 

Jag och min sambo kommer båda från arbetarbakgrund, och våra familjer är väldigt olika. Min släkt (dock inte alla) är nykterister, medan man inte kan säga det om min sambos släkt. När vi hade förlovat oss fick den äldre generationen träffas, och de kom förvånansvärt bra överens. Våra föräldrar respekterar varandras olikheter också, så jag är inte det minsta orolig. 

Det enda som kommer bli lite jobbigt är middagen och festen, då det är olika åsikter och inställningar till alkohol som kommer bli problemet. Jag tror dock att de kan hålla sig från att diskutera vad som är rätt och vad som är fel, och sedan får fylleslaget vänta till senare på kvällen då far- och morföräldrar åkt hem. 

Om jag var du skulle jag inte oroa mig för att det ska bli jobbigt på er fest. De allra flesta brukar kunna föra sig i finare sällskap, i värsta fall får väl din sambo köra lite skrämselpropaganda och förklara vilken nivå ni vill ha på festen. Jag väntar mig att delar av min släkt dyker upp i jeans och rutig skjorta och tycker det är uppklätt. Det har dock mer med individer än samhällsgrupp att göra ;)

Är det någon som ska beställa sin klänning från någon av kinasidorna? Jag hittade min perfekta klänning, men den är slut hos företaget som gör den. Nu fanns den på en kinasida och jag har sån ångest över om jag ska leta vidare efter en ny drömklänning eller om jag ska chansa :(

Jag har provat i butik, och det var då jag föll för den här klänningen. Är bara rädd att kompromissa med de detaljer som var det bästa med klänningen. 

Det här är klänningen, och spetsdetaljerna på livet var helt otroliga. Har inga egna bilder på den eftersom jag gick och provade ensam och aldrig tänkte på att be personalen om hjälp :) 

Ja, spets kan ju bli vad som helst mellan farmors spetsgardiner och elegant spets som faktiskt passar på en brudklänning. Så jag velar fortfarande. 1300 är inte så farligt mycket, men samtidigt borde man få vad man betalar för :/

lrlais, ja visst är den makalöst fin! :D Nja, jag är en storlek 38/40, så 36 blir lite optimistiskt. Då får jag sluta jobba och flytta in på gymmet ;)

Min sambo sa häromdagen "Är du SÄKER på att det är den klänningen du vill ha? Du kanske ångrar dig?" Jag kontrade med att det är samma som med honom. "Hur kan jag vara säker på att det är dig jag vill gifta mig med?" Jag vet inte om han tog det jättebra, men han förstod i alla fall vad jag menade :P

Grattis till bebisen! :) Än så länge har bara mamma och systrarna försökt komma med förslag och idéer, eftersom vi inte pratat så öppet om att vi ska gifta oss nästa sommar. Jag gruvar mig dock med tanke på våra familjer och vänner, och så har jag läst hur rörigt det varit för andra brudar :/

De har redan nu börjat med "ska ni verkligen...", "är ni säkra på..." och massa annat. När jag försökte få mamma och systrarnas hjälp med klänningen så säger ena syrran "köp den" åt allt jag provade eller ens tittade på, och vi har över ett ÅR av planering kvar innan vårt tilltänkta datum. 

Jag vet inte om jag är bridezilla redan nu eller om de bara är sjukt jobbiga :P

Det finns förmodligen väldigt olika tänkesätt kring vilken insats man räknar med. Som brud är bröllopet hur viktigt som helst, men för familj och vänner är det inte riktigt samma sak. Bäst är nog att köra med öppna kort, säga vad man förväntar sig av dem. "Snälla kan ni engagera er mer, det känns som att det inte betyder något för er."

Jag kommer nog lägga mer energi på att bomba min sambo med alla tankar och förslag. Men samtidigt vill jag inte att han ska se klänningen och bestämma min frisyr. Sådant vill jag göra själv och bolla med en tjejkompis eller någon som bryr sig mer om mitt hår än att säga "Men du är fin som du har det nu!"

Eftersom jag inte ska ha några tärnor sprider jag ut min bröllopsterror på den som svarar på sms eller när jag ringer :) (Vilket jag själv för övrigt är jättedålig på om det inte är någon jag umgås med regelbundet.)

Hade vi haft kvar vårt ursprungliga datum hade vi gift oss i lördags, så den dagen passerade med en liten gnutta vemod. 

När min kusin gifte sig för fem år sedan grät hon så fruktansvärt när hon stod framme vid prästen med sin blivande. Allt hon fick fram var "Jag kan inte" och den blivande maken såg ut som att han skulle svimma. Det löste sig ändå, de lyckades byta löften och har idag världens två finaste barn! Och de kan skratta åt det i efterhand

Åh, lycka till imorgon!! :D

Nej, vi har inte bestämt datum än. Men resten börjar falla på plats, upplägget är vi överens om och vid tillfälle ska vi åka och kolla lokaler också. Det är lite knepigt när vi har helt olika arbetstider bara :/