Så var det ju det här med självkänsla...

Köp Mia Törnbloms bok: Självkänsla nu!
Inte dum alls faktiskt!

Eller sök upp en terapeut! Självkänsla är färskvara och man måste öva, öva, öva resten av livet!

Jag har inga direkta råd att ge men jag vet hur det känns. Har själv varit överviktig största delen av mitt liv och självkänslan har varit i botten i många år. För mig vände det när jag träffade min sambo. Han säger hela tiden att jag är vacker som jag är och efter ett tag började det kännas så också. Och faktiskt var det lättare att ta tag i min vikt när jag visste att jag inte behövde göra det för att vara vacker för någon annans skull utan för min egen skull - att jag vill må bra och vara hälsosam.

 

Lycka till.

Tack för era svar! 
Ska absolut kolla in den där boken. Och försöka att verkligen lyssna på sambon, som varje dag berättar hur mycket han älskar mig och hur vacker han tycker att jag är. 

du tycker själv att vikten är ett stort minus o misslyckande... men sätt dig o skriv ner allt som du faktiskt tycker om med dig själv och som du faktiskt  så kommer du inse att dessa plus väger mer än vikten :)
kan också rekomendera självkänsla nu, mkt bra bok :)

Jag var inte supersmal när jag träffade min make även om jag vägde ca 15 kilo mindre än jag gör nu. Men jag har varit riktigt smal och jag var väldigt vältränad förr innan jag råkade ut för en olycka.

Efter att jag träffade maken så skadade jag mig ännu mer och fick träningsförbud totalt samt två operationer med "hot" om steloperation om jag inte var mer försiktig. Så jag slutade ju inte gå upp i vikt.

Min underbara sambo (som han ju var då) sa då till mig en kväll när jag var riktigt ledsen över mina valkar och fula kropp - att "älskling, det gör inget om du gått upp några kilon, det blir bara ännu mer att älska" 
Det var vändpunkten för mig.
Istället för att gräva ner mig och tycka synd om mig (både för att jag ju hade ont efter operationerna och för att jag hade blivit "fet och ful" så började jag försöka fokusera på sakerna som var bra med mig. Saker som jag kanske själv tyckte om och sånt som maken gillade.
Det gick inte över en natt, och jag vägrar fortfarande att visa mig i baddräkt eller bikini.
Men nu mår jag så bra med mig själv att jag kan bjuda på att jag har lite "extra volanger" som tjejerna på jobbet kallar det...

Återigen, tack för alla svar, det värmer!!!

Förstår verkligen vad du menar. Jag har det precis likadant.

När jag och min sambo blev tillsammans hade jag precis gått ner 10kg efter att jag och mitt ex gjorde slut. Sen dess har jag gått upp 30kg, sen har jag nästan gått ner 10 nu igen - men det är fortfarande många kilo på vågen. Framförallt är det många mer kilo än min sambo har - och det är det som är jobbigt för mig.

Jag vet att han älskar mig precis som jag är - men det är svårt att tro det när man inte älskar sig själv. Jag älskar honom men vågar inte riktigt låta honom älska mig. För mig är det viktigaste att jag tränar regelbundet. Jag tycker oftast att det är förbannat tråkigt och värdelöst - men jag mår alltid bättre av det efteråt så det är liksom det jag lever på.

Du klarar det, på ett eller annat sätt och det ska jag också göra. Det löser sig liksom, på ett eller annat sätt ;) Ska nog också ge den där boken en chans dock - det kan ju inte skada liksom.

Lycka till! *kram*

Tillåt dig vara värd kärlek och lycka oavsett hur du ser ut! Jag har varit överviktig hela mitt vuxna liv och avstått från att göra saker som att resa, gå på restaurang tex och tänkt att livet blir så mkt bättre bara jag blir smal. Nu har jag kommit till den punkten i mitt liv att jag inser att jag kommer aldrig bli smal och jag vill inte gå runt olycklig och känna mig hämmad att göra saker jag faktiskt vill. Så dit jag vill komma är alltså, du är inte sämre eller mindre älskad för att du är rund. Rund är ju också en form ;)

Lycka till med kärleken och kram på dig!

Tycker det är så tråkigt att alla ska känna sig fula/fina beroende på vikten.
Har man någon man älskar så tror jag knappast att den personen älskar en mer eller mindre utifrån vad vågen visar!!

Om du ska börja träna/motionera så gör det för att du vill vara frisk och stark för din familj.
Träna för att du vill må bra och vara hälsosam. I den takt du klarar av! En 30 min promenad är bättre än ingenting!
KASTA VÅGEN ÅT HELVETET! För den gör ju ändå ingen nytta!

DU ÄR VÄRDEFULL, och alla andra som säger nått annat vet inte vad de pratar om!

Tack för att ni tar er tid att svara, för fina ord och kramar 
Jag inser ju att felet ligger hos mig, det är bara jag som kan ändra mina negativa tankemönster. Och det sista jag vill är att överföra dem på min underbare lille son. Det är MITT ansvar som mamma att vara en positiv och glad förebild som lär honom att man älskar sig själv, och andra, oavsett utseende. 

Återigen TACK!  

Jag har varit överviktig hela mitt liv.
Jag har provat en massa olika sätt för att gå ner i vikt men inget har funkat.
Så när jag var runt 30 så insåg jag att jag kommer ha dessa överflödkilon resten av mitt liv och då var det som att något hände inom mig. Jag började inte tycka om mitt yttre jag , men jag accepterade det.
Sen insåg jag att jag har en otroligt trevlig personlighet ( om man nu får vara lite kaxig ) som folk dras till.

Jag hade bävat för det här med att stå där i brudklänning och känna mig fet, för bra självförtroende har jag inte.
Men sen när jag hade beställt en klänning som det var en liten ärm på,  för att dölja de feta överarmarna , och den var så där lagom urringad både fram och bak så kände jag mig otroligt vacker.
När jag tittar på bilderna så skäms jag inte som jag brukar, utan jag ser att jag faktiskt strålar av lycka och att jag är nöjd med hur jag ser ut.

Med allt prat om mig och mina känslor så vill jag bara säga att välj en klänning som DU känner dig fin i och njut av dagen med din (blivande) man. ni står ju där för att ni älskar varandra och det är det största.

Försök att glömma kilona för just den dagen och NJUT.

Kram

lyckliga jag - Min klänning har inga ärmar, vilket egentligen var ett absolut krav från min sida, men ska nu beställa en tjusig bolero istället tänkte jag! Och jag är ju som du  - killer personality hihi 
Sambon säger så ofta att ska du gå hela vår bröllopsdag och tänka på hur ful du är, så ställer vi in! Han vill inte att jag ska minnas dagen som en enda stor plåga. Så det är väl lika bra att börja NU med positiva tankar, så är jag igång ordentligt till vigseln (i november) och sen ska jag fortsätta! Som någon annan så klokt skrev, självkänsla är en färskvara. Jobba jobba jobba alltså! 

Tack för ditt svar! 

Happiness is not a destination it's a state of mind!

Jag har aldrig varit överviktig så det kan jag inte sätta mig in i hur det är men, jag har däremot varit väldigt smal hela mitt liv och kommenterats för det så som "men gud vad äckligt man ser ju skelettet" osv.
Det var fruktansvärt och det höll på att gå riktigt illa för mig mentalt... Dålig självkänsla sätter sig ju i allt i sin vardag, ingenting blir bra utan man mår dåligt över allt... alla andra har det finare hemma, min kille kan väl inte älska ett vandrande skelett osv. osv. 

Jag är fortfarande smal men efter andra graviditeten så lyckades jag faktiskt behålla några, om än få, klädsamma kilon med att motionera varje dag. Jag går snabb power walk på lunchen varje dag i 45 min. Sedan äter jag lunch. Jag har med det byggt upp lite muskler på min kropp som jag inte hade tidigare.
Denna lilla livsstilsförändring mår jag jättebra av. Det sitter inte i vikten utan i sinnet. Jag känner mig frisk och fräsh att röra på mig vilket stärker mig som människa. Med ett lätt sinne hanterar jag upp och nergångar i mitt liv på ett helt annat sätt  - som jag skrev ovan -
Happiness is not a destination it's a state of mind!
Alltså...man blir inte lyckligare av att tillfälligt gå upp/ner de där envisa kilona, då hittar man altid något annat att må dåligt över. Det handlar om en hel livstilförändring i sinnet och påminna sig varje dag om allt man faktiskt har att vara lycklig över...

happiness is awareness of gratefulness

Det bästa för min självkänsla innan bröllopet var att ta hand om mig själv. Började någon månad innan, när jag kom på att de där kilon jag hade bestämt mig året innan att jag skulle bli av med till bröllopet inte hade försvunnit!

Jag började att unna mig själv sånna där stunder med "hemma-spa" och olika "skönhetsknep" - egentligen för att slappna av, men det fick mig att känna mig vackrare också och därmed mer självsäker. (scrub, bastu, göra manikyr, pedikyr - så att man inte ha torra, fnasiga nagelband, för det kan ingen proffsmanikyr bota; sminka mig själv m.m.)

Gick och klippte mig på måndag innan bröllopet. Sedan så gick jag och gjorde pedikyr på tisdag innan bröllopet - med fotmassage och fransk lackning och allt - kände mig jättefin och jättenöjd efter det! Gick och fixade med lösögonfransar (när man sätter en lösfrans på varje egen frans, så det ser naturligt ut) på onsdag innan bröllopet, inte så mycket längre, utan bara fylligare och med lite mer böjning - var värt varenda krona - iaf om man mäter i självförtroende! På själva dagen så gjorde jag först en manikyr, med nagelförlängning och fransk manikyr (kan verkligen rekommendera - mina händer har aldrig känns mer smala och feminina! Jag är inte van vid längre naglar, men det funkade jätte bra, iaf med gelénaglar, för de kändes flexibla och som ens egna) sedan så blev det en fin frisyr på det hela och så smink.
Sedan införskaffade jag även en korsett till klänningen, men iaf i slutändan så kände jag mig väldigt fin när bröllopsdagen kom! Det var toppen att få "bygga upp" självförtroendet lite extra veckan innan bröllopet!

En till grej som gav mig en liten självförtroende boost var när vi var i turkiet i en vecka (1,5 månad innan bröllopet) så gick vi på hamam och mina celluliter nästan försvann! Vet inte om det blir så för alla, men det blev så både för min mamma och mig (och jag som knappt gick med på att följa med!), men man kan ju göra något liknande hemma - en lång bastu, sen en lång stund i ett varmt rum med hög luftfuktighet - typ dusch med med varmt vatten på (fast man ska inte stå under vattnet), sen en lång scrubning av hela kroppen, sen oljemassage.

Det var mina tips. :)

Hej!
Nu ska jag inte komma här och säga massa saker som "jag vet hur det känns, det är jobbigt, det handlar om dig själv". Men det är precis så det är. Jag vet hur det känns, har själv väldigt svår med min självuppfattning och självkänsla just nu och jag går och pratar med en terapeut på familjeläkaren för att försöka reda ut vart min ångest sitter.
Det kostar här 100 kr och jag var inte tvungen att ha någon remiss från en läkare eller annat.

Det är jobbigt när man vet att man är älskad av andra och man har ett prefekt liv för man ser förbi det. Man tar inte in orden som partnern eller någon annan säger utan det som betyder något för dig när du mår dåligt är vad du säger. SPelar ingen roll om din sambo skulle överösa dig med kärleksförklaringar och bekräftelse för det går i alla fall inte in.
Jag har börjat bättra på mig lite sen mitt första terapibesök och jag börjar bearbeta mina egna tankar, har skrivit upp bra saker om mig själv varje kväll i ett block som ligger bredvid sängen. Jag läser det där blocket då och då för att påminna mig själv om att jag är bra och värdefull. Du kanske skulle testa på det :)

Hej Jag förstår vad du menar. Jag har själv mött världens finaste man som säger att han älskar mig för den jag är jag kan gå naken på bröllopet om det skulle va så. Men även jag har fått påryckningar om att jag är tjock av mina föräldrar som hela tiden nästan varje gång dem ringer påpekar hur "tjock" jag är... Jag tycker det är vikigt att man omger sig med personer som får en att må bra. Och alla brudar är vackra på sin dag... Lycka till kram i dussin

Du nämner både självkänsla och självförtroende, det är inte riktigt samma sak....men visst påverkar dom varann.

Den enda som kan ändra din självkänsla är DU.
Det gör ingen skilland att hela världen står och säger att du är underbar, om du inte tycker detsamma.
Du behöver ändra tanken på dig själv, ta fram det som är bra med dig oavsett vad det är och börja med att ge dig själv positiva tankar.

"Jag är värd att vara älskad av mig själv"

Det är inte lätt att börja älska sig själv, bara sådär.
Men med medveten mental träning (upprepa positiva tankar om dig själv och till dig själv varje dag) så kommer du att tro på det mer och mer.

Du är inte nöjd med din kropp som den är och det är kanske svårt för dig att älska dig så som du ser ut nu.
Behandla dig själv kärleksfullt ändå, det är hos dig själv själva kärnan till självkänsla sitter.
Sätter du dig själv på strikt diet låter det som att du straffar dig själv.
Varför inte unna dig själv raska härliga kvällspromenader själv eller med familjen och unna dig att leta efter recpet på god och nyttig mat som gör att du mår bra.
Kanske finns det någon gruppträning du skulle vilja testa?

Det är viktigt att behandla andra bra, men oftast är vi bättre på att behandla andra bra än oss själva.
Behandla dig själv som du behandlar andra som du älskar.

Säg till dig själv att du är en fin och älskvärd person, att du är en underbar mamma och vän.

Hitta en varm och kärleksfull mening och säg den till dig själv i spegeln varje morgon och kväll.
Se din allra bästa vän-du, där i spegeln och lova att du ska älska henne villkorslöst.
Sämre än så duger inte ;)