Vill ha barn men vi studerar.

Vill ni försöka skaffa barn nu, så gör det! Saker och ting har en tendens att lösa sig och falla på plats för det mesta. Så länge ni är beredda på att inte ha ett överflöd av pengar, så kommer det nog gå bra.

Jag säger inte att det är optimalt att skaffa barn utan en ordnad ekonomi, men det är faktiskt inte hela världen och pengar är inte allt. När vi blev gravida var maken arbetslös och jag gick gymnasiet. Vi levde alltså på mitt studiebidrag och hans alfakassa. Vi fick ju panik, speciellt över pengafrågan, men vi pratade då med en kurator som sa något i stil med "Ska ni verkligen låta pengarna vara det som styr? Pengar är bra att ha, men pengar är inte allt. När som helst kan en sådan sak förändras, från att ha lite till att få mer och från att ha mycket till att bli utan. Livet är oförutsägbart och även om det är bra att planera för framtiden, så ska man inte glömma att leva i nuet. Hur ni vill göra är upp till er, men ska verkligen pengar vara den största faktorn i det här valet?" och vi tyckte att hon hade rätt. Vi slutade fundera på hur vi skulle klara det utan pengar/med lite pengar och började tänka på allt annat, främst våra känslor, viljor, drömmar och mål och försökte se och hitta lösningar. Vi klarade det, det gick väldigt bra faktiskt.

Vi har en vän som är studerande ensamstående tvåbarnspappa och han klarar sig bra och både han och barnen har det bra och mår bra.

Känner ni stark barnlängtan och finns det risk för att det blir svårare för er ju längre ni väntar, så kör på! Försök göra upp en plan före, så ni vet hur ni ska lösa studierna och hur det blir på pengafronten. Gör mer än en budget och som andra skrivit, det finns gott om fina begagnade barnsaker och även andra saker. Det behöver inte kosta skjortan.

Jag önskar er lycka till oavsett hur ni väljer att göra :)

Där kan ni ju bo kvar ett bra tag, så att inte boendekostnaderna ökar något och det är ju positivt :)Att en treåring går heltid på förskola är ju dock inget konstigt eller ovanligt dock. Dom flesta barn till föräldrar som studerar eller jobbar går ju faktiskt heltid på förskola, många från dryga 1-års ålder. Men det är klart att det är en fördel om man har möjlighet att vara hemma mer och ifall man har möjligthet att ta ut f-penning längre än bara under första året.Mitt tips är att läsa igenom TS inlägg, för hon skriver att det inte alls är säkert att dom/hon har så många år på sig och det är därför hon öht ndrar över att studera samtidigt som man är gravid/har barn.

Det är klart, som jag skrev, att om man har möjlighet att spara lite föräldradagar för att ha kvar i framtiden, så är det toppen! Det är dock inte så många som har det, oavsett ekonomisk situation och jag menade bara det att det inte är ovanligt att barn är heltid (och har väldigt långa dagar) på förskola från att dom är väldigt små och är det så att det av någon anledning inte funkar, så får man i det läget försöka göra det bästa utifrån dom förutsättningar man har just då. Det är svårt att planera flera år in i framtiden och även om det är viktigare att göra långsiktiga planer när man har barn, så är det omöjligt att planera för alla möjliga tänkbara scenarion som kan uppstå.

Jag har själv, och är fortfarande, hemma med min dotter betydligt mer än föräldrar i vanliga fall. Hon har en medfödd sjukdom som gör att hon inte orkat vara på förskolan heltid och numera är det ju fritids. Eftersom att jag aldrig fått en chans att kunna börja arbeta, så faller jag lite mellan stolarna hos FK också när det gäller vårdbidrag och sådana saker. Vi har alltså levt på väldigt lite pengar under en lång tid, sedan dottern föddes egentligen (6år sedan) och även före det. Det var inget vi hade kunnat förbereda oss på (hennes sjukdom), det är sådant som händer. Livet händer. Vi har försökt göra det bästa av situationen och har enligt vår mening klarat oss riktigt bra.

Nu låter det som att jag säger att man bara ska köra på, aldrig tänka på framtiden, konsekvenser och vad som kan hända osv, men det är inte så jag menar heller. Jag menar mer att så länge man gör vad man kan, försöker planera och prioritera, så klarar man sig oftast ganska bra i dom flesta situationer.Jag önskar er all lycka och hoppas att, när det nu än blir, att ni får uppleva lyckan att bli föräldrar och att det ska gå bra för er :)

Jag håller med. Det finns ganska mkt mellan att ha en egen häst och inte ha råd med mat eller boende. Ingen av mina vänner har någonsin haft en häst heller, eller åkt utomlands flera gånger om året, haft dyra märkeskläder hela tiden eller annat som egentligen bara är lyxsaker. Vi har dock mått bra ändå och jag tycker att jag haft en väldigt bra uppväxt. Jag tycker dessutom att vi ger vår dotter en väldigt bra uppväxt, trots att vi inte skulle ha råd att köpa en häst åt henne.