Hur viktigt är sex i er relation?

Jag tror som så att så länge sexet är bra, fungerar och är regelbundet så känns inte sexet så viktigt i en relation men om det däremot inte är bra, händer sällan och man inte är på samma nivå så tror jag det är en superviktig del i relation... och därmed fungerar inte mkt annat heller om inte sexet är bra... hoppas ni förstår hur jag menar! :)

Jag och min sambo har varit ett par o tre år och vi fick vårat första barn första året. När barnet föddes tappade jag sexlusten totalt och den har hållt sig nere på botten sen dess. Vi har sex max 2 ggr i månaden och jag känner mig hemsk men jag kan inte om jag inte har någon lust alls.. Så för mig är det ingen prio alls! Vårat förhållande är fanrastiskt ändå. Vi är väldigt kärleksfulla ändå! :)

Självklart är det en viktig del av relationen, men långt ifrån den viktigaste. Vi har tur och är på samma nivå gällande det (och kan ha en väldigt öppen och ärlig dialog kring det) och för vår del kan det gå 2-3 månader utan eller bli 7 gånger i veckan och både och går lika bra. Det är ingen större katastrof om det inte blir av under en längre period, hur bra vårt förhållande hänger inte på sexlivet. För oss gäller verkligen kvalitet framför kvantitet. Närhet och intimitet kan man dessutom ha på många andra sätt än sex och för oss är det just det som är absolut viktigast - närhet.

Jag håller med TS att sexlivet är jätteviktigt i en relation. Det ska fungera och vara tillfredställande för båda parter, annars finns det risk att andra delar i förhållandet också påverkas. Sex är något fint och intimt, och när det fungerar bra så stärker det banden mellan parterna, vilket gör att man samarbetar bättre på alla plan.

Däremot tror jag inte att det handlar om hur ofta man har det. Om det är varje dag, en gång i veckan, varannan månad eller en gång i halvåret. Så länge båda parter känner att det är okej, de blir tillfredställda och att det är bra när man väl har sex så spelar det inte så stor roll. Sex handlar ju dessutom inte bara om penetration eller himlastormande orgasmer som så många hänger upp sig på. Det kan vara så mycket annat som skapar intimitet som innefattas under begreppet sex. 

Det vanligaste problemet jag har fått höra när jag jobbade som homepartykonsult av intimprodukter är just "Ingen orgasm vid penetration" eller "Jag känner press när partnern vill ha sex". Tyvärr finns det alltför många (speciellt kvinnor) som känner press när de har sex, att det ska vara på ett visst sätt. Många blir osäkra och mår dåligt om de har en dipp (av olika orsaker) där de inte har någon sexlust överhuvudtaget. Det blir undanflykter och att man drar sig undan helt och hållet. Mitt råd är: kommunicera med din partner!  Det är inte alltid det lättaste samtalet, men är man ett team så stöttar man varandra och visar öppenhet och respekt. Då kommer det där med sex av sig självt. 

Ps. Och orgasm vid penetration är det bara en liten procent av alla kvinnor som kan få då nerverna är koncentrerade vid klitoris! 
 

För mig är sex otroligt viktigt. Ibland tror man att det är mannen som brukar vara den som har störst behov men i vårt fall så är det nog jag.

Det som jag noterat är att om vi inte haft sex på några dagar typ två tre dagar att jag känner mig orolig i kroppen, kinkig och irriterad. Har faktiskt googlat på det och hittat artiklar osv om att man kan ha ett fysiskt beroende. Dvs endorfiner = kroppens må väl hormoner... Låter kanske märkligt men jag anser att jag har ett fysiskt beroende av dom hormonerna vilket medfört att jag är beroende av närhet och sex.

Detta är något som under åren varierat..o det har definitivt inte varit så för mig tidigare... o inte när jag hade små barn.. något som kommit sedan jag träffade min nuvarande man.

Inte så viktigt. Tyvärr är det inte så bra, min sambo har inte så mycket lust och när vi har sex blir det inte så superfantastiskt även om det är helt ok. Det är klart att jag hellre hade velat ha mer, och mer passionerat. Men det finns så mycket annat som är viktigare. Jag har ju valt honom med de fördelar och nackdelar som han har.

Eftersom våra tider är olika har jag ganska mycket tid ensam, så då kan jag ta hand om mina behov själv. Och fantasin är ju fri. I verkligheten har jag ingen som helst önskan att vara med någon annan.

Jag kanske skulle kunna få ett bättre sexliv med någon annan, men jag har varit singel och haft olika kortare förhållanden och strul under ganska lång tid, och det var faktiskt inte särskilt kul. För mig är det inte värt risken att avsluta ett jättebra förhållande för att gå ut och leta efter någon som kan ge mig allt det jag redan har plus lite till. Ibland får man helt enkelt kompromissa lite.

För mig är sex väldigt viktigt. Eller iallafall närheten man får vid ett samlag. Jag har varit i en sexlös relation tidigare och det slutade illa. Jag kände mig osexig och okvinnlig och det slutade med att jag sökte mig till annat håll för att få bekräftelsen och tillfredställa min lust. Svagt, jag vet, men det blev en flyktväg ut. Jag älskade verkligen mitt ex, men, om man inte har den fysiska närheten (behöver inte vara sex utan kroppskontakt i någon form) så är är man väl bara vänner som lever ihop? Så var det iallafall för mig...