• Besatt av vikt.

    Lör 12 jan 2013 14:12 Läst 3016 gånger Totalt 8 svar
    Boring­brick
    Visa endast
    Lör 12 jan 2013 14:12

    Tänker på min vikt jämt! Känns som att det börjar bli ett väldigt ohälsosamt tänk. Blir äcklad av min kropp jag tycker att jag ser plufsig/ tjock ut. What to do?

  • Lör 12 jan 2013 14:27 #1

    Oj. Det går ju inte att ge råd sådär över ett nätforum.


     


    Något du kan fundera över är varför du känner som du gör och försöka utgå från det. Det handlar väldigt mycket om att ändra sina tankevanor. Och kasta ut vågen, den är bara av ondo.


     


    En blogg som tar upp frågor kring vikt och vikthets hittar du här: http://ladydahmer.se

  • Lör 12 jan 2013 15:09 #2
    Boringbrick skrev 2013-01-12 14:12:32 följande:
    Tänker på min vikt jämt! Känns som att det börjar bli ett väldigt ohälsosamt tänk. Blir äcklad av min kropp jag tycker att jag ser plufsig/ tjock ut. What to do?
    Känner igen mig där massor!

    Och det blir ju inte bättre att man ska i en brudklänning också (vilket jag smart nog köpt en för liten eg så jag måste gå ner några kilon för att komma i).

    Är det inför bröllopet speciellt du känner så eller allmänt?
    Det är inte lätt att ge råd, skönheten kommer inifrån och sånt men känner man sig stor så hjälper inte såna kommentarer.

    Ett tips är dock att träna  för träningen gör inte bara att man blir smalare, fastare eller mer muskulös och är bra för hälsan utan man KÄNNER sig så stark och bra efteråt! Har precis börjat ta tag i "gravidkilona" (som jag hade sedan innan men det känns bättre att säga så). Och jag tänker så här, om jag nu inte går ner 5 kilo så har jag i alla fall gjort mitt bästa och förbättrat min hälsa.

    Jag var till en instruktör på mitt gym igår och det jag främst tar med mig därifrån är att vara snäll mot sig själv!
  • Boring­brick
    Visa endast
    Lör 12 jan 2013 16:02 #3

    Ska inte gifta mig ännu så det är mest allmänt. Det "sjuka" är att jag väger mindre nu än jag gjort på flera år( ca. 53-54 kg till mina 169 cm) så jag borde inte tänka såhär, men kan inte låta bli. Har noll träningsmotivation tyvärr. Tänker mest på maten, mår dåligt om jag ätit för mkt mat eller onyttigt, men kan inte låta bli ändå. Så jag fastnar i en dum cirkel.. Bra tänk av dig och bra morot det där med klänningen. Lycka till med allt! Tack för tipsen båda två!

  • Lör 12 jan 2013 17:52 #4

    Jag har funderat ett par timmar. Jag vet fortfarande inte riktigt hur jag ska uttrycka mig men jag gör ett försök och hoppas att det kommer ut som jag har tänkt. Jag försöker verkligen bara vara snäll, hoppas att du inte tar illa vid dig.


     


    Av det man läser här på forumet verkar du inte må särskilt bra. Jag tänker inte gå in på detaljer från det jag läst i andra trådar men du verkar helt enkelt ha flera delar i ditt liv som du inte är riktigt nöjd med. Jag kan tänka mig att det gör ganska mycket för din självbild.


     


    En del som mår dåligt börjar fokusera väldigt mycket på sin vikt. Man kanske tar ut sin frustration över sin livssituation på sin kropp. Andra börjar svälta sig för att känna att de har kontroll på något när resten av livet är så svårt att förstå. Jag skulle därför inte bli förvånad om det är något sådant du gör mot dig själv (utifrån vad jag har läst här, jag känner ju inte dig IRL).


     


    Ett råd från en som levt med ätstörningsproblematik i många år: släng ut vågen. Sluta väg dig, sluta värdera dig själv efter siffrorna på vågen. Det är lite uttjatat men det är faktiskt INSIDAN som räknas. Det vill säga det du gör, hur du beter dig. Jag tänker inte kommentera din vikt mer än att du, som du säkert förstår, helt klart inte behöver gå ner i vikt.


     


    Dessutom tycker jag att det verkar som att du behöver någon att prata med. Försök hitta någon kurator eller liknande, jag önskar att jag hade haft någon att prata med när jag mådde som sämst.


     


    Du verkar nämligen vara en jättegullig människa och jag vill verkligen att du ska få må bra. Du får gärna inboxa mig om du vill prata om något. Behöver inte vara vikten utan det kan vara livet i stort. Och även om jag kanske är helt ute och cyklar i min lilla analys här ovan så vidhåller jag att du måste sluta värdera dig själv i siffrorna på vågen, för jag antar att det är något sådant du gör när du säger att du är besatt av din vikt.


     


    Kram på dig!

  • annika­01
    Visa endast
    Lör 12 jan 2013 17:56 #5

    Men herregud, då är du ju smal! Jag väger 68kg och är 170cm och anser bara att jag behöver ligga runt 65kg för att känna mig nöjd! Du kanske ska prata med nån om dina tankar så att det inte går till överdrift. Det låter som att du inte behöver gå ner ett enda gram till utan ta itu med dina tankar istället! Kolla om det finns något ställe i din närhet dit du kan gå och få hjälp! Det är viktigt att tycka om sig själv! Lycka till!

  • Boring­brick
    Visa endast
    Sön 13 jan 2013 01:03 #6

    Ja, det är just det.. Jag vet att det är idiotiskt tänk och speciellt eftersom det egentligen inte alls är nödvändigt. Därför ville jag ha tips hur jag ska mig ur tänket. Snowstars: hör säkert bara till åldern hoppas jag, då är 20 och precis på väg in i vuxenlivet.. Tack!

  • Wavva8­1
    Visa endast
    Ons 6 feb 2013 20:48 #7

    Jag känner igen mig i vissa fall :( Har gått ner 55 kilo, opererat bort hud och hållit vikten ett bra tag nu! Men det psykiska har inte riktigt hängt med än! Kolla gärna in min resa i både text och bild på: www.viktigawavva.blog.se

  • Svitch­an
    Visa endast
    Ons 6 feb 2013 22:12 #8

    När man går runt och tänker på vikt och blir som lite besatt så kan det minsta lilla få en att fastna i tankarna ännu mer. Jag själv var besatt av min vikt i flera år och mådde sämre och sämre av olika anledningar och så blev jag magsjuk och märkte att jag gick ner i vikt. När magsjukan blev bättre så fortsatte jag och kräkas och var fast! 

    Det är en mardröm, så innan det går längre gör något åt det nu. Gör som någon annan sa tidigare i tråden - kasta ut vågen! Man blir så lätt fixerad vid siffrorna, inget annat spelar roll. Så småningon kommer våren så passa på att gå ut på promenader (kanske med någon vän som du kan prata om det jobbiga med?), en shopping runda på stan? Bara att få komma ut lite då och då kan göra så mycket eftersom att det är ofta lättare att börja grubbla på saker när man är hemma.

    Om du inte känner att du kan prata om dina problem (för jag antar att det är något bakom liggande som tynger ditt hjärta) med någon du känner det finns alltid hjälp att få hos Doktorn. Be om att få träffa en kurator.

    Jag hoppas du kan få dom dumma tankarna att försvinna, men ta tag i det nu för att det blir svårare och svårare ju längre du väntar. Lycka till! 

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll