Så var det ju det här med självkänsla...

Happiness is not a destination it's a state of mind!

Jag har aldrig varit överviktig så det kan jag inte sätta mig in i hur det är men, jag har däremot varit väldigt smal hela mitt liv och kommenterats för det så som "men gud vad äckligt man ser ju skelettet" osv.
Det var fruktansvärt och det höll på att gå riktigt illa för mig mentalt... Dålig självkänsla sätter sig ju i allt i sin vardag, ingenting blir bra utan man mår dåligt över allt... alla andra har det finare hemma, min kille kan väl inte älska ett vandrande skelett osv. osv. 

Jag är fortfarande smal men efter andra graviditeten så lyckades jag faktiskt behålla några, om än få, klädsamma kilon med att motionera varje dag. Jag går snabb power walk på lunchen varje dag i 45 min. Sedan äter jag lunch. Jag har med det byggt upp lite muskler på min kropp som jag inte hade tidigare.
Denna lilla livsstilsförändring mår jag jättebra av. Det sitter inte i vikten utan i sinnet. Jag känner mig frisk och fräsh att röra på mig vilket stärker mig som människa. Med ett lätt sinne hanterar jag upp och nergångar i mitt liv på ett helt annat sätt  - som jag skrev ovan -
Happiness is not a destination it's a state of mind!
Alltså...man blir inte lyckligare av att tillfälligt gå upp/ner de där envisa kilona, då hittar man altid något annat att må dåligt över. Det handlar om en hel livstilförändring i sinnet och påminna sig varje dag om allt man faktiskt har att vara lycklig över...

happiness is awareness of gratefulness