Så var det ju det här med självkänsla...
Anonym (Blundar helst) skrev 2012-09-14 12:48:29 följande:
Hej alla,jag ska i höst gifta mig med världens bästa man, pappan till vår son, som älskar oss så högt och gör allt för oss. Visst borde man vara lycklig då? Det ÄR jag också, problemet är mitt självförtroende, eller snarare bristen på detsamma. Har under senaste året gått upp en del i vikt p g a en depression (har tröstätit, bara legat till sängs, inte haft någon ork) och ser ut därefter. HATAR att se på min kropp. Skäms så för att jag ser ut som jag gör. Sambon bedyrar att han älskar mig precis som jag är och det VET jag. Men varför kan inte JAG älska mig själv? Fick hem klänningen igår och provade den idag, den är så vacker men allt jag ser är alla valkar, min putmage, mina dallriga armar
Ska sätta mig själv på strikt diet nu, så att några kilon förhoppningsvis försvinner, men vad göra åt SJÄLVKÄNSLAN? Detta att titta bort automatiskt så fort man ser en spegel. Jag avskyr t o m att duscha, då jag måste se och ta på min äckliga kropp. Detta blev kanske lite tungt för detta forum, men jag tänkte att det kanske är någon klok och vänlig själ därute som kan ge mig en puff i rätt riktining eller ett bra råd.Tack!
Nu ska jag inte komma här och säga massa saker som "jag vet hur det känns, det är jobbigt, det handlar om dig själv". Men det är precis så det är. Jag vet hur det känns, har själv väldigt svår med min självuppfattning och självkänsla just nu och jag går och pratar med en terapeut på familjeläkaren för att försöka reda ut vart min ångest sitter.
Det kostar här 100 kr och jag var inte tvungen att ha någon remiss från en läkare eller annat.
Det är jobbigt när man vet att man är älskad av andra och man har ett prefekt liv för man ser förbi det. Man tar inte in orden som partnern eller någon annan säger utan det som betyder något för dig när du mår dåligt är vad du säger. SPelar ingen roll om din sambo skulle överösa dig med kärleksförklaringar och bekräftelse för det går i alla fall inte in.
Jag har börjat bättra på mig lite sen mitt första terapibesök och jag börjar bearbeta mina egna tankar, har skrivit upp bra saker om mig själv varje kväll i ett block som ligger bredvid sängen. Jag läser det där blocket då och då för att påminna mig själv om att jag är bra och värdefull. Du kanske skulle testa på det :)