3:e gången gillt..

Det är kanske inte första gången, men det är sista <3 

Tack älskade systeryster. Du har så rätt: Det är kanske inte första gången, men det är sista! 

(Hon är min lillasyster på riktigt. Det är nästan så man kan kalla oss för anonyma familjen, haha!) 

Visst är det tyvärr så!  Man är oftast sin egen värsta fiende.. 
Det är extra jobbigt när människor man älskar säger nånting sårande. Fast min syster är inte orsaken till mina känslor i den här tråden utan är ett exempel på alla dom små sakerna som bidrar till mina känslor. Eftersom jag redan går omkring med dom känslorna så känns det extra mycket vid ett sånt tillfälle.

Både ja och nej. Hon är inte avundsjuk på det sättet att hon missunnar mig lycka. Hon är snarare ledsen för att hon inte mött den rätte ännu samtidigt som hon faktiskt är jätte glad för min skull. Det får henne att känna sig lite skizo och säga saker hon inte riktigt menar. För jag har världens bästa systrar, bröder, familj och vänner men till och med världens bästa människor kan ibland göra fel.

Tusen tack för alla era underbart upplyftande svar. Det värmer i mitt lilla ledsna förälskade hjärta!

Dom som har pratat skit om mig och svikit mig har jag faktiskt ganska nyligen slängt ut ur mitt liv. Sånt beteende är inte välkommet hos mig! Men trots att jag har den styrkan att kunna säga ifrån så känns det otroligt sorgligt och hemskt. Om folk som står mig skrämande nära, nästan lika nära som familjemedlemmar, kan göra så. Vad gör och säger då inte andra? Det är lite så mina tankar snurrar omkring i mitt huvud stundvis.

Ojsan, tack så  mycket för det! Stolt.. Ja, det kanske är ett passande ord för hur jag borde känna. Jag hoppas att jag kommer dit en dag!  Det är svårt att hitta rätt ord för den där käslan av "att det känns som första gången", så det var riktigt roligt att läsa att du också känner så. Ibland känns det lite som att men är "ensam" om vissa saker.  Tack! Min familj och min kärlek har gett mig otroligt mycket stöd och hjälp. Utan dom skulle jag aldrig ha klarat det! Grattis till den underbara gåvan som är din blivande man!! Hurra för er!! Känslor kan vara riktigt svårt.. Vår kärlek och vår vardag är en av mina stora glädjeämnen i livet. Haha, dansen lät som en riktigt rolig grej!  Jag brukar skämta till det så det är nästan ingen som vet hur jag verkligen känner. Den glädjen tänker jag inte skänka "elaka tungor" och det är också en av orsakerna till att jag valde att vara anonym. (Även om jag stundvis känner att det egentligen var onödigt att sätta mig som anonym.)  

Jag längtar till jag kan kan sträcka på mig även mentalt! Jag vill så gärna känna den där övertygelsen om att jag också har rätt till allt som en första gångs brud har.

Så fint skrivet! Tack för dina ord och STORT grattis till kärleken och det kommande bröllopet!!!  Nu blir jag minst 100 år!
Oj... Vilken tur att du lever! *Skickar en kram*
Dom som pratar skit om mig och har svikit mig har jag faktiskt ganska nyligen slängt ut ur mitt liv. Om folk som står mig skrämande nära, nästan lika nära som familjemedlemmar, kan göra så. Vad gör och säger då inte andra? Det är lite så mina tankar snurrar omkring i mitt huvud stundvis.

Hehe ja det skålar vi på 

Tack för kramen  Jag har dock bestämt mig en gång för alla att det inte är synd om mig. Alltså jag kände strax innan jag träffade min make (i pausen mellan exet och maken) att jag kan inte gå runt med offerkoftan.
Det som hänt mig har hänt. Det är bagage. Om jag ska dra med mig det hela tiden så kommer jag snart ha så stort flyttlass att jag inte längre kan gå framåt i livet...  

Det är bra. Jag gjorde samma med en nära vän (faktiskt en av tärnorna - som inte fick bli tärna i slutänden).
Nu har vi bara kontakt på nätet och den kan jag ju styra som jag vill. Orkar jag inte ha med henne alls att göra så svarar jag inte  
Jag bröt totalt med henne först, men efter att hon bett om ursäkt och vi pratat ut så gav jag henne en chans. Men jag känner att bollen ligger hos henne. Jag tänker inte ta några initiativ till att träffas. Om hon vill umgås så får hon anstränga sig helt enkelt  

Men det där med att avlägsna vänner pratar mer skit än nära... det håller jag inte med om.
Dom känner dig inte så väl att dom har någon direkt skit att prata om. Ju längre ifrån någon man står - destå mindre bryr man sig om dennes liv.
Man kanske säger "hur sjutton tänkte h*n här" om man tycker att personen gjort/sagt något knasigt. Men sen kan man borsta av sig det och inte lägga mer energi på det.
Om det är en närstående så blir man mer känslomässigt engagerad för det påverkar en själv på ett annat sätt.
Så oroa dig inte över dina andra vänner. Dom kanske till och med vill lära känna dig lite mer nu för att dom blev nyfikna på dig om dom hört några rykten. Men det behöver inte vara av sensationslystnad. Utan kan vara för att dom tyckte att det dom hört var spännande och att du verkar vara en intressant person  

Jag förstår verkligen inte hur man kan störa sig på att någon gifter sig för tredje gången, när det varit så uppenbart fel de första gångerna! Dina ex låter verkligen inte som några höjdarkillar.... Skulle dessa människor som talar illa hellre velat att du fortfarande var gift med någon av dem, bara för att det varit mera "formellt korrekt"? I så fall är de ju inga bra vänner, bra vänner vill ju en väl och borde vara glada för din skull nu när du hittat rätt man!

Bry dig inte om dem. Vissa människors liv följer en spikrakt utstakad bana utan några större hinder på vägen, och det är ju roligt för dem. Klart man unnar människor att få ha det bra! Problemet är att samma människor, p.g.a. sin bristande erfarenhet av motgångar, i många fall gärna och hastigt dömer andra för deras förflutna. De kan helt enkelt inte sätta sig in i din situation, om de kunde det får man hoppas att de skulle agera annorlunda.

Både jag och min blivande make har varit förlovade en gång var, med planer på giftermål. Liksom för "Anonym (Jobbigt)" var det jag som var "boven" i mitt dåvarande förhållande, jag blev kär i min blivande make och lämnade exet för honom. Har varit med om människor som försökt skuldbelägga mig för den känslomässiga otrohet som varade under några förvirrade månader då jag försökte göra det som var bäst för alla, utan att kanske lyckas till fullo. För dem är allt svart eller vitt. Jag begriper mig inte på människor som alltid ser uppbrott som misslyckanden. Är man med fel person så är det ju det bästa som kan hända!

Tänk som så att du levt ett liv som, även om det bitvis verkar ha varit mer än lovligt hemskt, har gjort dig till den du är och som givit dig verktygen att välja det liv du har idag. Ibland måste man vara med fel person för att kunna avgöra vem som är rätt! Jag vill gratulera dig och din blivande man till ERT giftermål

Klock ren kommentar.En gång, tre gånger eller sju. Vad har det för betydelse egentligen om man gör det av rätt anledning. Nämilgen Kärlek?

Jag förstår att du kan känna att det är jobbigt speciellt när det är folk i din omgivning som snackar goja (Skönt att du gjort dig av med dem).

Själv har jag kämpat med känslan av misslyckande när det gäller Gud. Är uppvuxen i en kristen familj (Pingstkyrkan) och kommer att gifta mig med en annan kvinna. Jag har dessutom barn utanför äktenskapet.

Mina nära har haft mycket svårt att hantera mina val men har accepterat dem nu ( mer eller mindre). De vill bara att jag ska vara lycklig. Jag har fått välja bort en drös av mina nära vänner då de inte kan acceptera mit val av liv.

De tycker att jag borde gift mig med fadern till mitt barn med de dom inte vet är att han precis som din första man var en kvinnomisshandlare (Han har umgängesrätt med sitt barn med tillsyn). 
Efter honom träffade jag många idioter (ursäkta ord valet) som försökt trycka ner mig i skorna. Den sista innan min blivade var även det en kvinna (var förlovade) som fick mig att följa hennes lagar och regler tills jag fick reda på att hennes svartsjuka bottnade i att hon själv var otrogen. 

Nu har jag träffat en kvinna som höjer mig till skyarna och behandlar mig som den gudinna som jag faktiskt är.
Det kan vara svårt att förklara för sin kära hur man tänker, känner och varför. Men de vi älskar vill höra de vill veta så att de kan finnas där och bedyra sin kärlek till oss. Precis som vi vill till dem.
Och som sagt det är Er förtsta gång som gifta med varandra. En kärleks saga värd att fira.

Grattis och lycka till. 

Jag gifter mig för andra gången och försöker lära mig att se det förra äktenskapet som något gott. Vad jag än tycker om min fd. man så hade vi det bra en gång och det vill jag fokusera på. Plus att det äktenskapet gav mig mina barn. Och det äktenskapet har gjort mig till den jag är idag. Jag har lärt mig av mina misstag så att säga. Nu vet jag hur jag INTE tycker att ett förhållande ska vara.

 

Jag har också fått barnsliga kommentarer som "ska du gifta dig igen, du har ju provat det och det gick ju inte så bra". En människa som sa så lever i ett otroligt trist förhållande enligt henne själv. Jag svarade henne att nej, det gick inte så bra, det insåg jag och gjorde något åt det. Då blev hon tyst.

 

Jag tycker absolut inte du ska känna dig dum TS. Du har levt och provat olika förhållanden. Och lärt dig och vuxit som människa, heja dig!

 

Jag har t.o.m. fått min blivande man att tänka på sitt ex (som han hatade) med tacksamhet. Kanske låter konstigt, men han mådde otroligt dåligt av att han blev lämnad för en annan som hon var otrogen med. Han var väldigt bitter och kunde knappt säga hennes namn utan att låta hatisk. Och jag hävdar att hatar man så är man inte klar. Hat är också en känsla och alltså betyder personen något även om det är hat.

 

Idag kan han prata om henne och inse att han lärde sig något av henne. Han lärde sig dessutom saker om sig själv som han inte gillade och har jobbat med.Så jag kan ju säga att utan det förhållandet skulle han inte vara den han är idag, den som jag älskar så overkligt mycket för att han är han.

 

Och så är det med dina tidigare förhållanden också

Vilken korkad kommentar! För det var ju det faktum att ni var just gifta som gjorde att det inte höll eller... sambos har ju aldrig gjort slut liksom? Och det här är helt jämförbart för det är samma äktenskap... nej just det, det är med en helt annan person den här gången och därför inte jämförbart ALLS.  Vissa personer alltså.

Mycket bra skrivet! Jag tror jag saknat den insikten i mitt eget liv. Och att "ha känslor för ett ex" innefattar ju alla sorters känslor. Kärlek, hat, ilska och sorg. 
Jag har på något vis precis kommit över mitt ex, för ett halvår sedan kanske. Trots att det är fyra år sedan jag blev tillsammans med min nuvarande. Inte för att jag var kär eller älskade mitt ex fortfarande, utan för att först då slutade jag hata honom.
Det är snudd på att jag gråter nu för att jag äntligen inser det. 

Tack plättis. Det har tagit mig ett liv att lära mig tänka så. Och grattis till insikten. Det gör ont att komma till insikt, men det är sååå befriande när det händer

August Moon, ja vad säger man... Vissa människor. Jag förstår att tanken med ett äktenskap är att det ska hålla hela livet. Men om det inte gör det, i vilken handbok står det att man bara får ett försök?

Tusen tusen tack för era svar och stärkande kommentarer!! Jag har fyllt mig själv med era kloka ord och det är en otrolig styrka i att upptäcka att jag inte är ensam! Vi är fler!! Samtidigt som det är sorgligt så muntrar det upp mig.  
Nu ångrar jag verkligen att jag valde att vara anonym. Än så länge är jag ganska anonym här på bröllopstorget men jag kommer bli ganska aktiv inom en snar framtid och trodde att jag skulle framstå som misslyckad och pinsam. Speciellt om någon jag känner irl skulle se den här tråden. Så dumt egentligen!! Jag tog mod tll mig och visade mina närmaste tråden och dom blev riktigt ledsna för mig skull.

Dom jag kastade ut ur mitt liv var faktiskt inne på sin andra chans. Jag förstår hur du tänker! Det "värsta" folk kan göra mot mig är att tycka riktigt synd om mig och behandla mig som glas. Så klok och stark du är. Det är en beundransvärda egenskaper du besitter! Jag är också uppvuxen i Pingst och har fortfarande kvar tron så jag förstår vad du menar när du skriver att du kämpatmed din känsla.  En del av mig slåss med den också. Trots att alla  min församling förstår mig och gläds med mig även den här gången. Fy fasen på ren svenska sån otur du haft! Stort Grattis till att du har funnit kärleken!   Det kanske låter lite konstigt men jag blev lite ledsen för hennes skull när jag läste vad hon sa till dig. Så säger oftast männskor som har ett otroligt ångestfyllt liv.

Grattis till att du träffat den man som är värd din ring!

Tack och det samma